Matchrapport VSK Fotboll – FC Linköping City

Spelarna firar med klacken

Pressen på klubben och laget var stenhård – Vinn! Efter debaclet mot Rynninge IK föregående helg var återigen marginalerna ytterst små och serieledningen hängde på en skör tråd. Inget utom vinst i den här matchen kunde accepteras av någon inblandad. Tuffa förutsättningar, men så är det i toppidrotten – det gäller att prestera när det gäller som mest.

När omvärlden fick se laguppställningen drabbades nog många av en smärre chock. Ingen Filip, ingen Jonas, två viktiga spelare som alla räknat med skulle vara med. In i stället med Koyar på kanten som inte fått mycket speltid och på mitten skulle våra skavare till defensiva mittfältare Boris och Carlos hålla ihop det tillsammans med Simon. Det var nog många som hade sina tvivel om hur det här skulle sluta givet laguppställningen och i minnet hur det gick mot City på bortaplan där vi framförallt förlorade mittfältskampen.

Knappt hann matchen starta inför de 1 400 på läktarna förrän våra tvivel började skingras. Simon som påpassligt följde med ett halvdåligt hemåtpass till målvakten och lyckades stressa honom till att ta en aktion som skulle innebära att Simon skulle hinna dit och täcka. Sen har Simon lite tur som lyckas få kontroll på bollen men sen är det bara att runda målvakten och slå in den. I målet stod den 20-årige reservkeepern Simon Bandh som måste varit ovan med att få den pressen på sig, det här var hans tredje match i år. Man kan så klart undra varför inte Michael Hartmann stod, han var inte skadad då han satt på bänken. Kanske klubbens internutredning visat nått. Hurusom, Simon visste vad han gjorde när han jagade hemåtpasset och det tog exakt 42 sekunder tills VSK ledde med 1-0. Det var väl den start VSK önskade och säkert behövde för att må bra och för att bli av med spökena från förra matchen.

I den här drabbningen lyckades VSK med sin taktik fullt ut. Håll i bollen, spela er ur Citys höga och hårda press och använd kanterna för att ta er fram. Det var VSK:s gameplan och alla gjorde den här dagen allt för att uppfylla sin del av arbetet som krävdes för att planen skulle lyckas.

I den här matchen fick vi verkligen se alla i laget jobba stenhårt från första sekund och matchen igenom, eller ja, till minut 75 i alla fall. Det var en fröjd att se för prövade grönvita hjärtan, det small i varenda närkamp, det var tjurigt och grinigt och blickarna var svarta av fokus hos hemmalagets krigare.

Lyckan stod dock inte de grönvita krigarna bi när City kvitterade i 12:e minuten. Det var ett mål som inte borde blivit. Det är flipperspel i försvaret som slutar med att Esso rensar rakt på en City-spelare och bollen studsar i mål. Snöpligt minst sagt och lagledningen bör överväga att ringa in försvarsgiganten och mittbacksexperten Johan Mjällby för att konsulta Esso i att när man ska mittbacksrensa så slår man aldrig bollen in i banan av den anledning vi fick se nu. Visst det var halvpanik osv men den här typen av mål är ju så onödiga. För övrigt var detta Essos enda misstag i en i övrigt mycket bra matchprestation så ingen större skugga över honom, tvärtom faktiskt.

Vad som var kanske var skönast att se var att VSK i den här matchen inte funderade över kvitteringen en enda sekund utan fortsatte trumma på som inget hänt, fokuset fanns där som sagt var. I 15:e matchminuten är Simon på språng igen på högerkanten och serverar Karwan med en smörpassning som han bara har att slå in, vilket han inte gör, istället revanscherar sig Bladh i mål genom att göra en snygg räddning på det halvtama avslutet.

Men VSK trummar på som sagt och Simon är magnifik, bäst på plan och visar en sådan spelglädje som det var länge sedan vi fick chansen att njuta av, tvåfotare och snygga aktioner var och varannan minut, rent fotbollsgodis.

VSK gör sen 2-1 på ett mönsteranfall efter 30 minuter där Karwan får ett stort plus för att möta bollen, hantera en mittback som är i hälarna på honom men hitta det bästa passningsalternativet som är Dennis som kommer farande på kanten. Det är egentligen inget farligt läge men det går fort och det är därför det blir mål till slut. Dennis tjongar helt enkelt in bollen till en framrusande Simon som sätter foten till bollen på volley och den går rakt in. Mästerligt inlägg som stryker mittbacken Bukenjas hår, men han når den inte utan den landar hos Simon istället. En halvmeter bakom Simon kommer den andra mittbacken och vänsterbacken rusande mot mål. Hade anfallet tagit en halv sekund längre tid hade det garanterat inte blivit mål, då de hade hunnit fram och tagit bort Simon. Det här målet blev till för att det fanns fart i laget, något att lägga på minnet inför framtida drabbningar.

