Säsongen 2025: Många skador, tuff vår men en imponerande höst

Säsongen har varit upp och ned för vårt grönvita damlag. Våren var oerhört tuff, hårt präglad av ett sällan skådat skadehelvete, vilket gav varierande resultat och en tiondeplats. På 14 matcher tog VSK 14 poäng under våren. Hösten var däremot stark och på 12 matcher tog VSK 21 poäng. VSK klättrade upp till en fin sjundeplats på 35 poäng och +13 i målskillnad. En höst som är i klass med några av topplagen.  

Som helhet är min syn på säsongen att det blev en helt klart godkänd debut i division 1, Sveriges tredje division. När laget blev fulltaligt under hösten, då hotade tjejerna alla lag. Framtiden ser ljus ut för VSK dam, om klubben vill det.

Våren var tuff – skadorna haglade över laget

Säsongen började bra, i debuten körde Grönvitt över P18 från Gotland med hela 8–3 och efter fem omgångar hade vi 10 poäng. Vi hade redan innan säsongen startade ett antal tunga skador men efter ett tag droppade fler och fler spelare av på grund av skador men mot svagare motstånd tog vi ändå poäng. När tjejerna sedan klev in mot topplagen blev det tufft, fyra raka förluster innan vi lyckades ta en poäng borta mot Boo FF. Spelet hackade och tränaren Markus Lindberg tvingades till ändringar i startelvan i princip hela tiden.

Vårsäsongen avslutades med tre förluster, där bortaförlusten mot Hertzöga med 1–0 var extra tung. Hertzöga var inte bra och inte vi heller men vi brände på tok för många målchanser. När vi sedan förlorade sista matchen innan uppehållet borta mot Trollhättan och över halva startelvan var borta, då var det tungt.

Den tunga skadan på Safiya Abshir redan i tredje matchen skulle få konsekvenser under våren. Utöver Saffe var Linn Niemelä också skadad hela våren, dessutom var Jennifer Holmström och Rut Isberg borta hela säsongen. I övrigt var bland annat Thea Nilsson, Hanna Gunnarsson, Izabell Rydell, Märta Jävergren och Vilma Torseng också till och från borta. Tunga avbräck! Desto roligare då att vissa spelare tar chansen och det rejält när andra är borta. Freja Magnusson som flyttades upp från vår akademi till denna säsong blev en nyckelspelare under våren och imponerade stort med sin snabbhet och arbetskapacitet. Även uppflyttade Ines Widén och Nellie Pettersson fick ta ett större ansvar. Tryggheten med Sargonia Solaka på mitten fanns dock hela tiden och våra målvakter höll hög klass.

Sammanfattningsvis hade vi svårt att göra mål, vi skapade ganska mycket varje match men det brändes något oerhört. Dessutom bjöd vi på för mycket chanser och mål, det fanns en viss naivitet ibland som behövde skalas bort. En tionde plats med fem poäng ned till nedflyttning kändes kanske för många lite oroande. Men jag var inte särskilt oroad, jag visste att om vi får tillbaka våra skadade spelare kommer vi att klättra i tabellen för så bra är laget. Det var tydligt att i de flesta matcherna som vi förlorade var vi ändå med och vid vinsterna var vi överlägsna.

Vilken grym höstsäsong – i klass med flera topplag

De skadade spelarna var tillbaka, Ella Wilson ersatte skadade Ronja Andersson i målet och ytterbacken Blearta Osmani förstärkte truppen. Höstsäsongen inleddes med en stabil seger hemma mot Tyresö och det såg bra ut när laget skulle åka till Gotland för att ta sig an bottenlaget P18. VSK spelade ut P18 i första men bränner en straff och ett antal fina lägen, men i andra rasar Grönvitt ihop och sista kvarten släpper tjejerna in tre mål och förlorar med 3–0. Vad hände? Otroligt oroande. Hemresan från Gotland åkte jag med samma båt som laget och det var mycket ilska, besvikelse och dystra miner. Den här matchen var inte ok.

