ÖFK och pengarna – pyramidspelet som föll ihop

Rättegångar, ryska maffian, akut ekonomisk kris, böter, transferförbud, avhopp och tiggande om pengar hos klubbens medlemmar och välgörare.

Ja, där har ni senaste veckornas rubriker som ÖFK fått stå ut med i media. Rubriker som kan få vilken föreningsansvarig som helt att önska sig till en helt annan plats på jorden. Men annat var det för 18 månader sedan då klubben stod på sin sportsliga topp och hyllades för sina framgångar i Europaspelet. Alla förväntade sig förnyade satsningar mot att bli ett etablerat lag i Allsvenskan och snart börja nosa på SM-guldet.

När det blir så här mycket negativa rubriker på en och samma gång får man lätt känslan av att det är ett korthus som håller på falla ihop. Och faktiskt, när man tittar efter så verkar det vara på det sättet, att ÖFK är ett korthus som är på väg att rasa samman i en hiskelig fart.

Eller egentligen kanske vi inte ska säga ett korthus utan mer en rätt flådig direktörsvilla med träpanel, av norrländskt snitt. Dock en villa som slängts upp i all hast på en plats där man inte har haft tid att undersöka markens beskaffenhet ordentligt och inte försäkrat sig om att huset har en grund som tål väder, vind och diverse naturhändelser som kan inträffa. Så kanske man ska beskriva föreningen ÖFK:s resa upp till berömmelse i fotbollsvärlden.

Det som nu får huset att skaka i sina grundvallar och i rask takt falla samman är som sagt att man inte fixade grunden ordentligt när huset byggdes. Grunden i dessa sammanhang är föreningens vardagsekonomi. Den ekonomi som över tid är den som bestämmer vilka fotbollsmässiga resultat som är möjliga.

ÖFK har genom åren inte i redovisningstekniska termer levt över sina tillgångar, tvärtom, man har ofta kunnat satt av en slant till en buffertfond för svårare tider. Problemet, som man långt ifrån är ensamma om, är att man under senare år i det närmaste drivit verksamheten som ett pyramidspel, där man hela tiden spekulerar i framtida intäkter för att fatta ekonomiska beslut här och nu.

Det tydligaste exemplet på detta är verksamhetsåret 2018 när klubben skördade enorma sportsliga och ekonomiska framgångar. Men bakom alla fina siffror döljer sig en kall, hård och brutal verklighet som nu kommit ifatt föreningen.

Låt oss då titta lite närmare på vad som hände 2018 utifrån ekonomiska termer, för att på så sätt förstå varför saker har blivit som de blivit idag.

Verksamhetsåret 2018

I årsredovisningen för 2018 konstaterar vi att klubben omsatte 133 miljoner kronor i sitt aktiebolag (140M totalt i föreningen). Det är otroligt imponerande för en klubb som bara spelat några år i Allsvenskan. Med den summan placerade man sig på 5:e plats i omsättningsligan i Allsvenskan, före klubbar som Hammarby, Norrköping och Göteborg. I jämförelse med det andra Norrlandslaget, GIF Sundsvall omsatte man 100 miljoner mer.

Kostnaderna detta år skrevs till 123 miljoner, vilket ger en bruttovinst på 10 miljoner. Efter avsättning till reservfonden och skatt uppgick resultatet till 5.5 miljoner i vinst.

Totalt hade ÖFK när nyårsklockorna klämtade in 2019 drygt 14 miljoner i fritt eget kapital, varav 10 miljoner i cash på banken. Utöver det hade man också nästan 11 miljoner i sin reservfond. Dessa pengar kan fritt användas men om de stoppas in i verksamheten skall de beskattas. Tjugofem miljoner totalt, varav 21 miljoner direkt tillgängliga.

Nu ställer sig alla frågan hur man från denna mycket solida ekonomiska ställning bara åtta månader senare hamnat på ruinens brant?

För att få svar på den frågan behöver vi gräva djupare i ÖFK:s ekonomi, som den redovisas för 2018.

Bild 1. Specificering av intäkter ÖFK 2018

Vi ser att ÖFK 2018 sålde spelare för 67 miljoner kronor. Det ger ÖFK förstaplats i den ligan jämfört med övriga svenska klubbar. Spelarförsäljningar är ju extraordinära intäkter som man inte kan räkna med ska uppstå och de flesta klubbar är väldigt försiktiga med att budgetera med spelarförsäljningar när man lägger den nya budgeten för året. Man är vis av erfarenhet och vet att räkna in pengarna innan grisen är såld är gambling på rätt hög nivå med klubbens ekonomiska ställning.

