Thomas Askebrand – VSK Fotbolls nya tränare – vad har han egentligen presterat

VSK Fotboll har fått en ny tränare i form av Thomas Askebrand. Att valet föll just på honom var förstås ingen slump. I Thomas får VSK en mycket rutinerad tränare som har tränat en rad klubbar på Superettanivå och därunder. Det han inte vet om den här serien är sannolikt inte värt att veta.

Som Thomas själv konstaterade i VLT:s intervju i samband med presskonferensen när han presenterades, är Superettan en svår serie. Det är många som åker ur, går upp och får kvala, det är helt enkelt små marginaler och allmänt stökigt. Under sådana omständigheter är rutin och erfarenhet något väldigt värdefullt.

Thomas har gjort totalt 9 säsonger i Superettan, låt vara att han säsongen 2014 fick sparken efter 9 omgångar. Det är totalt 249 matcher. Under sin tid har han aldrig vunnit eller kvalat uppåt i Superettan. Han har heller aldrig åkt ur med ett lag men fått kvala sig kvar en gång.

Frågan är då om hans sportsliga resultat är bra eller dåliga, eller kanske mittemellan? Det är förstås en svår fråga att besvara. Det beror ju på vilket lag man tränar och hur truppen ser ut och hur klubben förövrigt fungerar.

Mest kanske det dock har att göra med vilken trupp man har och hur dyr den är. Sambandet mellan kostnader och resultat är hög. För Allsvenskan och de stora ligorna utomlands är korrelationen mellan pengar och placering mycket hög, i Superettan lägre men ändock tydlig.

För att kunna svara på hur väl Thomas lyckats med sina tidigare klubbar bör man alltså titta på vilka kostnader de klubbar han varit verksam i har kunnat ta för att få fram konkurrenskraftiga lag.


I tabellen ser vi de lag Thomas tränat, under vilka år, vilken kostnad klubben haft (omräknat till 2017 års penningvärde), vilken placering laget hamnat på, samt den genomsnittliga kostnaden för hela serien respektive år.

Som vi kan se har Thomas bara tränat klubbar som inte nått upp till den genomsnittliga kostnaden i serien. Undantaget är GAIS 2013.

Om vi tittar på tiden i Falkenberg får Thomas jobba med små medel, jämfört med övriga lag. Enligt data (redovisas ej här) har lag 8 i serien mellan 2008-10 minst 15 miljoner i kostnader, därefter minst 20. Under sina år i Falkenberg har inte klubben kostnader någon gång som gör att de hamnar på den övre halvan av lag med de största kostnaderna.

Ser vi på vart klubben hamnade under dessa år kan vi konstatera att laget överpresterade rätt rejält mot vad man la ned på verksamheten. När man 2013 hamnade på kvalplats presterade man väl mer mot vad man kan förvänta sig, givet kostnaderna som togs av klubben.

I GAIS 2013 är enda gången Thomas så här långt får träna ett lag vars klubb spenderar mer än genomsnittet i serien. Man ska dock komma ihåg att GAIS åkte ur Allsvenskan året innan och sitter fast i dyra kostnader, som det brukar vara för dessa lag. Att hamna på 7:e plats kan inte sägas vara ett misslyckande, då de här omställningsåren, när allt ska dras ned, alltid är komplicerade historier för klubbarna som är med om det.

Thomas får kicken från GAIS 2014 pga en dålig start med 8 poäng på nio omgångar. Poängsnittet ökade bara något med Thomas borta och klubben slutade på 35 poäng det året och avancerade från 13:e till 11:e plats.

Förvisso fick GAIS ingen lysande start det året men om man tittar på den summa pengar klubben la ned på verksamheten kunde inget annat förväntas. Att som GAIS, både supportrar och ledning, förvänta sig topplaceringar med drygt 14 miljoner i kostnader är förstås helt orealistiskt, närmast befängt. Där man till slut hamnade var det förväntade och Thomas var snarast ett offer för förväntningarna än att laget underpresterade mot vad man kunde räkna med givet kostnaderna som tagits.

I Öster 2017 kan man nog säga att Thomas får laget att överprestera då man är nykomlingar i Superettan och hamnar på 7:e plats med en ekonomi långt under snittet. Tittar man i årsredovisningen redovisas Östers totala koncernekonomi som är ca 35 miljoner. Men här redovisar vi den kostnad som klubben har i den ideella föreningen, som är den som driftar fotbollen i klubben.

Säsongen 2018 hade ÖIS den åttonde största kostnaden i serien, långt bakom klubbar som Helsingborg och Halmstad. Trots det hamnade ÖIS på en fjärdeplats, en överprestation som mångt och mycket kan tillskrivas Diego Montiels inträde i klubben. Men Thomas var smart som vågade värva honom och tro på det. Enda missen här var väl att man bara gav honom ett ettårskontrakt.

I år har ÖIS spelat en bra fotboll men för ojämn för att ha riktigt med toppstriden att göra, man var dock länge med och slogs om kvalplatsen i vart fall. Nu har vi inte den ekonomiska redovisningen klar, men vi tror inte att ÖIS har fått avgjort bättre ekonomi än i fjol. Prestationen i år är sannolikt rätt normal mot vad man kan förvänta sig för ca 23 miljoner i kostnader. Den kostnaden bör precis som 2017 vara ungefär i mitten av tabellen och det var där laget också hamnade.

Som vanligt med Göteborgslagen har Thomas fallit offer för förväntningarna om orimliga prestationer. Det fanns nog få ÖIS:are i år som inte drömde om avancemang, givet fjolårets succé och en betydligt lättare serie. Att då hamna 7:a är ju lite mellanmjölk. Att skylla det på tränaren är så klart det logiska. Men Thomas kan inte sägas annat än att ha levererat vad man kunnat förvänta sig för de dinarer som stoppades in i Örgrytes A-lag.

Om vi då sammanfattar Thomas tränarkarriär så här långt kan man helt klart säga att han levererat utifrån vad han fått att jobba med. Han tycks överprestera något mest hela tiden. Hans lägstanivå är att hamna enligt de ekonomiska förväntningarna, han har så här långt inte gått under den ribban och underpresterat.

Hans arbete i Falkenberg är särskilt imponerande för där fick han ett förmodat bottenlag att systematiskt överprestera gång på gång. Det var väl ingen slump att han fick vara kvar där i fem år. När man sen 2012 fick kvala trodde väl alla att det var ett misslyckande, när det i själva verket var där laget borde ha varit under alla fem åren med Thomas vid rodret.

Det vore roligt att få se honom, tycker säkert Thomas själv också, träna ett lag med avgjort större resurser och vad det skulle ge i form av resultat. Nu kommer förstås det inte ske i VSK, men Thomas är en extremt gedigen tränare som aldrig har misslyckats med det han företagit sig, om man tar hänsyn till förutsättningarna.

Vad gäller VSK Fotboll nu så kan vi så klart förvänta oss trygga mittenplaceringar och kanske en liten avstickare uppåt i tabellen något år. Thomas är införskaffat för att leverera just detta och så kommer det att bli, inget talar för något annat. Hade han tränat laget i år hade vi hamnat 6-8 plats.

Och som Thomas själv säger, jag är bra på att bygga lag med det jag får. Nu får han en mittenekonomi och kommer då att bygga ett mittenlag. Svårare än så är det inte i Thomas värld och är nog det VSK behöver just nu.

Facebook Comments