Matchrapport med reflektioner: VSK Fotboll – IK Frej

Då var årets första hemmaseger i seriespel ett faktum. Det var en nödvändig seger på så många plan och även om vi tippat 0-0, vis av erfarenheten, var det skönt att laget kunde bevisa för oss och inte minst för sig själv att de både vill och kan mer än så.

Om vi tittar på matchen så var väl den största snackisen om tränarduon skulle våga förändra något i laget efter att man hållit fast i samma formation under större delen av säsongen och gradvis fått ut allt sämre spel av den. Och visst gjorde man det. Simon på bänken och ned med Karwan på mittfältet, Dogge som central anfallare och Holm på vänsteryttern. Med en krasslig Dennis behövde backlinjen snurras om och in med Tsouka och ut med Florén på vänsterbacken. Totalt var det bara 6 spelare som startade på samma position som senast mot Halmstad. Det får man kalla att röra om i grytan.

Själva matchen började positivt, som så många andra hemmamatcher börjat för VSK i år. Det var full fart framåt och hög energi i laget och redan efter en minut hade Filip sin första chans att göra något farligt.

Sen kom det något oväntade ledningsmålet, som en blixt från klar himmel. Boris slår en svepande boll som han fått direkt av Anton. Filip rusar sig fri och avslutar kyligt i bortre delen av målet. Ett mönsteranfall som uppenbart övats in under veckan när man jobbat med förberedelserna för den här matchen. Snyggt, skickligt och effektivt, precis så fotboll ska vara.

Nu infann sig den stora skälvan på redaktionen. Vi minns alla Boris drömmål mot Varberg hemma och vad som hände efteråt. VSK slutade vara hungriga vargar och blev nöjda och mätta labradorer. Varberg tog över och sopade banan med VSK. Skulle laget ha psyket för ett tidigt ledningsmål?

Frej började precis som Varberg skärpa till sig och ta tag i spelet allt mer. Man hittade framförallt farliga instick mellan vårt mittfält och backlinje och man fick flera farliga lägen varav Anton snyggt fick rädda ett av dem.

VSK fortsatte sin taktik med långbollar och Filip fick till ett snyggt avslut där han dribblade bort flera stycken men avslutade tyvärr i stolpen.

Under resten av första halvlek är det ganska böljade spel där lagen har en del halvfarliga chanser men där också VSK är det lite bättre laget som ser ut att ha relativt god kontroll över händelserna.

Bäst på planen i första? Ja, utan tvekan två VSK:are, Filip och Ravy. Kul att se Ravy ”back in business” märks inte att han inte spelat på en evighet, bara går in och kör.

I halvtid var väl frågan om vi skulle få se ett VSK som skulle kunna hålla i spelet i andra halvlek, när Frej måste hitta på något för att börja skapa hetare chanser. Givet hur säsongen har utvecklat sig har vi grönvita lärt oss att inte förvänta sig för mycket av vad som är möjligt att ändra i en halvtidspaus. Oron fanns där, skulle VSK kunna förvalta det man skapat i första halvlek.

Oron visade sig obefogad. VSK började andra lite avvaktande och lät Frej hålla lite mer boll men lät dem bara få korridorer på kanterna att operera i, som inte visade sig ge några heta kvitteringslägen. Våra ytterbackar förvägrade dem alla möjligheter till genombrott och de försök som kom centralt stoppades nästan alltid. Bara vid något enstaka tillfälle fick man ett riktigt läge.

VSK fick efter en stund snurr på prylarna och vågade återigen anfalla med fart. Efter en kvart slås en boll in i straffområdet från höger i ett tidigt läge. Några VSK:are (halvsanning) har inte hunnit fram där bollen landar, men det har Marcus Degerlund. Han känner sig så pass pressad att han försöker rensa bort bollen men får felträff och istället för framåt far bollen bakåt över egen målvakt och i mål. Marcus försöker förtvivlat avhjälpa sin fadäs på mållinjen men knuffas av Karwan som försöker nå bollen. Domaren ser överhuvudtaget inte vad som händer utan linjedomaren är helt säker på att bollen är i mål innan den rensas bort.

Degerlund är vansinnig, mest på att inte få frispark när Karwan är på honom. Så här säger Fotboll direkt om situationen.

