VSK Bandy spelar bra men är för uddlösa

I en ganska gigantisk skugga av fotbollsbrorsans upplopp i jakten på allsvensk comeback har VSK Bandy inlett sin säsong. Kan inte se några fördelar med starta säsongen så pass tidigt med tanke på fotbollens allt längre säsonger, särskilt då dessa tider, som I VSK fotbollls fall, ofta är avgörande.

I alla fall, VSK har paradoxalt nog gjort en bra inledning spelmässigt medan resultaten uteblivit. Tre raka hemmaförluster är en smärtsam inledning och inget som är vanligt i klubbens historia.

Dock måste man ha i beaktning att det handlat om tre av de kanske fem tuffaste motståndarna. Bollnäs, Sirius och igår Villa. Det går att argumentera för att VSK varit bäst i alla tre matcher. Man måste med det sagt slå fast att laget varit väldigt ineffektivt, en detalj Micke Carlsson och Johan Ganebro måste få ordning på.

Igår var det som sagt Villa. De senaste årens absoluta kombattant.  Det brukar handla om fantastiska tillställningar som jag själv beskrivit som den bästa idrottsunderhållning stan har att erbjuda. Den här eftermiddagen kom tyvärr inte mer än 1345 åskådare. Många VSK:are hade kanske inte ens kommit hem från Göteborg efter fredagens drabbning mot Öis.

Oavsett förutsättningar förtjänar ett sådant här möte en större publik. Vad gäller matchen hade jag en ganska god förhoppning om att VSK skulle kunna vinna. Till skillnad från tidigare säsonger har regerande mästarna börjat mer tveksamt den här hösten. Den första halvlek vi gavs talade också i den riktningen.

VSK var klart bäst i större delen av halvleken. Kom till lägen. Robin Odén gav laget ledningen och Ted Bergström Heramb utökade den på straff. Det kunde och borde varit fler mål. VSK var bra på allt utom de avgörande momenten.

Hemmalagets ineffektivitet räddade faktiskt kvar Villa i matchen. Jag har faktiskt aldirg sett västgötarna så svaga som i första halvlek.

Trots detta lyckades laget komma ikapp innan halvlekens slut efter att de spelade upp sig en aning sista kvarten. Synd för VSK som förtjänade att leda.

Den andra halvleken blev en chanskavalkad där VSK förde och spelade bra men där Villa studsat upp gentemot första halvlek. Det mest distinkta jag har att säga om chanserna är att skyttet var bedrövligt. Lama avslut utifrån fastnade ofta på försvarande Villaspelare. Högre och hårdare avslut krävs.

VSK ordnade fram 11 hörnor utan att näta på en enda medan Villa gjorde 2 mål på sina 8. Dessutom kontrade bortalagets individuellt skickliga spelare sönder vid några tillfällen. Vid ställningen 2-4 fick dessutom Ted Bergström sin andra chans på straff och kunde reducera och borga för en högdramatisk avslutning men han drog den rätt på Thimfors i Villakassen och ridå för Grönvitt.

Det är en jämn och tät serie som sannolikt kommer att se annorlunda ut än vad som varit fallet tidigare. Flera lag är konkurrenskraftiga och de kommer vara en rejäl batalj om plats 1 till 8.

VSK:s spel är bra så känner ingen större oro däremot måste laget bli mer kliniskt, både i öppna spelet och på fasta situationer. Annars kommer många av konkurrenterna utnyttja det, backa hem och försöka kontra ner Grönvitt.

Vi har två rävar på tränarbänken så problemen kommer att lösas. Däremot måste man få bukt med dem ganska omgående för även om säsongen är lång så har laget inte råd att halka efter.

För VSK:s del fortsätter jakten redan på tisdag i Edsbyn av alla ställen. Tuffast möjliga fortsättning alltså men bara att  vässa skyttet och ta sig an dem!