Om vi räknar av spelarförsäljningarna som intäkt 2018 hamnar vi på en siffra av 66 miljoner i intäkt. Tittar vi på kostnaderna uppgick de till 123 miljoner. Det ger en differens på -57 miljoner. Om det hade varit den verkliga siffran i bokslutet hade så klart klubben satts i omedelbar konkurs. Men nu kunde man sälja spelare för att få in tillräckligt med intäkter.

I rättvisans namn hade man så klart också kostnader för att sälja spelare, inte bara intäkter. Ska man dra av intäkterna får man så klart också dra av kostnaderna från de 123 miljonerna som den totala kostnaden i klubben uppgick till .

Bild 2. Specificering av vissa kostnadstyper – ÖFK 2018

Totalt redovisar föreningen drygt 26 miljoner i kostnader för spelarköp/försäljningar, så vi drar bort den summan från de totala kostnaderna.

26 miljoner i kostnader från de totala 123 och då hamnar vi på 97 miljoner i kostnader och 66 miljoner i intäkter för 2018. Detta alltså när intäkter/kostnader för spelarövergångar räknas av. Det ger ett underskott på 31 miljoner i det som brukar kallas driftsbudgeten, dvs vad det kostar att snurra verksamheten och där extraordinära intäkter som spelarförsäljningar inte räknas in.

Det här är förstås ÖFK:s stora dilemma. Man har stora kostnader för sin spelartrupp, sjunde högsta personalkostnaderna i Allsvenskan 2018, men alldeles för låga normala intäkter för att ekvationen ska gå ihop.

Om vi tittar på bild 1 igen ser vi att klubben bara har 7.7 miljoner i sponsringsintäkter 2018. Det är direkt uselt och sämre än många klubbar i Superettan. Som referens har VSK Fotboll 6 miljoner i sponsringsintäkter 2019 och Halmstads BK har budgeterat med 16 miljoner.

Halveringen av ÖFK:s sponsringsintäkter 2018 jämfört med 2017 beror förstås på att Daniel Kindberg häktades i april 2018 och turbulensen i klubben tog sin början.

Vi ser också i Bild 1 att klubben inte hade några intäkter för spelarförsäljningar 2017, men istället hade extraordinära intäkter för Europaspel på 57 miljoner kronor.

Under de senaste två säsongerna har ÖFK kunnat haft kostnader för sin verksamhet på samma nivå som många av topplagen i Allsvenskan, tack vare extrema extraordinära intäkter.

Hela ÖFK:s framgångssaga bygger på dessa fantastiska intäkter som möjliggjort kostnaderna.

I grunden är förstås detta ett pyramidspelsbeteende där du hela tiden måste jaga nya extraordinära intäkter för att kunna få verksamheten att gå ihop ekonomiskt med den höga kostnadsbild man dragit på sig. Det har ingen klubb riktigt lyckats med över tid. För ÖFK höll det i två år.

Många av våra stora elitklubbar kanske ffa Djurgården gör på samma sätt och bygger verksamheten på spelarförsäljningar. Ibland missar man och hamnar på stora röda siffror. Skillnaden mellan DIF och ÖFK är att det finns ett investerarkollektiv runt Djurgården som går in och täcker förlusterna det enskilda året, för att kunna tjäna pengar igen ett annat år på spelarförsäljningarna.

Något sådant har inte ÖFK.

Vi säger pyramidspel om ÖFK:s affärsmodell. Frågan är vad de själva anser om sitt sätt att finansiera klubbens kostnader? Det vet vi inte men styrelsen tyckte iaf att det såg väldigt bra ut inför 2019 och att man tydligen skulle kunna göra om samma typ av resultat som 2018. Så måste man se på det för på årsstämman beslutade man om en aktieutdelning på 1.5 miljoner till bolagets aktieägare. Sånt gör man ju inte om man tror att bolaget ska hamna i ekonomisk kris längre fram. De pengarna hade onekligen behövts nu.

Det tycks som om styrelsen varit helt fartblind de här åren och på allvar trott att man skulle kunna fortsätta finansiera en verksamhet på allsvensk toppnivå med extraordinära intäkter, istället för en solid grundekonomi.

2016 omsatte aktiebolaget 53 miljoner kronor, när man spelade i Allsvenskan första året. Av dessa var 15 miljoner i sponsring (varar X miljoner olagligt tillförts klubben). Man sålde också spelare för 7.5 miljoner kronor detta år.