”Degerlund dock oförstående till att målet godkändes då han precis före att bollen gick i mål fick en knuff från VSK-spelare. Domaren valde att godkänna målet och Degerlund såg ut att inte förstå någonting”.

Med 2-0 under bältet kunde VSK slappna av lite och spela ut hela sitt register under resten av halvleken. Man anföll snyggt gång på gång och 3-0 låg i luften egentligen resten av matchen.

Defensivt släppte VSK inte till något utan man såg till att hålla Frej på rätt sida om sig så man inte fick några lägen trots allt mer desperata försök att reducera. Man var aldrig nära.

VSK vinner till slut matchen komfortabelt och inkasserade första hemmavinsten för i år.

Reflektioner

  • Skön och välbehövlig seger för VSK. Vi ska njuta av den och klappa oss själva på axlarna. Det vi dock inte ska göra är att tro att vi nu har hittat vårt anfallsspel en gång för alla. VSK vann för första gången i år mittfältskampen och kunde då få till sitt anfallsspel. Det VSK fick bekräftat i den här matchen var att man måste vinna mittfältet, då kan man också få till ett varierat anfallsspel. Fokus för tränarparet från och med nu blir därför se till att i de matcher man vill få till rejält med målchanser måste man ha en uppställning som tillåter att kampen på mittfältet vinns.
  • Visst är det skönt med lag som fortfarande inte har lärt sig att man inte kan gå för högt upp med sin backlinje mot VSK. Herr Olsson (tränare i Frej) kan uppenbarligen inte sett VSK:s match mot BP från i våras. Då hade han aldrig kört med en så hög backlinje. VSK kan bara tacka och ta emot. Note to self (Frejtränaren) bara för att man vunnit två raka innebär det inte att laget har samma kvalité som Barcelona.
  • VSK gjorde Frej dåliga genom bra försvarsarbete och Frej gjorde VSK bra genom att släppa till alldeles för mycket bakåt pga felaktig balans i laget.
  • Vi konstaterar att Filip Tronêt är snabbare än Marcus Degerlund. Marcus får ta på sig även 1-0 målet då han måste ha bättre koll på Filip och inte låta honom ta en löpning från mittlinjen och bli helt ren. Dåligt försvarsarbete.
  • Våra mittbackar är bättre än IK Frejs
  • Ravy Tsouka gör en fantastisk comeback i VSK-elvan. Visst visste vi att han var bra, men det här spelet? Ravy bidrog med en kraft och energi som laget så väl behövde. Nu fick han visa alla inblandade att han behövs på en grönvit planhalva.
  • Jeppe som får spela vänsterback visar att han kan göra även det. Visst blir anfallen lidande när han inte kan slå inlägg men defensivt finns inga blottor. Strongt! Men Jeppe är ett Pro så det var i och för sig ingen överraskning att han skulle klara även detta.
  • VSK:s rakare och snabbare spel fungerade väl mot Frej. Istället för att låta varenda boll gå via Simon slogs bollarna på djupledslöpande anfallare. Det kan vara en av de melodier som gör att vårt anfallsspel kan fungera bättre även i framtiden mot andra lag.
  • Trots VSK:s vackra anfallsspel är fortfarande effektiviteten usel. Anfallarna har att lära sig att i Superettan måste man nypa till direkt, inte dribbla för ett ännu bättre läge, då försvinner chansen nästan alltid. Backarna är bättre i den här serien. Bättre att dra till i halvlägen och hoppas på en retur som man själv eller någon annan kan slå in. Spelet måste vara rakare hela vägen, även i avsluten. Hem och träna!
  • Mot Degerfors på lördag gäller det att inte gå i samma fälls som Frej som kom till Västerås med en övertro på sin egen förmåga. Efter två raka vinster är det lätt att tro att man kan ”köra” över lag. Frej upptäckte att det inte alls gick utan de faktiskt var chanslösa. Om VSK nu tror att man kan gå ut och mosa Degerfors kommer man få uppleva exakt samma sak. Nä, fram med bortaspelet och se till att spela 0-0, poäng på bortaplan är helt ok. Ingen hybris nu VSK!
Facebook Comments