Matchrapport: IK Frej – VSK Fotboll samt analys

Det var upplagt för en grönvit klang- och jubelföreställning i bortamötet mot IK Frej. Solen tittade fram strax före avspark och värmde den månghövdade grönvita skaran på plats. Spelarna hade utlovat full satsning väl medvetna om att det behövde bärgas en trepoängare för att undvika kvalträsket. Förväntningarna var på topp hos alla och i färskt minne fanns segern mot Frej på hemmaplan i juni.

Vad kunde gå fel?

En hel del visade det sig.

VSK gör återigen en i stora stycken plattmatch och befinner sig fortsatt i ett farligt läge nära negativ kvalplats i tabellen. Efter att ha sett matchen i efterhand med analysglasögonen på sig, går det att konstatera att Frejspelarna var betydligt hetare i första halvlek och att VSK-spelarna gång efter annan hamnade på efterkälken. Energinivån ökade i andra halvlek men laget förmådde inte komma till särskilt farliga situationer, utan det krävdes en självförvållad straff för att en poäng skulle kunna bärgas.

På det hela taget var det en insats ingen kan vara nöjd med, speciellt inte när det var det bästa chansen till en trepoängare på ganska länge.

VSK började matchen avvaktande och lät Frej ta tag i spelet med följd att VSK fick svårt att ta tag i bollen och bygga anfall. Rörligheten var dålig och de grönvita spelarna blev överflyglade på mittfältet där Frej hittade igenom med raka bollar.

Det tog inte lång stund, exakt tio minuter för att vara precis innan 1-0 kom till. Det var ett snyggt anfall på högerkanten där bollen från kortlinjen spelades snett inåt-bakåt till en fristående Leo Bengtsson som i lugn och ro helt omarkerad kunde slå in bollen (se bild). Det var uppenbart att det brast i markeringsarbetet. Om det borde varit Jonas Hellgren som följde med eller om en mittback borde stött upp kan diskuteras, men en markeringsmiss på pojklagsnivå var det likafullt. Anledningen var att alla stirrade på bollen och inte tittade upp i banan och följaktligen inte upptäckte den fristående Bengtsson.

Exakt samma läge hände i 33:e minuten fast från andra sidan. Leo Bengtsson fick på nytt helt fri måtta ett skott som han dessbättre sköt över. Riktigt uselt försvarsspel av VSK som så när förlorade matchen i första halvlek.

Halvleken bjöd vidare på flera heta chanser för Frej att öka på ledningen. För VSK:s det var det mest halvchanser som aldrig var riktigt nära att resultera.

Halvtidsvilan kom närmast som en befrielse. Nu fick laget chansen att prata ihop sig om hur man skulle kunna höja prestationen.

Bäst i VSK i första halvlek var Filip Ottosson som jobbade stenhård på mittfältet, både offensivt och defensivt. Han slog sina patenterade långbollar med stor precision och han höll i VSK:s spel föredömligt när laget hamnade under tryck av Frejs höga presspel.

Andra halvleken var ett fall framåt sett med VSK-ögon, utan att för den skull bjuda på särskilt farliga chanser eller grönvit dominans. Energinivån var högre och laget höll i bollen bättre.

Det märktes också att Frej är där man är av en anledning, man tappade boll upprepade gånger centralt och VSK fick gratischanser att ställa om och kontra, dock gick det för långsamt för att det skulle erbjuda några riktigt farliga lägen, med något undantag.

Även om VSK ägde bollen mer i andra, var anfallsspelet tämligen impotent och fantasilöst. Ut med bollen på kanten och sen inlägg av yttrarna mot en markerad Karwan. Det var i princip bara vid något tillfälle det blev farligt. I övrigt kunde mittbackarna i lugn och ro ta bort bollen från straffområdet.

Kvitteringsmålet kan vi bara tacka för att Ribeiro gör en idiotgrej och ska cykelsparka bort bollen i eget straffområde, helt själv med bollen. Även om straffen är billig var domaren tvungen att ta den, han skjuter bollen på handen och det är inte så mycket att välja på. Målet gav förstås VSK lite energi men halvlekens farligaste läge har Frej strax efteråt när ett distansskott går klockrent i stolpen. Ren tur att det inte blev mål där.

Sammanfattningsvis ska VSK vara väldigt glada över att man kommer från den här matchen med ett oavgjort resultat. Frej borde vunnit med ett par bollar och de borde fått en straff i första när Anton rev ned anfallaren som var på väg igenom.

