Matchrapport: AFC Eskilstuna – VSK Fotboll 06-20

Ja, då var den så hett efterlängtade premiären för VSK Fotboll färdigspelad och det som återstår är att skriva några rader om vad vi såg på den plaskblöta planen i Eskilstuna.

Man kan förstås säga mycket om VSK Fotbolls premiär men så här efter tre månaders avsaknad av matcher är det nog inte någon större mening att överanalysera matchen och prestationerna hos de grönvita spelarna.

Vi konstaterar som alla andra, att VSK vann och att det är huvudsaken.

Några ord ska vi dock så klart kosta på oss om matchen.

Ifjol när VSK premiärspelade mot BP inför 1000 supportrar med 8 års uppdämd längtan efter elitfotboll, kunde spelarna känna pressen och hur förväntningarna rullade in på planen från läktarhåll. Resultatet var tydligt, en sällan skådad premiärnervositet slog rot i laget och första kvarten var bland det taffligaste vi sett. Den enda med ett kallt huvud var Stefan Batan som visade vad rutin och erfarenhet betyder i praktiken. Han visade vägen med sitt spel och så småningom med sitt ledningsmål. Laget vaknade ur förtrollningen och började ta tag i matchen.

I Eskilstuna fick man nästan känslan av att samma premiärnerver var i spel hos båda lagen. Det var stelt och lite trögt, andefattigt och lite sirap över hela tillställningen. Dock ska denna reflektion inte tolkas som att spelarna var lika nervösa som mot BP, det vore att missa poängen här.

I den här matchen fanns inte mycket att vara nervös över. Ekande tomt på läktaren och inget som visade spelarna att det var premiär och att viktiga poäng stod på spel.

Nä, det vi såg var inte en effekt av nervositet utan helt enkelt att spelarna inte spelat match på tre månader. Nu när man väl skulle göra det var det snarast så att man överlag tycktes ha svårt att tända till ordentligt och hamna i rätt fokus.

Första halvlek kan beskrivas som godkänd med VSK ögon. Det positiva var lagets stabilitet bakåt. Väldigt lite släpptes till men AFC gjorde också försvarsarbetet relativt lätt för VSK med ständiga bolltapp och fantasilöst anfallsspel. Ett bättre lag hade varit effektivare i sina intentioner.

VSK skapade en del fina lägen under halvleken men hade lite otur med ramträffar och fina målvaktsingripanden. När man sen lyckades ta ledningen på en utmärkt solaprestation av Awad hoppades nog många av oss att det skulle vara väckarklockan som fick laget att trampa igång och komma in i det, precis det som skedde mot BP i premiären ifjol.

Så skedde inte. Istället fortsatte den lätt sega kolan att glida vidare (som matchen kan gestaltas som). Någon energi av målet tycktes laget inte ha fått.

Faktum är att i andra halvlek stannar det mesta av anfallsspelet hos VSK med goda intentioner, snarare än att visa sig på planen. Försvarsmässigt ser det fortsatt stabilt över. Men som sagt, AFC är fortsatt dåliga och man ska inte dra några större växlar på att VSK höll nollan i denna match.

VSK:s prestation och relativa tröghet i den här matchen får hänföras till Coronakontot. Det märktes att man i spelet Fotboll behöver spela matcher för att vara bra på att spela match.

Vi fick se ett gäng träningsexperter spela – förhoppningsvis kommer man snart in i matchtempo och matchfokus.

Några reflektioner

  • Presspelet som tränare Askebrand infört saknas nästan helt i stunder av den här matchen. Otaliga var de gånger då man kunde höra bänken skrika – Gå – Gå – Gå, utan något större resultat. Spelarna fick liksom inte tag i det, det kändes som hela presspelet var i osynk och spelarna inte klarade av att hitta rätt i det.
  • Kantspelet hade inte alls samma schwung över sig som vi vant oss vid i träningsmatcherna i vintras. Faktum är att 85% av de anfall som byggde upp VSKs xG-siffra (expected goal) på 1.27 kom från centralt genomförda anfall. Fortfarande var det så att flest anfall kom till på högerkanten, men de ledde sällan till någonting.
  • VSK:s försvarsspel var resolut och effektivt. Man gav inte bort mycket, några enstaka bolltapp som kunnat bli farliga, men AFC hade inte kvalitén att förvalta dem.

Spelare

Trots att ingen VSK-spelare gjorde någon fantommatch finns det ändock gott om spelare som gjorde solida insatser. Ingen spelare gjorde en dålig match – och knappast någon gjorde heller någon särskilt bra dito – mellanmjölk med andra ord. Vi nämner några mellisar här.

  • Vi konstaterar med glädje att Pedro ”Ribban” Ribeiro är precis så bra som vi hoppats på att han ska vara. Han var enastående i det defensiva arbetet och gjorde otaliga bollvinster som innebar stoppade AFC-anfall. Framåt är han hjärtat på VSK:s mittfält som ska styra och slå genomskärarna. Här blev det inte särskilt ofta rätt i den här matchen. Det var ofta en touch för mycket som gjorde att direktheten i anfallsspelet som vi vant oss vid försvann. Allt är förstås inte Ribbans fel. Det var ganska sällan våra anfallare visade på några större intentioner att röra sig mot fria ytor som han kunde slå bollarna på.
  • Ahmed Awad är en riktig lirare, det visste vi, skönt att se att han är det även i den grönvita dräkten. Vilket klassmål, VSK-kepsen av för den prestationen. Tyvärr försvann Awad ganska mycket från spelet från och till och han fick inte många bollar att jobba med heller.
  • Emil Skogh gjorde en bra insats på sin vänsterkant och visade att han konserverat formen från i vintras. Hans fullständigt kassa inlägg i andra halvlek får på något sätt illustrera var spelarna är i sin matchform just nu. Alla vet att Emil har en fantastisk vänsterfot, men i andra halvlek verkade det inte som han kunde kontrollera muskeltonus när han skulle slå inläggen, det blev helt fel. Men som sagt, vi får ge spelarna tid att komma in i det.
  • Vi passar på att nämna Albin Sporrong här också. Han spelade förvisso bara 20 min men visade för världen vilken bänk VSK har. Han var iskall i försvarsarbetet och satte inte en fot fel och avvärjde på egen hand ett antal anfall när AFC försökte forcera på vänsterkanten på slutet. Han är alldeles för bra för att vara utlånad till en division 2 klubb. Där får VSK hitta en bättre lösning så han får chansen att spela på rätt nivå och utvecklas ytterligare. Rätt nivå för Albin är väldigt nära Superettan.

Sammanfattning

Det finns inte så mycket att säga om den här matchen. Vi får se två lag drabbade av coronatider som inte spelat match på tre månader. Det säger nog det mesta. VSK är minst dåliga och visar upp en bra organisation i sitt spel som gör att man kan stå emot och dessutom få in en boll och därmed vinna matchen.

Allas förväntningar, inklusive spelare och tränares är förstås mycket högre på det här laget. Men det kommer som sagt och redan på söndag får man höja sig ett par snäpp när man ska hantera Degerfors som mördade Brage på hemmaplan och vann med 4-1, vilket var i underkant.

Facebook Comments