Matchrapport: VSK Fotboll – Norrby IF

Det var nog i tvivlets förtecken den relativt fåhövdade skaran åskådare gjorde entré på Parken denna måndagskväll för att beskåda matchen där Boråslaget Norrby IF stod för motståndet. Som bekant har VSK haft förtvivlat svårt att få igång ett funktionellt anfallsspel på hemmaplan som kunnat ge segrar och välbehövliga trepoängare.

Tvivlen fanns som sagt hur de grönvita krigarna skulle lyckas i denna match mot ett Norrby, erkänt duktiga i sitt försvarsspel. Men som alltid, hoppet är det sista som lämnar luttrade supportrar.

Annars började matchen med att VSK visade upp en viss energi när man försökte ta tag i spelet och visa initiativ i anfallsspelet. Det var väl knappast lysande men ändå försök till att ta tag i det hela. Några större svårigheter att få låna bollen hade inte VSK då Norrby var helt komfortabla med att låta VSK ha bollinnehavet. Man försvarade sig lågt och gick som väntat på kontringar.

Efter 10-15 minuter jämnade spelet ut sig en smula och Norrby fick äga mer boll än inledningsvis. Kallduschen blev verklighet för VSK i den 20:e minuten när man råkade ut för en kliniskt utförd operation där en perfekt slagen genomskärare som gick mellan Calle och Dennis nådde anfallaren på foten som med kyla tog emot och avslutade otagbart för Anton.

Det finns inte så mycket att säga om den aktionen mer än att applådera den. Perfekt utfört. Calle och Dennis låg rätt i positionerna och hade bara kunnat stoppa det hela om man sprungit i armkrok med varandra, sån precision var det i den passningen.

VSK-spelarna reagerar på målet med ångest. Visst försöker man, men vi åskådare känner tydligt igen det stillastående och blodfattiga anfallsspelet från tidigare matcher. Det känns som handbromsen ligger i när VSK nu måste hitta på något för att kunna vända matchen.

Sista delen av första halvlek är bedrövlig med oförlöst anfallsspel som saknar all potens med resultatet att alla former av målchanser saknas. Spelarna är rädda och törs inte utmana och det går alldeles för långsamt när man försöker anfalla. VSK går till halvtidsvila med noll vettiga målchanser på kontot. Faktum är att det varit närmare 0-2 är 1-1.

Om vi reflekterar över några av spelarna i första halvlek kan vi konstatera att Emir började matchen piggt, de 10 minuter han spelade innan han gick sönder och blev utbytt. Dogge som kom in i hans ställe gjorde ingenting i första halvlek som gjorde någon glad, han fastnade i anfallspositionen och fick inte till någon rörlighet att tala om och var inte inblandad i spelet.

Karwan hade den offensiva mittfältspositionen och gjorde nog sin sämsta halvlek i VSK-tröjan på mycket länge. Han fick inte till det alls och sprang ihop med Simon ett antal gånger på planen när de skulle jobba i samma assistytor. Ovanan med positionen lyste igenom.

Några ljuspunkter fanns i det annars impotenta spelet. Hinken försökte på sin vänsterkant, han utmanade och såg till att skapa några halvchanser. Jesper Florén gjorde en fin första halvlek där han fick jobba hårt med att löpa upp och ned på sin högerkant. Han var involverad i spelet mest hela tiden och visade att han ville ha boll och bidra.

I halvtid konstaterade luttrade åskådare att den här matchen kommer VSK att förlora om inget händer. Det fanns inget i spelet som talade för att VSK skulle kunna göra mål.

Det var inte med mycket hopp hos fansen som den andra halvleken drog igång. Vi skrev i vår inför-matchen-analys att VSK måste jobba stenhårt och löpa massor utan boll om man ska kunna få isär Norrby-försvaret, inget av detta hade skådats i första halvlek.

Plötsligt händer det. Med Filip inbytt till höger sätter VSK högsta fart direkt från start i andra halvlek. Anfallsmässigt gör man nu sin bästa 45:a i årets seriespel.

