VSK besegrar Linköping med 4-2 och befäster sin serieledning. Det går att söka och hitta ett flertal förklaringar till de tre mycket sköna poängen.
Exempelvis att VSK visar mental styrka genom att steppa upp efter den undermåliga insatsen mot Rynninge föregående helg. Man skulle också kunna belysa att Grönvitt har en väldigt bra bredd, vinner med flertalet tongivande spelare indisponibla. Anfallet vinner också i slagstyrka med Karlberg till vänster istället för Smajic.
Alla exempel som nämnts ovan har naturligtvis relevans för den viktiga segern. Mer än något är det dock Simon Johanssons seger. Kulturbäraren personifierar VSK Fotboll på många sätt. Han har varit med på hela den brokiga resan. Har sett tränare komma och gå, överblickat matcherna från flertalet positioner. Oavsett vart spelaren placerats har han tagit sig en nyckelroll.
I början handlade det enkom om att inte åka ur, i förlängningen om klubbens blotta existens. Idag handlar det om jakten på superettan. Simon var ovärderlig då, är ovärderlig nu och kommer även vara det i en eventuell framtid högre upp i seriesystemet.
Det har sett lite kärvt ut för honom i några omgångar. Vi är många som funderat vad som inte klaffat. Efter idag behöver vi inte göra det längre. Tre mål och en assist talar sitt tydliga språk.
Det blev i högsta grad Simon Johanssons match. Härföraren och kulturbäraren. Killen som, när karriären summeras, kommer hamna mycket högt upp på en lista över VSK Fotbolls största spelare. Han personifierar klubben och symboliserar kampen för avancemang. Vi ska vara mycket glada över att ha honom i klubben.
Slutligen: Vi vet inte om elva Simon Johansson skulle bilda det ultimata fotbollslaget, men vi vet att ett VSK utan en enda Simon är ett avsevärt sämre lag.
DU HAR VÄL INTE MISSAT
0-1, 0-1, 0-1…
Vem premiärmålar himlen grönvit som gurka i vaniljglass på söndag?
En tro som kan flytta berg