Då har det passerat en kväll och en morgon sedan förlusten mot BK Häcken på Rocklunda och känslan som infinner sig är en av besvikelse men inte total misär som i andra förluster på hemmaplan den här säsongen. Häcken är nog allt tveklöst det näst bästa laget vi mött i år, så ingen skam med att förlora med 1-2 på hemmaplan men nog allt förtjänade vi poäng i matchen. Så, till matchen då.
VSK startade, precis som vanligt, i ett furiöst tempo och skapade chanser tidigt. Otroligt skönt där och då att VSK faktiskt lyckas med att ta ledningen i matchen tidigt genom ett fint mål av Ahlinvi och tempot höll i sig i drygt 20 minuter innan Häcken började att hitta sig in i matchen igen. Det syntes vid bollvinsterna för bortalaget att de är otroligt skickliga i sitt omställningsspel, det gick fort och kändes farligt varje gång Häcken hade sina omställningar. Då var det heller inte så konstigt att Häckens kvittering kom på en omställning. En irriterande situation där Linday blir nergjord, VSK får en fördel men lyckas inte att avsluta anfallet utan i stället kan Häcken kontra på ett tomt VSK-mittfält. Snöpligt.
Andra halvlek var också en bra sådan och VSK skapade flera fina lägen. Tänk om Warneryds skott i kryssribban bara satt 5 cm åt vänster… Då hade vi nog sett ett av de absolut vackraste målen i VSK:s historia. I stället petar Häcken in avgörande 1-2 efter att Freddy inte fått en ren träff på ett inlägg. Snöpligt. Igen. Efter Häckens ledningsmål var det uppvisning i hur man dödar en fotbollsmatch totalt och fullständigt. Det blev aldrig riktigt farligt framåt för VSK trots att Kalle satte in mycket kött på bortalagets planhalva.
Trots förlusten så finns det några positiva saker att ta med sig från matchen:
- Publiksiffran. 6000 i den allsvenska återstarten är en jättefin siffra och det var ett riktigt bra tryck på långsidan. Det finns en tro både på och utanför planen!
- Thongla-Iad Warneryd. Jösses vad den grabben växer in i laget. Hårsmån från att göra ett drömmål och visar prov på en otrolig teknik. Låg bakom 1-0-målet. Min känsla är att det blir svårt att hålla honom borta från startelvan framöver.
- Nyförvärven. Visst, allt klaffade verkligen inte men det är kvalitet som vi har fått in i laget. Pressen hålls uppe på ett helt annat sätt med Viktor Granaths återkomst till Grönvitt och det lovar väldigt gott. Bouzaiene och Boudah visade också sina styrkor. Blir spännande att se ifall vi får se Gustav Granath spela mot Norrköping på söndag!
Heja Sport!
DU HAR VÄL INTE MISSAT
Seger nummer 18 bärgad – nu går vi för den 19:e i säsongsavslutningen
En imponerande serieseger!
VSK krossade Rynninge – på lördag tar vi klivet upp till division 1