Vinst i vårens sista match men frågetecknen kvarstår inför hösten

Återigen var det lättnad som kändes hos spelare och supportrar efter lördagens match mot Karlslund – en tvungen seger som såg ut att inte bli av på grund av dåligt spel, oskärpa och bristande fokus hos spelarna i framförallt första halvlek. Men VSK grejade det, en viljans triumf som vi vill hylla spelarna för – det var inte bra – till och med tämligen uselt i 70 minuter men man hittade ett sätt att vinna matchen på, även om det så krävdes en målvaktstavla för att få in bollen. Men alla mål och alla segrar räknas, det är det viktigaste just nu.

Annars började matchen på sämsta tänkbara sätt, baklängesmål efter 2 minuter och 35 sekunder. Målet får Dennis Persson och Ravy Tsouka ta på sig som inte kommunicerar med varandra. Båda sticker upp i anfallet på vänsterkanten och när omställningen kommer är båda borta. Uselt skött av dem – såna amatörmisstag är inte tillåtna, om en sticker måste den andre vara kvar och täcka upp. Sen när situationen når straffområdet får vi säga att även Ilir Berisha gör en direkt svag insats som inte går in på kropp och hanterar situationen som en mittback måste göra i det läget. Vi förstår att han stod kvar för han var orolig för högersidan men här måste han värdera bättre. Hotet fanns precis vid honom inte ute till höger där det var tomt. Sen när han sent omsider agerar styr han bara in bollen i mål – hade skottet gått igenom rent hade Fagerström plockat det hur lätt som helst. Usel start av VSK och flera dåliga aktioner vi hoppas slippa i fortsättningen.

Första halvlek såg i övrigt ut som de senaste 3-4 matcherna har gjort. Det var lojt på många håll, oskärpa i bollhantering och fullständigt stillastående VSK-spelare när vi hade bollen. Uppspelen gick knappt att genomföra då det inte fanns fria spelare att lägga bollarna på. På hela halvleken hade inte VSK en enda vettig målchans. Man lyckades åstadkomma några hörnor som inte resulterade.

Ska man ge sig på en liknelse kan man säga att första halvleken var VSK att likställa med en lågvarvig marindiesel. En maskin som i sakta mak malde på och tog skutan framåt i sävlig fart genom vågorna men som också blev hanterad av bensinmaskiner som var både ettrigare och rivigare.

På något sätt är det oroande att VSK spelar bättre efter att man fått chansen att samla sig som vid vattenpauserna eller halvtidsvilan igår och få instruktioner från coachen. Det är som att man inte längre bär med sig självkänslan, tron på sig själv och laget ut till matchen längre som man gjorde i våras. Nu behövs den fyllas på vid flera tillfällen per match, det är så klart inte optimalt, vi måste tillbaka till våren där spelarna klarade av att bära känslan inom sig själva hela matchen.

Första halvlek hade så den goda smaken att ta slut så lidandet hos fansen tillfälligt kunde upphöra och laget få chansen att gjuta nytt mod i sargade själar.

Det går kanske inte att påstå att andra halvlek började så mycket bättre än den första slutade. Coachen hade i alla fall tagit bort varvskyddet på dieseln så han fick ut några extrasnurr ur den trots allt. Extrasnurret räckte inte till särskilt mycket, mest några hörnor varav någon ledde fram till någon halvfarlig chans. I övrigt malde dieselmaskinen på och genom sin faktiska storlek tryckte tillbaka Karlslund till deras eget straffområde, väl där körde skutan in i monstervåg efter monstervåg och det tog tvärstopp.

Frustrationen parat med den insmygande depressionen över insikten att det här kommer inte lösa sig tog över allt mer bland de tillresta supportrarna. Som tur är för VSK hade dagen till ära dieseln en top fuel mekanism för att öka varvtalet ytterligare. I minut 65 fick maskinisten order att koppla in flygbränslet till tröskverket och Emir Smajic slängdes in i hetluften.

Man ska så klart inte övervärdera en enskild spelares betydelse för laget men visst kändes det som att VSK från matchminut 70 växte flera nummer i takt med att KIF började tappa i ork och organisation och man kan klart säga att VSK fick tryck på sakerna med Emir på plan. Helt plötsligt var det som att man bara körde utan att tänka så jävla mycket, full fart framåt och skit i dieseln, nu kör vi på raketbränslet. Tio minuter och några chanser senare slår Tsouka en väldigt snygg genomskärare till Karwan som kommer ren på högerkanten. Simon rusar framåt för att hjälpa till, tre försvarare störtar mot Karwan för att börja avvärja. I vanliga fall hade vi kunnat räkna med att Karwan chippar till Simon som fortsätter ned på kanten för ett inlägg. Men Karwan är smartare än så och tittar upp och slår ett perfekt inlägg mot boxen. Där finns fem personer två försvarare, en målvakt och två av våra anfallare, alla är i rörelse och oddsen är jämna. Och mycket riktigt, Dogge kastar sig fram och nickar snyggt in bollen. Karwan lurade hela Karlslund med det inlägget, precis så man måste bryta mönstret för att kunna dra isär deras försvar.

Efter detta får vi se rena kavalkaden av episka målchanser där Simons skott i ribban och hans magnifika chip till Tsouka som kommer ren länge ska leva på våra näthinnor. Kan VSK fortsätta att anfalla på det här viset kommer vi göra 100 mål i höst.

Men det är nu den gode Emir kliver in i handlingarna på allvar. Matchminut 85 och VSK pressar på. Simon bli frispelad på mitten och avancerar, det syns lång väg att han går på skott men avståndet är långt och man hinner tänka både en och två gånger att han borde värdera läget bättre och inte skjuta – men det gör han ändå och det blir ett hårt och pressat skott som vobblar lite i luften men inget som målvakten inte ska ta alla dagar i veckan med eller utan solsting. Men som det blir ibland – en lätt missbedömning och han tappar bollen framåt i plan – och vem är inte där efter att ha tagit en hård löpning mot straffpunkten – jo allas vår måltjuv Emir Smajic. Så snyggt och värdigt en riktig målgörare. Det är så man gör mål, behöver inte vara snyggt osv men man är på rätt plats vid rätt tillfälle helt enkelt.

Kramkalas och en skön seger till slut. Extra eloge till Ravy Tsouka som hoppar upp bland fansen och sjunger med när laget tackar de tillresta grönvita.

Vi ska så klart inte tillåta oss att flyga iväg av hänförelse över denna seger. Vi lyckades med nöd och näppe slå ett bottenlag och i ärlighetens namn hade det lika gärna kunnat bli 2-2 då KIF missade en öppet läge i slutet som många av de halvgroggade grönvita supportrarna hade gjort mål på om de fått chansen.

Vi får se segern för vad den är – den är skön, den är söt och den ger oss ett utmärkt läge inför hösten. Mer går inte att krama ur den. Ska serien vinnas måste vi byta från en marindiesel i skutan och få in något betydligt vassare med fler cylindrar och bättre bränsle – ut med bunkeroljan – in med flygbränslet. Mycket att jobba på i uppehållet – vi återkommer med en vidare analys runt detta.

Facebook Comments