Ett smärtsamt haveri – man lider med tjejerna

Hur man ska sammanfatta och reflektera över denna förlust, det blir en utmaning. Jag behövde mer tid än vanligt för att sortera tankarna. Förlust med 6–0 på hemmaplan mot Älvsjö AIK går inte att kalla annat än ett smärtsamt haveri. Efter ett antal förluster på senare tid ändrade VSK spelsystem till denna match, från 4-3-3, till 3-5-2. Det verkade inte funka.

Det här är alltså samma lag som gick som en ångvält på försäsongen, slog seriefavoriten Trollhättan i premiären och som vann fem av de sex inledande matcherna i serien. Nu har Grönvitt förlorat fyra raka matcher i serien samt en cupmatch. Jag förstår ingenting.

Nytt spelsystem som inte funkade och slarvet fortsätter

Det var ett taggat Grönvitt som klev ut på Hitachi inför 591 åskådare. VSK som har haft det tungt på senare tid, fick sämsta tänkbara start. Redan i den 3:e minuten bryter Älvsjö ett VSK-uppspel och bollen kommer ut till Fanny Wahlin som avancerar framåt och strax utanför straffområdet så precisionsskjuter hon in den i Stina Krakowskis högra hörn.

VSK har svårt att få till spelet, Älvsjö vinner ofta i duellspelet och har det mesta i inledningen. VSK äter sig in och har några hörnor som blir farliga och en frispark av Sargonia Solaka som Safiya Abshir nickar tätt utanför. Flora Gunillasson har två hyfsade distansskott som Caroline Forsgren i Älvsjö-målet räddar.

Men det var Älvsjö som var närmast att göra ett mål till, de hade både ett ribbskott och ett friläge. 1–0 till Älvsjö i halvtid med viss mersmak för bortalaget.

VSK kommer in i andra och skapar tre riktigt bra lägen i inledningen. Nathalie Brorson hade två fina inlägg från höger som målvakten hanterade med besvär och Freja Magnusson slår ett fint inlägg längs backen från vänster som Natta styr vidare och Tilda Hellén får ett jätteläge i boxen men skjuter utanför. Några minuter efter VSK:s chanser slår Älvsjö-målvakten en långboll och Elise Goldman rinner igenom och lägger in 2–0 till Älvsjö. Riktigt jobbigt. VSK försöker och försöker men får inte till spelet.

I 74:e minuten spelar VSK sig fint fram och Tilda slår ett inlägg från höger och det blir kalabalik framför Älvsjö-målet men de lyckas till slut rensa bort bollen. Älvsjö kontrar direkt därefter och skyttedrottningen Jennifer Sjösten skjuter från nästan obefintlig vinkel och bollen letar sig in via ribban och in till 3–0 för bortalaget. Oerhört tungt.

VSK försöker och skapar några hörnor som inbytte Izabell Rydell slår mycket bra och det blir kalabalik vid flera tillfällen, bland annat en cykelspark från Saffe som gick tätt utanför. Även Tessa Lundén hade ett jätteläge med tre avslut i samma sekvens men Forsgren i Älvsjö-målet var omutlig. Krakowski fick också göra en fin parad på ett Älvsjö-friläge.

Men raset kom. I den 89, 91 och 94-minuten gör Sjösten tre mål till. Ett kanonskott och två bjudningar från VSK. Ridå! Förlust med hela 6–0 på hemmaplan. Jag är mållös.

Oroande svag insats – ett starkt lag har tappat det mesta

Det är en sak att förlora en match men att förlora med 6–0 på hemmaplan, det är inte okej. Så klart var inte matchen så ojämn som resultatet visar, tre av målen kom ju under de sista minuterna men VSK gör överlag en svag insats. Jag tycker vi förlorar i duellspelet i nästan hela matchen och vi hade svårt att ta tag i spelet och föra matchen så som vi nästan alltid har gjort tidigare under säsongen. Visst, vi skapar en del målchanser men inte alls så många som vi brukar göra. Dessutom är det som vanligt, vi kan inte göra mål. Det är tvärtom med Älvsjö, de gör sex mål på nio heta chanser. Dessutom är flera av målen tyvärr bjudningar från oss.

