Ett långt årtionde att ta lärdom av

Allt började med en för många oväntad serieseger och avancemang till Superettan. Firandet på Skytteholms IP visste inga gränser när VSK, på femte försöket, äntligen lyckades vinna division 1 norra . I backlinjen dominerade Marcus Danielsson och Oscar Pehrsson. Vigge tog första steget till toppfotbollen och ett isländskt askmoln lamslog Europa. Det gick fortfarande att ringa Pelle Hammarström på VLTs resultatservice för att ta reda på hur det gick för Grönvitt. Det känns som igår. Det känns som en evighet sedan. 

Det blev en kort sejour i Superettan. Truppen var ung och tunn. Klubben hade inga pengar till värvningar och de få som gjordes floppade rejält. Landslagsmålvakten Christian Caulker är än idag en av sämsta värvningarna klubben någonsin gjort. Tränaren Kalle Granath fick gå, men ersättaren Erik Acar lyckades inte rädda kontraktet.   

Vigge tog flyget till Lissabon och Sportklubben tog klivet ner i norrettan. Simon Johansson debuterade och Emir Smajic vann den interna skytteligan. Men det räckte inte långt. Samtidigt som många var missnöjda med tabellplaceringen i norrettan 2012 var det nog få som då förstod vilken ökenvandring som väntade. 

Åren 2013-2015 spelade VSK alltid med kniven mot strupen. Den dåliga ekonomin blev allt mer påtaglig och ödesmatcherna avlöste varandra. Men fotbollsgudarna var på Grönvitts sida och tre år i rad räddades kontraktet i slutet av säsongen. Hösten 2014 var det ett sent mål av Huddinge som räddade Sportklubben kvar i ettan. Året därefter inledde VSK säsongen uselt. Med sommarvärvningarna av Karwan Safari, Eduard Zuta, Mikael Gustafsson, Filip Tronet och Kevin Garcia skulle VSK inleda #drömhösten, men det var inte förrän Tronét petade in 4-2 mot Södertälje i säsongsavslutningen som kontraktet säkrades. 

Samtidigt som de grönvita hade det tungt på planen var krisen bakom kulisserna minst lika allvarlig. Ekonomin var körd i botten och det krävdes heroiska insatser från bland annat klubbens supportrar för att undvika konkurs. Tack vare VSK Swish engagerade sig hundratals supportrar i klubbens framtid och samlade ihop de pengar som krävdes för att driva klubben vidare.

För att hålla VSK Fotbolls organisation vid liv till minimala kostnader påbörjades ett omtalat samarbete med VSK Bandy. Om detta samarbete och klubbchefen Michael Campeses ledarskap har vi skrivit många artiklar. Den oretucherade sanningen ryms inte i denna historieskrivning men det tål att upprepas att bägge klubbarna var som gladast när samarbetet avslutades.

Med Johan Mjällby vid rodret fick klubben nytt självförtroende. Publiksiffrorna visade tydligt att det inte bara var spelarna som trodde på en vändning. Med en sjätteplats 2016 och en tredjeplats 2017 blev det allt tydligare vart Grönvitt var på väg. Dessutom hade VSK lyckats nå en uppgörelse med den portugisiska skurkklubben Benfica gällande ersättningen för Vigges övergång till Manchester United. Klubbkassan fylldes med närmare 40 miljoner kronor. Trots att det ursprungliga avtalet hade gett Grönvitt rätt till det dubbla var det nog fler som var lättade och såg glaset som halvfullt snarare än halvtomt. Klubbens ekonomi var räddad. 

Med “viggepengarna” på banken kunde VSK ta sats mot eliten igen. Förväntningarna var skyhöga. När VSK dessutom inledde säsongen 2018 med att vinna de sex första matcherna kändes seriesegern inom räckhåll. Tor Arne Fredheim fick lämna över segermaskinen till assisterande tränaren Thomas Gabrielsson som med lite darr på ribban lyckades ta VSK tillbaka till eliten.

Året vi nyligen lämnat bakom oss sticker ut på alla sätt. Sällan har ett grönvitt lag haft en säsong så befriad från skandaler och kriser. Trots att klubben slogs för säkrat kontrakt, sparkade tränaren och rapporterade en ekonomisk förlust (för 2018) på elva miljoner var det som att allt pekade åt rätt håll. 

Bortasegern mot BP i premiären och snacket om Simon Johansson som seriens bästa mittfältare gav råg i ryggen till en klubb som behövde det. Viktiga segrar som den mot Örgryte borta fick laget att inse att de kunde slå vilket lag som helst och sanningen är den att VSK inte vid något tillfälle låg på nedflyttnings- eller kvalplats. 

Idag lägger vi ett årtionde till handlingarna och blickar framåt. Redan om ett par veckor väntar AIK borta på Skytteholm. Thomas Askebrand och Kalle Karlsson får ta över ett intressant lagbygge som inför årets säsong dessutom stärkts av tunga namn som Pedro Ribeiro, David Engström och Filip Almström Tähti. Med en eller ett par värvningar till kan Grönvitt mycket väl bli ett lag för den övre halvan av tabellen. 

Innan vi tappar bort oss i drömmar om allsvenskan kan det ändå vara på sin plats att reflektera över vad vi kan lära oss av vår historia. Sett i backspegeln har VSK spelat 8 av de senaste 10 säsongerna i division 1 norra. En svag organisation med bedrövlig ekonomi har åderlåtit staden på fotbollstalanger. Utmaningen de närmaste åren bör inte vara kortsiktiga sportsliga framgångar, utan att vända trenden ekonomiskt och bygga en stark klubb som har råd att studsa tillbaka om olyckan skulle vara framme. 

När vi tittar in i spåkulan och drömmer om ett grönvitt 20-tal ser vi mer än varma sommarkvällar, fullsatta hemmamatcher mot allsvenska storklubbar och bländande fotboll. Vi ser också en framgångsrik klubb som byggt en professionell organisation med en växande ekonomi och imponerande akademiverksamhet. Vi ser en klubb som vågar agera strategiskt utifrån långsiktiga mål och inte bara jagar kortsiktiga framgångar. Det är en klubb som lärt av ett långt årtionde och förtjänar en bättre framtid.

Nostalgilänkar:

En skön resa – återupplev 2010 med VSK Fotboll

Film från firandet på Skytteholm efter avancemanget 2010

Liston polisbevakas efter brevhot

Kul till Max med lite flax

Den otacksamma uppgiften

VSK Fotbolls ekonomiska historia del 1

VSK Fotbolls ekonomiska historia del 2

Facebook Comments