Linköping är ingalunda dåliga i denna match utan genomför sin gameplan med hög press och aggressivt hårt spel, precis som matchen i Linköping. Skillnaden i denna match är att VSK:s mittfält håller och klarar av pressen och spela sig ur den. Kombinationen med Boris och Geten på mitten visar sig ovanligt lyckad, det var nog få som trodde att det skulle lyfta med två defensiva mittfältare och en ensam offensiv dito. Men det gjorde det med råge. Skavare 1 (Geten) var mästerlig och tillsammans med Skavare 2 (Boris) tog man bort deras mittfältsspel totalt. VSK vann i princip varenda andraboll och återerövrade bollen blixtsnabbt de gånger man förlorade den på mittplan.

Vi såg tendenser till att Boris och Geten är gjorda för varandra när Boris hoppade in i matchen mot CU häromsistens. Det var när Boris kom in som de två lyckades få ordning på mittfältet som hade tappats totalt i inledningen av andra halvlek. Det var nog få på läktaren då som tyckte det bytet var något att ha. Byta in en defensiv mittfältare när vi behöver gå framåt och göra mål. Men det visade sig vara rätt drag och vi såg också att de två ihop verkligen har förmågan att stänga mittfältet och som i den här matchen ge den offensiva mittfältaren tid och utrymme att ta tag i det offensiva spelet. Ett radarpar har fötts! Vi lär se mer av dem ihop då Simon är avstängd i nästa match och Jonas lär få iklädda sig den offensiva mittfältsrollen.

I minut 37 borde Linköping reducerat när deras striker fick bollen i ett helt öppet läge på ett snyggt inspel men av någon anledning missade han att få träff på bollen och Anton kunde skopa upp den. Men nog var det dålig markering från Ilir där, han borde kunnat ta de extrastegen det innebar att ligga i rygg på anfallaren och sett till att det inte ens blev något läge. Detta sagt var Ilir lysande i övrigt och hans nickmål var sänt av gudarna.

Vi sammanfattar halvleken med att alla i VSK visade sig från sin bästa sida och vi kan i princip lyfta fram hela laget som kämpade frenetiskt och såg till att City fick jaga boll som blådårar. Simon Johansson stack så klart ut med sina två mål, med sitt fokuserade och läckra spel den här halvleken. Folket på läktaren gick till halvtidsvila men en lättnad i kroppen men också med insikten att ledningen bara var 2-1 och Linköping hade verkligen inte saknat chanser. Det här skulle kunna sluta lite hur som helst var känslan när åskådarna vände mot kaffet och halvtidsölen.

Andra halvlek blev i allt väsentligt den första lik med ett hårt arbetande VSK som vaskade fram fler målchanser. Vi minns Tsoukas genomlöpning och inlägg som så när nådde Dogge. Vi minns så klart också 3-1 målet där bollen efter en hörna når Simon som långt ned till höger på anfallssidan slår ett inlägg som når Ilir perfekt som bara har att sätta pannan till bollen. Målvakten är på den men den är egentligen inte nåbar för Bladh i målet och den går via ribban in i mål. Ett skolexempel på hur man prickskjuter med en nick – Ilir är mästaren på det.

Simon har nu varit inblandade i alla VSK:s mål och måste känt sig mycket nöjd med sin insats så här långt. Men han var inte klar än. I minut 64 chippar han bollen över mittbacken och löper själv efter bollen. Det blir en rusning mot mål med mittbacken på hans vänstra sida och vänsterbacken på hans högra. Mot trion rusar också målvakten för att komma ut och avvärja. Simon fortsätter att rusa mot mål och lyckas göra en till snygg chipp inom loppet av 5 sekunder och bollen seglar förbi målvakten och in i mål. Väldigt snyggt. I ärlighetens namn hade nog ett mer vältajmat försvar kunnat hantera situationen bättre. Försvarsspelarna var trots allt i höjd med Simon men ingriper inte eftersom de uppfattar att målvakten ska ta duellen med Simon. Men målvaktens tajming är inte den bästa. Vi ska så klart inte ta ifrån Simon hans prestation men hade sekvensen drabbat VSK hade vi varit missnöjda med försvarsingripandet, så kan vi säga i alla fall.

I andra halvlek fortsätter Simons lysande spel att skörda triumfer och tillsammans med honom växer Ravy Tsouka fram till ett järnvägslok när han tar stenhårda löpningar på högerkanten för att öppna upp försvaret hos City. Ravy var bra i första men hade många bolltapp där, i andra är han väldigt väldigt bra.

VSK vinner alltså med 4-2 i en match där kollektivet måste hyllas. Hyllas måste också inställningen hos spelarna som ger allt och bara har bestämt sig för att lyckas med det man föresatt sig. Vi är glada av många anledningar att man lyckades, det ger självförtroende att man kan studsa tillbaka efter en dålig match med många borta ur den normala startelvan.

Vi avslutar med att återigen hylla Simon där vi undrar om han inte gjorde sitt livs match i den här drabbningen. När gjorde han hattrick senast och när var han så överlägsen alla på planen i en seriematch mot en mycket kompetent motståndare? Simon visade igår varför han ska spela med VSK i Superettan och bortom. Hans insats bidrog på ett ytterst påtagligt sätt till att VSK har allt i egna händer att fixa en direktplats till nästa års Superetta.

Bravissimo VSK

Facebook Comments