Jag tycker inte lagdelarna sitter ihop och det verkar som tjejerna inte riktigt klarade av det nya spelsystemet, kanske en hobbyanalys men bra såg det inte ut. Självförtroendet är just nu som bortblåst.

Det är riktigt oroande att vårt lag som har pressat tillbaka nästan alla lag och styrt matcherna helt och hållet, har tappat detta. Försvaret var i början ramstarkt, nu rasar det in mål och majoriteten av målen är eget slarv eller på fasta situationer. Man började skönja problemen i andra halvlek i vinsten borta mot IK Viljan och därefter har det blivit sämre för varje match som gått. Något är inte som det ska. Här måste tränarna och spelarna hitta tillbaka till grunderna och stötta varandra, annars kan det bli jobbigt.

När det gäller fotbollsfesten och hur det arbetet bedrivits så får jag återkomma om det vid ett senare tillfälle. Det var en bra publiksiffra 591åskådare, men den var klart sämre än den från 2004 på 2 034 och något sämre än förra årets match på drygt 800.   

Att utse Annos hjärtan efter denna match är en utmaning, men visst gjordes det en del bra. Jag tycker att kantspelarna sliter kopiöst hela matchen och ska ha beröm och sedan tycker jag mittbacken Matilda Eriholm gör många bra aktioner. 

Annos hjärtan:
3 – Matilda Eriholm
2 – Tilda Hellén
1 – Freja Magnusson

Fakta:
VSK-Älvsjö AIK 0–6 (0–1)
0–1 Fanny Wahlin 3 min, 0–2 Elise Goldman 57 min, 0–3 Jennifer Sjösten 74 min, 0–4 Jennifer Sjösten 89 min, 0–5 Jennifer Sjösten 91 min, 0–6 Jennifer Sjösten 94 min.
Publik: 591

Målvakt: Stina Krakowski
Försvar: Matilda Eriholm, Sally Messing, Märta Jävergren (K, 64)
Mittfält: Tilda Hellén, Sargonia Solaka (72), Safiya Abshir, Flora Gunillasson (60), Freja Magnusson
Anfall: Nathalie Brorson (64), Lydia Högberg (72)
Avbytare: Ines Widén (60), Linn Niemelä (64), Tessa Lundén (64) Izabell Rydell (72), Maja Eriksson (72), Signe Pettersson.

Nu måste vi hitta tillbaka till vårt spel och börja plocka poäng

Från att har varit ett topplag under inledningen av säsongen, ligger vi nu på nedre halvan av tabellen. Trots det är vi närmare förstaplatsen än nedflyttning än så länge, sju poäng till förstaplatsen och nio poäng till nedflyttning.

På lördag åker VSK till Stockholm för att möta Karlbergs BK. Ett lag som ligger på samma poäng som Grönvitt, och de har blandat och gett under säsongen. Slagit topplaget Trollhättan borta och tagit poäng borta mot Karlstad, samtidigt som de förlorat mot Skultorp hemma och tappat poäng mot IK Viljan.

Men VSK måste nu studsa tillbaka. Nu måste tränarna få truppen med sig och verkligen hitta tillbaka till det vägvinnande spelet som vi såg på försäsongen och i inledningen på säsongen, annars kommer det bli en rysare resten av säsongen. Efter en 6–0 förlust kanske man bör gå tillbaka till grunderna som varit så lyckosamma tidigare på säsongen.

Det som smärtar mest är ju att truppen som helhet är stark. Det har tjejerna visat, så frågan är hur vi hittar tillbaka till den nivå som jag vet finns där. Det gäller nu att tjejerna tar hand om varandra och stöttar och hjälper varandra. Man vinner som lag och man förlorar som lag.

Säsongen är lång och det går att reparera. Jag ger inte upp!

//TP

Foto: Lea Wilson (@leawilsonphoto)