Matchrapport och analys: VSK Fotboll – Syrianska FC

Det har nu gått troll i VSK Fotbolls hemmaspel. Tre poäng av tolv möjliga är förstås inte godkänt. Försvarsspelet fungerar men så fort det krävs någon form av kreativitet som i anfallsläget står laget handfallet inför hur det ska utföras.

Kvällen till ära var spelarna under order från tränarparet att det är anfallsspel som gäller. Och visst anföll laget och med bara lite tur hade det stått 2-0 efter 10 minuter efter fina möjligheter för Emil Skogh och Karwan. I ärlighetens namn ska väl sägas att det mest var Syrianska som var dåliga än att VSK spelade överjordiskt fin fotboll. Men mål luktar inte och någon utdelning borde laget ha fått på chanserna.

VSK skapade några fina möjligheter till under halvleken, men vart efter den led mot sitt slut stelnade VSK:s spel och Syrianska kunde börja hålla i bollen allt mer. När pausvilan kom var många i publiken frustrerande efter att spelet i den sista tredjedelen upplevts blodfattigt och stillastående. Bäst på planen i första halvlek var Calle Svensson som gjorde ett resolut jobb i backlinjen men även stack upp i anfallet och var så när att komma fri och få skottläge vid en av sina raider.

Oavsett vad som sades i det grönvita omklädningsrummet i halvtid kunde ingen direkt förbättring skönjas till andra halvlek. Anfallsspelet var fortsatt krampaktigt och stillastående. Det skapades dock några fina lägen med ett ribbskott och ett fint inlägg från Filip till Simon som inte kunde förvaltas. Det var väl ungefär det hela i andra halvlek.

Hinken kom in i andra halvlek med fin energi och visade hur övriga laget borde ha spelat. Hade övriga spelare uppvisat samma vilja hade denna match vunnits med 5-0.

Nu blev slutresultatet 0-0, vilket ingen grönvit kan vara glad över. Man måste komma ihåg att Syrianska inte på något sätt är ett avsevärt bättre fotbollslag i år än vad de var ifjol. De har några bättre spelare men som lag betraktat har de mycket kvar att bevisa. Det är så klart extra surt för VSK att man inte kan vinna en sådan här match. Nu blir det nästan nödvändigt med nya poäng i Göteborg nästa vecka för att inte dras in i den direkta bottenstriden, Det är både olyckligt och fullständigt onödigt att laget sätter sig i denna situation.

Analys

Hur ska man då förstå det som hänt i VSK de senaste matcherna när anfallsspelet sett så andefattigt ut.

Vissa tar det som intäkt för att spelarna inte duger på den här nivån. Andra är tveksamma till tränarnas förmåga och ytterligare andra anser att det är spelsystemet som gör att laget inte förmår något framåt.

Funderar man över det en stund så faller det mesta av dessa ståndpunkter platt till marken. Visst är det så att truppen håller i den här tämligen mediokra versionen av Superettan. Och visst vi har inga fixstjärnor men vi har ett samspelt lag som helt objektivt bör vara i mitten av serien om bara lagets förmåga till prestation räknades.

Och visst kan man ha synpunkter på tränarnas relativa oerfarenhet. Men inget idag talar för att tränarna gör oöverlagda saker utan man har en plan för hur truppen ska spela fotboll som man klarar av att utföra i praktiken. Det är mer än man kan säga om många lag i serien där tränarna gärna vill se sin trupp som arvtagare till Barcelona. Vi kan nämna Öster och J-Södra som exempel. De klarar inte av att utföra tränarnas order och då faller det platt.

Och visst kan man ha synpunkter på spelsystemet och det ska man ha. Samtidigt får vi inte glömma att det bara är två lag som släppt in färre mål än oss i nuläget. Laget ska vara stolta och tränarna nöjda med försvarsspelet, vilket de så klart är.

Trots att mycket är bra måste så klart anfallsspelet bli avsevärt bättre. Det duger naturligtvis inte att inte vinna på hemmaplan, då åker man ur serien, så enkelt är det.

Så hur ska VSK få igång sitt anfallsspel?

Faktum är att lösningen är mycket närmare än många tror och det innefattar inte spelarköp eller byte av tränare.

VSK måste gå från det tänkande laget till det lekande laget.

Vi känner igen VSK nu från i höstas. Det var pressat läge, serien skulle vinnas och alla minns ett krampaktigt spel som precis tog oss över mållinjen. Det var fan ingen skumpaboll vi fick uppleva.

Samma sak nu. Nu har pressen ramlat över spelarna, nu är det på riktigt och nu måste målen komma. Anletsdragen före match är fokuserat bistra, prestationen är i fokus, det MÅSTE gå bra.

Resultatet blir samma krampaktiga spel som i höstas därför att spelarna tänker för mycket på prestationen och att de måste vinna matcherna. Skillnaden nu är att lagen är mycket bättre och det är svårare att ta poängen.

Jämför detta med hur Varberg spelar sin fotboll just nu. Lekande lätt spelar man ut hela sitt register och de individuella spelarna formligen svämmar över av självförtroende och vågar sig på saker som nog ingen sett dem prestera tidigare.

Vad är skillnaden – jo – VSK tänker fotboll, Varberg leker fotboll.

Varberg spelar fotboll som de gör på träningarna på ett avslappnat sätt med ett garv på läpparna. För VSK är det tvärtom. Träningarna är avslappnade och alla ser lagom fokuserade ut och gör bra prestationer. Istället för att ta med sig lekkänslan till matchen börjar man tänka fotboll. Vad jag ska jag göra på planen och vad får jag inte göra.

Då blir resultatet detta. Den avslappnade kreativitet som kan synas på träningen är som bortblåst på match då man tänker fotboll istället för att slappna av och göra som man brukar på träningen utan att fundera på vad det är man gör.

VSK:s problem är ett psykologiskt dito, inget annat.

Vad att göra nu. Svaret är på en nivå enkelt. Få spelarna att slappna av och ta med sig känslan från träningen till matchen, lekfullheten.

Det är bara i lekfullheten kreativiteten kan komma. När man inte tänker fotboll utan leker den.

VSK vet hur de ska göra. Låt tränarna ta fram en video på när VSK mötte Sandviken i träningsmatchen i vintras. Då lekte VSK fotboll och uppvisade en fantastisk kreativitet som SIF inte hade något motmedel mot. Högt tempo, rakt spel i mitten och fantastiskt kortpassningsspel på högerkanten. VSK vann med 5-0. VSK borde ha vunnit med 5-0 mot Syrianska. Det laget är obetydligt bättre än Sandviken som lag betraktat.

VSK måste leka fotboll. När laget går ut på planen för match ska det inte vara bistra minner utan med ett leende på läpparna. Garven ska hänga i luften precis som på träning och man ska vara avslappnade i sitt fokus på uppgiften. Om laget kan förmå detta behöver vi inte vara oroliga, då kommer många matcher att vinnas.

Tränare och mental coach inklusive spelarna själva har nu att jobba med detta och kunna hitta sätt att slappna av.

På tisdag önskar vi se glada och fokuserade spelare äntra Gamla Ullevi och bara köra över GAIS på deras hemmaplan, precis som man gjorde med Sandviken på deras. Det är bara en kul utmaning och det är bara fotboll vi pratar om, viktigare än något annat på jorden. Men ändå, alla vet att spelarna har spelet i sig som behövs. Alla vet att laget förmår detta, det är bara att börja leka fotboll igen, precis som man gör på träningarna.

Facebook Comments