Kosläppsrapport VSK Fotboll – Dalkurd FF 2 – 0

Det finns väl inget bättre än kylslagna försäsongspremiärer i fotbollen. Som supporter är man tillbaka i utomhusbandyns tidevarv med glögg och rykande andedräkter. På något sätt är det en surrealistisk känsla när man blickar ut över en frostnupen konstgräsmatta på parken med fotbollsspelare som jagar runt i sina kortbyxor, samtidigt som man i ögonvrån ser Hakonplanen och ett annat grönvitt gäng kriga om segern på isrektangeln.

Såna här dagar är det lite speciellt att vara VSK:are med våra två sporter som bor bredvid varandra.

Fast den här dagen var fotbollspremiären av försäsongen på menyn. Kallt som sagt men det hindrade inte att det ändå var mellan 3-400 personer på plats och det var som en vanlig seriematch i miniatyr. Två klackar som sjöng mot varandra, spelare som verkligen försökte spela sin bästa fotboll, kaffe och så klart då – en grönvit seger.

Det kunde snabbt skådas att den här matchen faktiskt betydde något för spelarna som startade matchen. Provspelarna i Dalkurd har ju ett kontrakt i potten och flera av dem vi såg i går på matchen kommer att erbjudas kontrakt av klubben – så de gjorde nog sitt yttersta igår.

I VSK fanns nyförvärven som skulle visa upp sig för sin nya hemmapublik och ett antal av de gamla spelarna som nu har att bevisa för tränarparet att de förtjänar en plats i startelvan.

De grönvita kom igång direkt. Det var hög press, djupledslöpningar, resolut spel på mittfältet och hårt in i närkamperna. Visst, laget tränade på att spela match, men för de enskilda spelarna var det match på riktigt.

Det vi kunde se på planen var ett VSK som höll första halvleken i sin hand. Man tillät sällan provspelskurd att sticka upp utan kontrollerade tillställningen i alla sekvenser utom några få då motståndarna kunde gå på omställningar.

Och så har VSK Filip Tronét som vet hur man gör mål. Två stycken blev det innan han gick av planen efter en halvlek med potatisnäsa. Vi supportrar är ständigt oroliga när Filip har åkt på en smäll, katastroftankarna kommer pilande i huvudet – vad har hänt – han är borta halva säsongen. Ja, så rullar ångesten runt i våra sinnen när Filip ligger ned och vrider sig i smärtor. Nu var det dock bara näsan som fick sig en törn – men den kan han operera bort – påverkar inte hans målsinne. Filip är fantastisk och han är som supportrarna skanderade – vår bäste man – iaf för den här dagen.

Laget gjorde en stabil första halvlek och man tog spelmässigt vid där höstsäsongen hade sitt slut. Laget firade triumfer med sin höga press mot ett oorganiserat Dalkurd där provspelarna på mittfältet hade svårt att lösa pressen.

Andra halvlek var den första lik i så motto att VSK dominerade tillställningen. Man gav inte motståndarna många chanser i den här halvleken eller i matchen i stort. Spelet var lite annorlunda. VSK backade ned mera när man inte hade bollen och ville träna omställningar. Och det fick vi se rejäla prov på när Dalkurd försökte gå framåt för att reducera.

Om vi summerar var det en stabil prestation av ett ovanligt taggat försäsongs-VSK som ville visa världen att man minsann har i landets näst högsta division att göra. Som värdemätare var nog inte matchen så mycket att ha, Dalkurd var alldeles för dåliga som lag betraktat. Men vi tar ändå med oss att vårt anfall presterade bra mot spelare som bara för några månader sedan spelade i allsvenskan.

Här är våra reflektioner runt några av VSK-spelarna

Hinken spelade högerback i första halvlek och gör det riktigt bra. Han är en solid spelare som kan det defensiva hantverket nästan lika bra som det offensiva. Det känns inte som klubben nu behöver leta efter en högerbacks backup – Brian funkar på den positionen.

Emil Skogh var ett riktigt yrväder på sin vänsterytterposition under första halvlek. På papperet hade han den svåraste uppgiften då han ställdes mot den allsvenska högerbacken Henrik Löfkvist. Men Emil gör det bra därute och deltar i spelet på ett bra sätt och ser till att flera chanser skapas. I andra halvlek fortsätter han på högerkanten och visar att han klarar av omställningsspel också. Han gör några fina aktioner och han borde gjort mål på någon av sina chanser.

I andra halvlek kom Filip Ottosson in centralt på VSK:s mittfält. Och visst spelar han så som rapporterna har antytt. Bolltrygg till max, fin blick för spelet och gör vad han vill med bollen. Vi fick se prov på sköna lyftningar från stillastående boll som nog ingen annan i laget skulle ge sig på, en iskall klackspark som näst siste man och en klinisk brytning när en motståndare var på väg igenom. Ja, Filip har helt klart registapotential i sig. Om han fortsätter så här har nog VSK sin minipirlo.

Sean ”Traktorn” Sabetkar spelade hela matchen och precis som det ska när det kommer till mittbacksspel var det helt odramatiskt. Nu har Sean redan ett smeknamn som han fick redan i höstas av oss supportrar men hade han inte haft det hade det blivit mellannamnet ”no drama”. Traktorns spel var lugnt och tryggt och som han själv säger i intervjun efter matchen känns det som att han spelat i VSK mycket längre tid än en månad. Så såg det ut på planen också.

Det var nyförvärven som spelade den här matchen. Alla gjorde det riktigt bra och visade sin potential. I övrigt konstaterar vi att ingen av de andra spelarna gjorde på något sätt bort sig. Alla gjorde minst en godkänd match, vissa gjorde det riktigt bra som tex Filip, Jonas, Dogge, Dennis osv.

Det var ett väldigt trevligt kosläpp – det bästa på ganska många år.

På torsdag stundar en helt annan uppgift när VSK Fotboll möter allsvenska AFC. Ska den matchen sluta med någon form av dur i stämman måste alla bli en eller två klasser bättre. Och det finns i det här laget – vi kan hoppas att de får ut det där och då.

Facebook Comments