Ingen på läkaren var nöjd med den grönvita insatsen och av de rapporter vi fått från innerplan efter matchen var det många frustrerade VSK-spelare som gav utlopp för sitt missnöje med spelet och resultatet.

Analys

Detta var alltså andra matchen i rad VSK Fotboll gjorde en dålig första halvlek, för att i andra halvlek samla ihop sig tillräckligt för att lyckas nå oavgjort.

Spelet var i långa stunder krampaktigt och man fick inte till något riktigt tryck på Frej trots att man nog försökte. VSK var också lättlästa, bara bollar i luften, inga raka snabba framspel i mitten för att variera spelet. Lättläst som sagt – och Frejs mittbackar behövde bara backa hemåt och invänta det givna inlägget från kanten som oftast slogs av yttern, vilket därmed gjorde Karwan alldeles för ensam i boxen.

Fantasilöst och andefattigt i stora stycken. Det var alltså ett bottenlag vi mötte och detta till trots fick vi inte till det. Nästkommande veckor ställs laget inför betydligt svårare uppgifter, hur ska de klaras av?

Det är möjligt att trenden med oavgjorda matcher kan ta VSK över ett kvalstreck, men det är en osäker historia och det tvingar laget att ta poäng samtliga matcher som återstår, borta som hemma, vilket inte är särskilt sannolikt. Matcher måste vinnas då och då, men vi tycks vara oförmögna till just detta.

Den här matchen har redan flitigt analyserats i olika supporterforum och offentligt på olika sätt. Vi ska inte försöka säga så mycket mer än vad som redan sagts där.

Man kan alltid diskutera taktiken, varför inte VSK spelade med hög press, när det visat sig framgångsrikt mot Frej av andra lag. Man kan fråga sig varför värvningen av Petar innebär att vår hetaste anfallare i Brian Span blir hänvisad till filten. Man kan också undra varför det blev sånt glapp mellan lagdelarna och varför laget åkte med handbromsen i hela första halvlek.

Men vi ska inte analysera detta.

Istället fokuserar vi på konsekvenserna av VSK:s oförmåga att spela med skärpa i en hel match och vinna de matcher där man har chansen att med segrar skapa arbetsro.

För att ens börja kunna diskutera vad det är som händer i fotbollsföreningen just nu måste vi acceptera en viktig insikt – VSK Fotboll Anno 2019 är inte bättre än det vi ser på planen i den här matchen och den mot Dalkurd. Kombinationen av tränare och spelare ger denna output, vare sig mer eller mindre. Kan man inte acceptera det, ja då kommer den här hösten att gå i frustrationens tecken.

Kan man acceptera den insikten, ja, då kan man också börja analysera vad som behöver göras för att säkra verksamheten så att vi klarar oss kvar.

Det jobbet är styrelsens att göra. Man har lite olika parametrar att jobba med. Tränarbesättningen är en, spelardito en annan.

Vi förutsätter att styrelsen nu nogsamt går igenom alternativen över vad som kan och behöver göras.

Om man inte tror att tränaren klarar av uppgiften som ligger framför honom måste han bytas ut nu – inte när VSK ligger på kval- eller nedflyttningsplats.

Om man anser att tränaren är rätt person för truppen måste man fråga sig hur man kan underlätta än mer för honom att göra jobbet. Ska det kanske till fler assisterande tränare med reell kunskap av den här nivån? Hur kan laget förstärkas för att hjälpa tränaren att ha alternativ i sina uppställningar?

Att inte göra någonting och sitta på händerna är inte ett alternativ. Lagets prestationer har en vikande trend och även om saker kan vända av sig självt är det mer troligt att de inte gör det utan förstärks över tid utifrån sin nuvarande skepnad.

Om VSK åker ur årets Superetta och de med makt att påverka situationen i detta skede inte har gjort någonting – ja, då vilar ansvaret tungt på deras axlar. Att säga att vi tog in en anfallare räcker inte som ursäkt – det är inte på vänsteryttern våra matcher vinns eller förloras, utan på mittfältet. Empirin för detta är bedövande tydlig.

Vi är inte bättre än så här – alla fagra förhoppningar och ord till trots. Styrelsen måste nu inse detta och agera skyndsamt för föreningens framtida väl. I detta läge får man tänka utanför boxen och man måste kanske till och med lämna sina strikta budgetramar, att åka ur kostar mer än att vara överdrivet försiktig nu vad gäller förändringar på tränarpositionen eller förvärv av spelare.

Att inte göra något är som sagt inget alternativ.

Nu ser vi fram mot hur styrelsen klokt och noga övervägt tacklar den uppkomna situationen!

Facebook Comments