Elitfotbollsklubbarna riskerar verkligen allt för att nå sportsliga resultat

Klubbar i den svenska elitfotbollen hamnar ständigt i olika ekonomiska kriser i sin strävan efter sportsliga resultat. Styrelserna i klubbarna tycks många gånger vara befolkade av börsmäklare på snetändning som inte tycks ha några problem att riskera föreningens långsiktiga överlevnad för att ta en ekonomisk risk här och nu som eventuellt kan gynna det sportsliga. Vi behöver väl inte ens nämna att dessa chanstagningar lika sällan som på börsen går som man hoppats och tänkt.

Nu har Östersunds FK hamnat mycket i fokus som korthuset som håller på och rasa samman. Men som vi antydde i texten ovan, det finns fler klubbar i landet som är illa ute.

Kärnan i hela problematiken är hur klubbarna räknar fram balansen i sin budget. Många klubbar kalkylerar med ett driftsunderskott, dvs det kommer in mindre pengar än vad det går ut under året. Det är förstås ohållbart. Men väldigt många av våra klubbar räknar iskallt med att man ska sälja spelare under året för att kompensera för minustecknen i budgeten.

Det är förstås här det börjar bli problem, hur ska man kunna veta hur mycket man eventuellt kommer att sälja för och ens vilken spelare man kommer att lyckas sälja dyrt. Det är omöjligt att ha någon koll på när budgeten läggs på hösten innan säsongen börjar.

Likt förbaskat gör klubbarna det för att kunna öka sina kostnader och förhoppningsvis kunna värva bättre spelare till nästa år.

Frågan är hur stort vågspelet är som klubbarna ägnar sig åt? Vi har tagit reda på det, här får du svaret för alla 32 elitklubbarna.

Vi går ut hårt och konstaterar att i Allsvenskan 2018 var det bara Malmö FF och Trelleborgs FF som gjorde positivt driftresultat, det vill säga gick plus när spelarförsäljningar inte räknades in i årets resultat. I Superettan var det bara fyra lag, nämligen IK Brage, Varberg,  Landskrona BoIS och Östers IF som mäktade med ett positivt driftresultat.

I slutändan blir resultatet oftast ändå positivt då det räddas av spelarförsäljningar. Men inte alltid dock. Sex klubbar i Allsvenskan gjorde förlust 2018 och nio i Superettan. Då måste man ha eget kapital för att täcka upp, annars blir det ut med tiggarhåven som nu ÖFK, Dalkurd, Sundsvall, Helsingborg och HBK tvingats till i år.

Om man har gjort det några gånger är det lätt som för ÖFK att tro att det varje år kommer gå att sälja spelare för över 10 miljoner kronor. För 2018 så var det bara hälften av klubbarna i AS som lyckades sälja för mer än 10 miljoner. Det ska dock tilläggas att fem klubbar sålde för 38 miljoner eller mer, vilket är nästan 1/3 av seriens lag.

Det hela låter så enkelt. Man värvar unga spelare som man utvecklar och sen säljer dyrt till hugade spekulanter. I praktiken är det inte lika lätt. Det ska sägas att det nästan är uteslutande lag på övre halvan av AS-tabellen som lyckas göra stora försäljningar, lag på den undre halvan har det klart tuffare att få bra betalt.

För Superettan lyckas 10 av 16 klubbar sälja för minst en miljon om året, förra året lyckades två klubbar också sälja för över 10 miljoner, vilket inte ändå är helt ovanligt. Men det är farligt att budgetera med spelarförsäljningar på en miljon ifall det slår fel på och du inte har ett eget kapital att prata om.

Det är ingen katastrof i sig att ha ett driftunderskott, har du investerat rätt i spelartruppen så finns det goda möjligheter att täcka underskottet med spelarförsäljningar.