Det blev ett omtag i laget och snacka om effekt. Maja Eriksson lånas in från Örebro SK och det får en stor betydelse. VSK spelar nu sju matcher i rad utan förlust. Två oavgjorda matcher mot topplagen Smedby hemma och framför allt mot tvåan Enskede borta. Fyra starka segrar totalt på dessa matcher, enda debaclet var den oavgjorda matchen hemma mot Boo FF. Tjejerna var nu riktigt svårslagna. VSK klättrar i tabellen och poängmässigt drar tjejerna ifrån bottenskiktet. Säsongen avslutas med knappa bortaförluster mot topplagen Älvsjö och Husqvarna och en övertygande 4–0 vinst hemma mot Hertzöga. VSK slutar därmed sjua i tabellen på 35 poäng, två poäng från sjätteplatsen och hela 17 poäng från nedflyttning.

Det var tydligt att fem lag var starkare än övriga i serien och det var Husqvarna, Enskede, Trollhättan, Smedby och Älvsjö. Grönvitt är dock inte mil ifrån dessa lag. Vill klubben utmana topplagen är det möjligt med ganska små extra resurser.

Truppen är stark när alla är med, men vi saknade en skyttedrottning

När vi inledde säsongen hade vi en stark trupp, fina nyförvärv som Märta Jävergren, Ronja Andersson och Izabell Rydell. Dock två tunga förluster i Moa Karlsson och Nathalie Brorson. Truppen som helhet såg dock starkare ut i år.

Grönvitt hade de bästa målvakterna i serien. Tre klassmålvakter i Ronja Andersson, Amanda Aldén och Ella Wilson. Alla tre levererade under säsongen och har varit betydelsefulla. Försvarsmässigt har vi haft flera alternativ, högerbacken Tilda Hellén och mittbacken Märta Jävergren har varit gjutna. Thea Nilsson och Sally Messing har kompletterat Jävergren på mitten och på ytterbackspositionerna har Linn Niemelä, Tyra Magnusson, Blearta Osmani, Sally Messing och Ella Niemelä alternerat. Försvaret hade vissa problem under våren med slarv och viss naivitet men blev ramstarkt utan hösten. Mycket hängde på att försvaret och mittfältet funkade bättre ihop under andra halvan av säsongen.

För att hålla ihop försvarsspelet var Sargonia Solaka nyckelspelaren, hon var kittet både till försvaret och till de offensiva spelarna. På det offensiva innermittfältet och på kanterna har det varierat massor på grund av skador och vi har nästan aldrig spelat med samma uppställning. Hanna Gunnarsson som alltid levererar mot bra motstånd fick ännu en säsong spolierad av skador, vilket var tungt för laget. Wilma Hedenström har dock spelat hela säsongen och har i år inte gjort lika många mål som förra året men hela 14 assists, starkt. Vilma Torsengs tuffhet och Freja Magnussons snabbhet har varit viktigt framåt. Safiya Abshirs comeback till hösten blev betydelsefull och tillsammans med Maja Erikssons intåg så vände det för laget. Maja gjorde 12 poäng på 9 matcher, ren klass. Saffe och Maja lyfte laget och var starkt bidragande till den fina höstsäsongen.

Däremot har målskyttet varit ett problem hela säsongen, visst vi har gjort en hel del mål totalt men alla lag behöver en skyttedrottning, någon som gör uppemot 20 mål. Det saknade vi i år. Elin Antonsson har gjort flest mål, 10 på 18 matcher vilket är ok. Izabell Rydell som spelat mest på topp har varit en stark uppspelspunkt och hennes blick för spelet och fina teknik är klass men att hon också skulle leverera massa mål blev svårt när hon ofta var tvungen att falla ned och fördela bollarna, då saknades det någon därframme. Rydell känns mer som en offensiv spelfördelare. Här har tränarna något att fundera över. 

Sammanfattningsvis gör VSK dam en helt klart godkänd första säsong i division 1. En sjundeplats med mersmak är starkt och när vi har alla spelare friska, då kan vi hota alla lagen i serien. Framtiden ser ljus ut för vårt damlag om klubben ser till att ge dem de bästa förutsättningarna. Kan vi behålla stommen i truppen, krydda med några starka spelare med rutin från Elitettan och fortsätta slussa in våra talanger från akademin kommer vi utmana topplagen redan nästa år. Jag återkommer med mina tankar om detta vid ett senare tillfälle.

Vi återkommer inom kort med utmärkelser som årets spelare, årets MVP (spelare som bidragit med det lilla extra), årets mest underskattade spelare, årets stjärnskott/störst utveckling. Det finns många att välja på.

//TP