Idag publicerade Aftonbladet flera artiklar kring ÖFK och landets nu mest (ö)kända 15 sponsormiljoner. Det är Robert Laul som grävt vidare i vad det är för pengar som ÖFK säger sig ha fått in i sponsring. Klubben har systematiskt vägrat att uttala sig om vad det är för sponsor eller hur det har gått till att säkra ett så pass stort sponsorbelopp.
ÖFK har sedan i oktober hävdat att pengarna är på ingång och till licensnämnden och överklagandenämnden sa man att pengarna kommer in före årsskiftet. Nu har januari gått och fortfarande har inga pengar kommit in på kontot. Klubben duckar alla frågor när Laul jagar företrädarna och när han väl får tag på dem slingar de sig som bättre ålar.
Sanningen är nog den att de inte har en aning om det kommer in några pengar eller inte.
I slutet av förra året skrev vi en krönika där vi spekulerade att de 21 sponsormiljoner som det pratades om nog mest var luft och att Daniel Kindberg ligger bakom det hela. När det kommer till de 6 miljonerna som var en sponsorsumma som nämndes hade vi fel. De kommer från en välkänd investerare i Östersund som inte har några direkta kopplingar till Kindberg, har källor berättat för oss.
Gott så.
Men när det gäller de 15 miljonerna tycks situationen vara en annan. Enligt Aftonbladets artikel har man lyckats gräva fram att det rör sig om ett sponsorlöfte från en brittisk investeringsfond. Den som kopplat ihop fonden och ÖFK är en av klubbens anställda, britten Alan Barker som tillsammans med sin också brittiska fru, bland annat jobbar som frukostvärdar i klubben.
Makarna Barker kom till Östersund och ÖFK från Storbritannien 2014 för att tillsammans med Daniel Kindberg starta upp Libyenprojektet som gick ut på att utbilda libyska fotbollsungdomar. Klubben skulle tjäna mångmiljonbelopp på detta varje år, enligt vad som då sades. Nu blev det inget av detta projekt, Kindberg skyller detta på den kaotiska situation som då och nu råder i landet.
När projektet avblåses var makarna Barker redo att återvända till de brittiska öarna, men Kindberg bad dem stanna kvar och anställer dem raskt i klubben.
Nu hävdar alltså Robert Laul att det är Alan Barker som fixat kontakten med den brittiska investerarfonden.
Hela scenariot påminner starkt om hur vi skrev i vår analys precis före nyår. Att Kindberg genom sina kontakter fixar fram ett luftavtal i syfte att rädda likviditeten och därmed elitlicensen. Vi spekulerade i att pengarna aldrig varit avsedda att betalas ut utan bara var ett skådebröd för licensnämnden. Att det är så verkar inte helt otroligt, givet hur saker och ting nu uppdagats.
Att en brittisk investeringsfond skulle lägga 15 miljoner i en svensk fotbollsklubb på konkursens rand bär väl inte helt sannolikhetens prägel.
Mycket talar för att det är en konstruktion, som vi skrev, och om några pengar utbetalas inom ramen för det avtalet är det nog Kindberg själv som får slanta upp dem. Precis som vi påpekande i vår analys hoppas vi att vi har helt fel och att det finns naturliga förklaringar till den silenzo stampa klubben nu ägnar sig åt.
Fortsättning lär följa i denna soppa.
Aftonbladets avslöjande för oss dock in på en annan aspekt av hur ÖFK har skötts under Kindbergs ledning genom åren.
Det är allmänt känt att Kindberg styrt klubben med järnhand, hans vilja är den som gällt och antingen accepterar man det eller så kan man inte vara kvar. För att få mandat till att leda klubben efter eget huvud har han varit tvungen att upparbeta en skara av människor som stöttar honom och ser upp till honom i och utanför klubben.
ÖFK brukar av sina supportrar beskrivas som en klubb som inte är lik någon annan. Det är möjligt, vi vet i vart fall att det stämmer i ett avseende. ÖFK:s har sett till sin storlek haft ett orimligt stort antal personer anställda i klubben som skött dess angelägenheter, i stort och i smått.