Problemet är snarare storleken på risken klubben tar ett givet år. I ÖFKs fall var driftresultatet minus 39 miljoner 2018 och med bara ett eget kapital på 23 miljoner. När styrelsen tar den typen av ekonomiska risker raderar man ju ut det egna kapitalet på bara ett år om spelarförsäljningarna inte blir som tänkt. Det är ju exakt det vi ser ha hänt i ÖFK i år.

Om vi tittar efter i siffrorna (som du kan se i tabellerna nedan) hur många klubbar som skulle haft råd med att inte ha några spelarförsäljningar 2018 och ändå lämna 2018 med ett positivt eget kapital, så är det nio klubbar i Allsvenskan och sju stycken i Superettan.

Det betyder att hälften av våra elitklubbar i sina budgetar satsar pengar de egentligen inte har men hoppas få i framtiden. Det är ju inte ovanligt att företag gör så här heller, men där har man lånegarantier eller kan göra en nyemission av aktier om nu investeringen skulle haverera. Inget av detta har en fotbollsklubb möjlighet till när man ritar in sina röda siffror i budgeten.

Ni har väl funderat över varför ingen bank på jordklotet är beredda att låna ut en endaste krona till en fotbollsklubb. I praktiken är det lika hög säkerhet som att låna ut den till alkisen på parkbänken.

I tabellen nedan har vi listat de värsta syndarna i svensk elitfotboll 2018 avseende att ha ett negativt driftsresultat och ett för litet eget kapital.

Den intressanta kolumnen är den som heter Eget kapital+ driftsresultat. Där ser du vad som är kvar på klubbens konto när driftsunderskottet är avräknat mot det egna kapitalet, men före intäkterna av spelarförsäljningarna är pålagda.

Vi ser att de två största risktagarna Göteborg och Östersund räddat upp läget med att sälja spelare för mer än 100 miljoner tillsammans. Men AFC, Helsingborg och Halmstad lyckades inte få in pengarna som behövdes och mycket riktigt är det klubbar om i år krisar ordentligt, både ekonomiskt och sportsligt.

Vi har nu sett hur ÖFK:s korthus har fallit samman. Frågan är om IFK Göteborg står näst på tur? Man tvingas hela tiden sälja spelare för att rädda driften av klubben. Hur länge kommer det att gå? För eller senare blir det som för ÖFK att man missar ett år och då är katastrofen ett faktum. Hur än IFK tänker måste man skaffa sig en större grundekonomi för att kunna vara med och slåss om topp 6 i AS över tid. Det här är exakt samma vågspel som ÖFK misslyckats med.

I AFC Eskilstuna ser vi en tydlig tendens att Ryssholm tröttnat på att finansiera klubben hela tiden. Klubben är ständigt hos kronofogden för förfallna fakturor som deras vardagsekonomi inte klarat av att fixa fram pengar att betala. Klubben är gravt underfinansierad och nu verkar Ryssholm satt ned foten och sagt att de får sälja spelare istället för att förlita sig på hans pengar. Sagt och gjort en av deras bästa spelare Felix Michel  såldes till AIK under sommartransfern. Som en följd åker man sannolikt ur. Sett ur ett ekonomiskt perspektiv är nog det bra då kostnaderna kan komma ned rejält. AFC har av många skäl inget i Allsvenskan att göra, ekonomin är ett av dem.

Helsingborg sa nyligen till fotbollskanalen att ekonomin ser bättre ut men att det egna kapitalet riskerar att utraderas. I HIF:s fall brottas man med en ålderstigen trupp där det är svårt att se vilka av spelarna som betingar något större värde på transfermarknaden. I år har det bara blivit totalt tre matcher för spelare som är yngre än 20 år. Det är svårt att sälja spelare som inte får spela. Skulle Helsingborg åka ur i år är det en ekonomisk katastrof med att sitta på en trupp som är svårsåld pga hög ålder.