En omsättning runt 40-50 miljoner per år är nog vad ÖFK kan mäkta med som en slags grundekonomi givet de förutsättningar som finns lokalt och i regionen. Det är ungefär samma pengar som GIF Sundsvall lyckas få in i sin verksamhet årligen. Att ÖFK i en stad som Östersund över tid skulle kunna lyckas så mycket bättre framstår som fullständigt osannolikt.

Kindbergs ”lån”

Det har undrats hos många hur alla miljoner man tjänade 2017/18 kunde försvinna så snabbt, de borde har räckt längre tycker många.

En anledning som vi kan lyfta fram är att Daniel Kindberg fått igen sina pengar han ”lånat” ut till klubben genom åren via dessa försäljningar.

Enligt uppgift har Kindberg lånat ut över 20 miljoner genom åren till klubben, något som han inte krävt igen. Dessa ”lån” har aldrig tagits upp i bokföringen som långfristiga skulder. Hade man gjort det hade bara lett till att klubben inte fått elitlicens eftersom man i så fall inte skulle haft ekonomin i balans enligt årsredovisningen.

Istället är det mer troligt att Kindberg tagit kostnader åt klubben genom att ”investerat” i spelare direkt när de värvats till klubben. Vi kan hitta ett avtal från 2014 där Kindberg investerar 6.5 miljoner i klubben genom spelarköp. Dessa pengar återbetalades 2017 och 2018. Hur övriga pengar förts in i klubben är mer oklart men när de intäkterna strömmade in 2017/18 i klubben var det payback time och man har nu betalat tillbaka alla pengar man är skyldig Kindberg. Detta ökar så klart de kostnader man hade 2017/18.

På många sätt har klubben under ett antal år överlevt på lånade pengar (förutom de olagligt tillförda) som det nu var dags att betala tillbaka när de stora intäkterna kom. Det är som sagt en förklaring till att klubben idag inte har mer pengar.

Framtiden

Nu har alltså verkligheten kommit ifatt ÖFK och det råder total kostnadskris i klubben. Just nu gör man en enorm omställning där man i praktiken måste halvera sina kostnader på bara ett år, då intäkterna inte alls är de samma i år som tidigare med alla extraordinära intäkter.

Det är en akut likviditetskris och ordföranden i ÖFK har sagt att man måste få in pengar i september redan. Vi antar att han då menar för att kunna betala spelarnas löner. Totalt måste man ha in 15 miljoner under hösten bara för att klara av det löpande kostnaderna.

Ordföranden hävdar att det inte finns någon risk för konkurs. Hur han resonerar runt riskerna med det är oklart men visst finns det en uppenbar risk för konkurs, om man inte kan betala ut lönerna till spelarna nu i höst.

Klubben har förstås en dold tillgång i spelarnas värde. Denna tillgång kan dock inte realiseras fullt ut förrän i januari och frågan hur mycket man får för spelare som man måste paniksälja. Ordföranden uppskattar värdet till mellan 80-100 miljoner för ÖFK:s spelartrupp. Sanningen är att det värdet är betydligt lägre när man måste paniksälja spelare. Ju sämre laget spelar i höst sänker så klart också värdet på spelarna.

Frågan är, kommer ÖFK att klara denna kris?

Svaret har så klart ingen. Det är dock sannolikt att man klarar av höstens likviditetskris, men det antagandet bygger helt på att Kindberg går in med ett antal miljoner och håller skutan flytande till transferfönstret öppnar och man kan slutföra spelaraffärer och få in likvida medel. Vi antar att ingen annan än Kindberg i det här läget är beredd att gå in med några större summor i klubben.

De långsiktiga utsikterna för klubben är som alla förstår genuint osäkra. I händelse av fällande dom för Kindberg kommer licensnämnden att titta på vad som hänt i klubben och en degradering är fullt möjlig som konsekvens av den penningdopning som förekommit via Kindbergs affärer.

Klubben har också konstaterat att man har ett solidariskt betalningsansvar runt de böter Fifa tilldömt Ghoddos att betala till Huesca för den felaktiga övergången. Vid en fällande dom i CAS är det verkligen frågan om klubben överlever en sådan ekonomisk smäll.

Avslutningsvis får vi konstatera att drömmen var omöjlig. Att ÖFK skulle kunna ta sig till fotbollens finrum med schyssta medel och med en sund ekonomisk utveckling var och förblir en dröm. Hela framgången byggde på ett ekonomiskt vågspel som väldigt få fotbollsstyrelser i vårt avlånga land skulle vara beredda att ta, givet de förutsättningar som rådde. Det höll några år, sen hann den verkliga verkligheten ifatt drömmarna.

(Vi passar också på att tacka Anno 1904s redovisningsexpert som hjälpt oss med siffrorna)

Facebook Comments