Man kan undra varför det blivit så? Varför har klubben inte som alla andra föreningar i liknande position använt sig av ideellt arbetande personer utan bara anställd personal, inklusive frukostvärdarna? Om inte annat är det fruktansvärt dyrt att ha anställd personal till allting.
Svaret på att det blivit så stavas Daniel Kindberg och hans sätt att arbeta. Han har från första stund i klubben systematiskt anställt de personer som ser upp till honom och idealiserar hans jobb för klubben. Genom att handplocka de människor som har egenskapen av att blint lita på honom har han skaffat en skara anhängare som på många sätt liknar dem man kan se följer tex en religiös ledare. Hos dem är Kindbergs ord lag och något som inte kan ifrågasättas utan som måste försvaras mot vad utanförstående personer kan tänkas ha synpunkter på.
Man kan tycka att det är väl konspiratoriskt att resonera så här. Tycker man det får man också komma upp med en alternativ förklaring till alla anställda i ÖFK. Varför var klubben tvungen att ha anställd personal till allting när andra inte behöver det?
Personer med Kindbergs sätt att tänka brukar ha en väldigt specifik approach när det kommer till att anställa personal. Man anställer personer i positioner som de normalt inte är kvalificerade till, alternativt på papperet för orutinerade för att egentligen kunna komma ifråga till en tjänst. Men att som Kindberg gjort, ge dessa personer jobben i alla fall så skapar han också lojalitet. Alla vet att de fått möjligheten tack vare honom och de kan också bli av med sina jobb om det är så. Resonemanget kan användas på många anställda i ÖFK, inklusive Potter.
Här har vi också svaret till varför Kindberg skyr ideellt arbetande personer som pesten. De är inte skyldiga honom någonting och kan tycka och säga vad de vill. Om de inte vill kan de inte styras av honom och de har inget att förlora på det sätt som de anställda hade under Kindberg om de opponerar sig.
Det var tack vare en till Kindberg lojal anställd, Alan Barker som kontakten tydligen kom till med den brittiska fonden. Det var rimligen Kindberg som sydde ihop paketet och gav det till styrelsen. Man kan förstå att det nog var så det gick till när nu ingen i ÖFK överhuvudtaget vill kännas vid den här dealen.
I normala fall skulle ju alla klubbföreträde vara mäkta stolta över det mirakel man lyckats ordna med, även om det var omgärdat med sekretess som förhindrade att man sa så mycket. Nu vill ingen ens nämna affären och man går bokstavligen omvägar för att inte behöva föra den på tal. Istället hänvisar man vagt till framtiden och framstår som uppenbart stressade och pressade när frågvisa journalister ändå lyckas få tag på dem.
Frågan är hur länge det kan hålla på så här, innan bubblan spricker?
Som sagt, detta är våra spekulationer och vi hoppas som sagt att vi har fel i vår beskrivning när det kommer till 15-miljoners dealen. När det gäller Kindbergs anställningsiver följer det bara gamla beprövade mönster hos personer som vill skaffa sig makt och lojalitet mer än något annat.
Här kan du läsa våra övriga artiklar om ÖFK som publicerats senaste tiden.
Håller ÖFK på att splittras i två falanger?
Så lyckades ÖFK skrapa ihop 21 miljoner så elitlicensen räddades
En berättelse om Martin Johansson – fd VD i ÖFK
Hur mycket pengar har Kindberg fört över till ÖFK?
Intervju med Emir Smajic om sina fyra år i ÖFK
Kan ÖFK överleva? Vi går igenom läget
Ska ÖFK göra sig av med Daniel Kindberg? Vad är fördelarna?
En artikel om Daniel Kindbergs personlighet och hur den påverkat klubben
Sammanfattning av det ekonomiska läget efter medlemsmötet
En genomgång av ÖFK:s ekonomi som förklarar hur man hamnat där man gjort
Hur duktig är Daniel Kindberg på att manipulera?
Genomgång av alla orimliga turer i Huescaaffären
Genomgång av ÖFK:s strategi med sin gigantiska spelartrupp
DU HAR VÄL INTE MISSAT
Saker som hänt sedan VSK gjorde mål i Allsvenskan 1997
Division 2 klubbarna: VSK är favoriter
Hur stor blir publiksiffran på hemmapremiären?