Nu har HBK krisat både sportsligt och ekonomiskt i år. Man brottas fortfarande med sviterna från 2018 då man gjorde ett driftunderskott på 7.9 miljoner och i år beräknas det bli 10-12 miljoner. Vad är det som säger att det ska vända 2020? Här finns det visserligen en hel del unga spelare som kan ge någon miljon här och där vid försäljning. Men det är ohållbart i längden att ha så stort driftunderskott år efter år om man spelar i Superettan.

J-Södra har varit en tickande bomb ekonomiskt sett i några år nu. Man har räddat sig självt hela tiden med hjälp av försäljningar. Helt klart är man Superettans svar på ÖFK och IFK Göteborg i Allsvenskan. Nu verkar man avancera till Allsvenskan vilket ger större intäkter som möjligt kan hantera situationen bättre. Problemet för J-Södra är att deras grundekonomi är för klen för att bära den satsning man gör. Utan en klar förbättring där, är man snart nere i Superettan igen.

Gällande BP har det varit tyst på den ekonomiska fronten. Lahne-pengarna ger andrum i kanske ett eller två år. I klubben finns det gott om talanger som kontinuerligt säljs till akademier runt om i Europa. BP är nog det bästa exemplet på en klubb som faktiskt klarar av ett driftunderskott år efter år då rekryteringsbasen av säljbara talanger är så god. Frågan är vad som händer med BP om de skulle åka ur Superettan och inte studsa tillbaka direkt? Hur bra betalt kan de få för sina spelare när man är i division 1? Ekonomin är så pass stark att mycket talar för att om de åker ur så har de ändå goda möjligheter att springa hem serien året efter. Det är sällan att det krisar ekonomiskt kring BP så det får ändå ses som att en långvarig tillvaro i division 1 är det största hotet för klubbens ekonomi.

För GIF Sundsvall har det varit tajt ekonomiskt i flera år. Spelarförsäljningar och pengar för spelare som deltagit i VM/EM turneringar har räddat klubben år efter år. Nu ser det dock ut som att klubben kommer åka ur och möjligheten att leva på spelarförsäljningar minskar. Frågan är hur bra GIF Sundsvall kommer vara på att ställa om sin ekonomi om de åker ur och om de kan lyckas sälja några spelare? Det är ohållbart att de ska kunna ha ett driftunderskott på 5 miljoner i Superettan, när de inte har något eget kapital.

Gällande VSK är det lugnt i något år till på ekonomifronten. Det finns pengar men det finns också ett rätt stort driftunderskott. Det gäller att antingen täcka detta med spelarförsäljningar eller få till en budget i balans. Det sägs att klubben ökat kostnaderna över budget i år, men att det ska vara under kontroll. Hur det faktiskt ser ut kommer vi säkert inte få reda på förrän på årsmötet. Men att få en ekonomi i balans är högsta prioritet. Nu är det möjligt att det finns några spelare som går att sälja för att snygga till siffrorna, men det är inget som VSK kan luta sig mot år efter år. Klubben har absolut råd med att ha ett driftunderskott om det finns ett potentiellt försäljningsvärde på sina spelare som kan täcka det.

Framtiden

Nedan ser ni två tabeller med all viktig data runt det ekonomiska utfallet 2018 i AS och SE. Vi behöver inte närmare titta på alla dessa siffror.

Men vi kan konstatera några övergripande saker

Vi säger att Allsvenskan är en koncern bestående av sexton dotterbolag. Du är nu koncern VD och blivit inkallad till koncernstyrelsen för att berätta hur det går med allting. Du skulle då tvingas berätta med darr på stämman att koncernens kärnverksamhet gått back med 186 miljoner 2018, men att resultatet räddas av extraordinära intäkter (försäljningar) på 247 miljoner. Årets resultatet blir därför 57 miljoner. Du skulle också tvingas berätta att de flesta dotterbolagen inte alls går som tänkt utan resultatet fixas av några få bolag som verkligen går bra.

Om du efter denna dragning skulle få vara kvar som koncernVD är väl högst osäkert. Möjligen skulle du få ett år till på dig att städa upp bland de underpresterande bolagen och förbättra finanserna och framförallt minska riskexponeringen för koncernen som helhet.