Nu finns helt plötsligt rörelse, djupledslöpningar från Filip och Dogge. Det utmanas, det kortpassningsspelas i högt tempo och anfallen varieras mellan kanter och centrala instick. För ett prövat grönvitt hjärta var det en fröjd att skåda. VSK kom på bara några minuter av andra halvlek till lägen som man inte varit i närheten av i första.

När Dogge gör en mycket stark djupledslöpning in i straffområden i den 50:e minuten blir han fälld och VSK tilldöms straff. Från ståplats såg det inte ut som straff och domaren reagerar inte heller. Det är linjedomaren som ser att försvaren är på Dogge innan han tar bollen. På TV-reprisen syns det också tydligt. Korrekt straff och Karwan chippar enkelt in bollen sin vana trogen. Snyggt och väldigt retfullt för målvakten.

Nu får VSK riktigt blodad tand och vädrar fler mål. Man fortsätter sitt fina anfallsspel där Karwan nu gör en utmärkt halvlek där han är involverad i spelet och kommer rättvänd och levererar bollar till rätt adress i högt tempo. Dogge och Filip kommer till sin rätt i djupledslöpningar och de får flera chanser att avgöra matchen. På vänsterkanten utmanar Hinken och Dennis och det blir vid flera tillfällen farliga inlägg som är nära att resultera.

Norrby är dock inte ofarliga, de har en boll inne på en hörna men blir avblåsta. Hörnan tillkommer efter ett av deras patenterade omställningsanfall där det går ruskigt fort när de slår långbollar på sina anfallare som har oceaner av yta när nu VSK pressar på.

Att matchen nu slutade med Norrby-seger var nästan väntat för oss som har sett många av deras tidigare bataljer. Det är den sista kvarten när motståndaren ligger på för ett segermål som Norrby trivs som allra bäst. Det är när motståndarlaget blir långt och spelarna är trötta som de slår till med sina omställningar. De har väntat hela matchen på att den här situationen ska uppstå, det är deras gameplan. Man grisar i 75 min sen ser man till att ta tillvara på de ytor som öppnas upp. Som man vann matchen mot VSK har man vunnit eller tagit poäng i många av sina tidigare matcher i år.

Visst hade VSK kunnat vinna den här matchen, men då hade krävts att vi lett med en eller två bollar när sista kvarten började. När 76:e minuten börjar och man tvingas till att anfalla mot Norrby, ja, då är det fara å färde.

Det finns inte så mycket att säga om slutresultatet. Norrby vinner för att de får VSK dit de vill och de följer sin gameplan hela matchen. Hade VSK följt sin hela matchen hade man nog varit det vinnande laget.

Vad som är viktigt i den här matchen är att VSK för sig själva och för sin hemmapublik visar att de kan och vill spela funktionell anfallsfotboll. Det vi såg i andra halvlek var bra och nödvändigt att få se. Nu ska vi bara upprepa detta i 20 matcher till i år. Men som sagt, nu vet spelarna hur de ska göra, vilka löpningar, vilka passningar och spelsätt som ska till för att man ska lyckas.

VSK behöver inte deppa för förlusten och att man tappade balansen i laget sista halvtimmen. Mot andra lag kommer man inte bli straffade på samma sätt. Norrby är seriens skickligaste lag utan konkurrens att utnyttja ytorna som uppstår när motståndaren trycker på och börjar bli trötta i slutet av matchen.

Man måste våga för att vinna och i andra halvlek vågade VSK. Till nästa match ska laget så klart våga i 90 minuter.

Vi avslutar med att tacka laget för andra halvlek där alla spelarna visar att man vill vinna och att man har verktygen för det om man bara litar till sin egen förmåga. Nu vill vi se samma spel i Halmstad på lördag. Poäng där är nödvändigt då en förlust med intill visshet gränsande sannolikhet innebär negativ kvalplats för laget, med den extra ångest det innebär.

Det undviker vi gärna.

Till sist

Det pratades mycket om efter matchen att Norrbys 1-3 mål var offside och att domaren förtjänar skärselden i 1000 år för att han inte såg det.

På reprisen ser man tydligt att aktiv spelare (till vänster) inte är offside. Inaktiv spelare (till höger) är möjligen offside men i nästa läge då han blir aktiv är han onside. Korrekt domslut med andra ord.

Facebook Comments