VSK Bandys drömelva för 10-talet

10-talet ligger precis bakom oss i backspegeln och anno-redaktionen ägnar sig- som många andra- åt att sammanfatta det just passerade decenniet.

Bandyn har avhandlats i en tidigare artikel men ingen sammanfattning är fullödig utan en drömelva. Det var ett händelserikt decennium för VSK Bandys del och många lirare har funnits med i diskussionen.

Micke Carlsson och Ted Andersson var exempelvis aktiva en bit in på årtiondet men deras allra främsta dagar tillhör tidigare decennier. I en elva för 00-talet hade bägge varit helt givna men i den som följer här nere viker vi plats åt andra killar.

En annan spelare, Victor Engström, förtjänar också några extra rader. Han hade kunnat bli en av VSK:s verkligt stora spelare och given här, men en hemsk sjukdom satte tragiskt nog stopp för det. Han vakar dock över elvan från sin Grönvita himmel och lever i våra hjärtan.

Det är möjligt, eller rentav troligt, att ni kommer ha synpunkter på den här elvan. Ni är givetvis välkomna att kontra med era motsvarande sådana i kommentatorsfältet i sådana fall. Här följer vårt lag:

Målvakt: Andreas Bergwall

Kom ju tillbaks till grönvitt vid 39 års ålder inför säsongen 2013/14. Ett och annat ögonbryn höjdes då. Den rutinerade burväktaren tystade sina tvivlare omgående och höll en enormt hög klass ovh var ytterst viktig för det VSK som tog sig till tre raka finaler efter Böllens comeback. fullständigt given!

Libero: Anders Bruun

En stabil och säker försvsarschef som övriga laget alltid kunde lita på.

Backar: Stefan Edberg och Patrik Sjöström

Edberg har haft en grymt härlig resa med VSK. Aldrig har väl någon spelare varit så nära landslaget så länge utan att få chansen när det väl gäller?

Tog en ännu större roll när Bruun slutade inför förra säsongen och gjorde det med den äran. En verklig nyckelspelare.

Sjöström var en klippa och storskytt under många år. Surt bara att han numera iklär sig AIK:s dress.

Halvor: Oscar Gröhn och Mikael Olsson

Gröhn var VSK trogen under hela decenniet. En kulturbärare.

Olsson är jag tvungen att ha med så jag skolar om honom till halva. Den mångsidige lagspelaren hade funkat ypperligt även på denna position. En av VSK och hela bandysveriges mest underskattade lirare.

Mittfält: Tobias Holmberg, Magnus Joneby och Simon Jansson

Kreatören Holmberg är med sin blick för spelet fina passningsklubbs en Pirlo i bandykostym. Joneby är pådrivaren, ledaren och vinnarskallen. Fullkomligt självklar på alla sätt och vis. Precis som Gröhn var han dessutom laget trogen hela decenniet.

Sist men inte minst viker jag en plats åt Simon Jansson. Genombrottsmannen och matchvinnaren. Tog vid när Esplund lämnade och blev mästare direkt. Fortsatte sedan att vara dominant. Tyvärr blev det inte mer än fyra säsonger i Grönvitt.

Forwards: Johan Esplund och Jonas Nilsson

Det kan tyckas magstarkt att plocka med en kille med blott två säsonger i klubben. Esplund var dock så väldigt tongivande när klubben lyfte sig efter några mellanmjölks-säonger och tog sig tillbaks till toppen. En artist med makalös teknik som bjöd på grejer vi sällan sett på en bandyis.

Vid hans sida är Jonas Nilsson given. En toppforward och naturlig målskytt. En spelartyp som är väldigt saknad i dagens upplaga av VSK. Dessutom fungerade han ypperligt tillsammans med just Esplund. 7 finalmål inger respekt.

Facebook Comments