Vi gör samma tankeexperiment för Superettan.

Du får då berätta för koncernstyrelsen att årets kärnverksamhet gått back med 47 miljoner och att extraordinära försäljningar har minskat minusresultatet med 29 miljoner. Förlusten för koncernen uppgår till 21 miljoner kronor.

Styrelsen lär inte vara imponerad och du får dessutom berätta att koncernen har ett antal sorgebarn som måste hanteras. Ja, sannolikheten för att du får vara kvar är väl kanske inte jättestor. Bäst att börja söka nytt jobb.

Vi avslutar vår sammanställning med att titta på hur klubbarna i elitfotbollens ekonomi kan komma att se ut i framtiden, baserat på 2018 års siffror.

I tabellen ovan har vi tagit 2018 års driftresultat och justerat varje förenings ekonomi under en treårsperiod. Vi får då ett prognostiserad förändring av klubbarnas ekonomi för perioden 2019-2021.

I vårt räknande utifrån vi från antagandet att ingen klubb gör några spelarinköp eller försäljningar utan allt är lika som vid utgången av 2018. Driftsresultatet som klubben hade 2018 är det samma för hela treårsperioden.

Utifrån detta sätt att räkna får vi fram att i AS är det bara fyra klubbar som överlever ett sådant scenario (gulmarkerade). I SE är det tre klubbar som överlever, utan att extern kapital tillförs. Öster har lite speciella förutsättningar som vi inte riktigt fångar upp i vår analys.    

Man kan säga att ovanstående analys är en slags soliditetsanalys. Det vill säga en analys av en klubbs långsiktiga betalningsförmåga. Om man ska låna pengar gör banken en sådan analys, och nu förstår ni varför banker aldrig tar i en fotbollsklubb ens med tång.

Vi ser att klubbar som ÖFK, IFK Göteborg, Örebro SK, Sundsvall och Bajen ligger risigt till i ett längre perspektiv. För Hammarby stämmer säkert inte detta då 2018 möjligen var ett år med extra stora kostnader.

Av de klubbar som är kvar i Superettan ser vi att J-Södra, Halmstad, Frej och GAIS är föreningar som över tid får svårt att klara sig om man fortsätter in i framtiden på samma sätt som 2018.

Oavsett hur man tycker om dessa siffror så kokar det ned till en enda sak utifrån de beslut som ska fattas i styrelserummet. En klubb som klarar av att finansierar sina driftunderskott under tre år kan förstås riskera mer när det kommer till spelarförsäljningar. De klubbar som inte ens kan bära kommande års budgeterade driftunderskott tar risker som inget normal företag skulle drömma om att göra. Det är verkligheten och som vi vet har den hunnit ikapp ett antal föreningar i år.

Så hur ska vi då sammanfatta allt detta

AS-klubbarna måste sälja spelare för att få verksamheten att rulla runt, inget konstigt med det. Den samlade avkastningen gör att det totala resultatet är positivt. Bakom siffrorna döljer sig både vinnare och förlorare, precis som resultaten på planen. Men det är så klart ”the name of the game”.

Tittar vi på SE får vi konstatera att ligan rent krasst är en förlustaffär för de allra flesta klubbar. Få tjänar pengar på spelarförsäljningar och intäkterna från spelarförsäljningar räcker inte till. Det totala resultatet för ligan är negativt. Serien är en hiss-serie där antingen klubbar är på väg upp till AS (oftast de som har finansiella muskler att klara driftunderskott) och de som är på väg utför, såväl sportsligt som ekonomiskt. SE är inte serien klubbar bör vara kvar i under många år om målet är att samtidigt förbättra ekonomin i klubben. 

Vi kommer återkomma mer runt detta i kommande analys.

Vi tackar vår särskilda redovisningsexpert för stor hjälp med siffrorna.

Facebook Comments