Matchrapport: VSK Fotboll – Mjällby AIF samt reflektioner

Det blev som vi trodde när vi i vår inför-matchen-rapport skrev att matchen nog skulle sluta oavgjort. Vi skrev också att det skulle bli en match fylld av kamp, så blev det också. Båda lagen ville verkligen vinna den här matchen.

Vi får inledningsvis konstatera att VSK så klart var närmare segern i kraft av att man ledde matchen tills det var 2 minuter kvar av stopptiden. Men att sen matchen de facto slutade oavgjort var, rent objektivt sett, väldigt rättvist.

Lagen fick sålunda lämna planen missnöjda, men VSK hade bevisat för sig själva, vilket var det viktigaste, att man kan spela bra fotboll och pressa serieledarna, som verkligen gjorde sitt allt inför tillresta supportrar att vinna och säkra ett avancemang.

Det var förstås många i den grönvita publikskaran som undrade hur VSK nu skulle kunna studsa tillbaka efter debaclet i Varberg för två helger sedan. Hade det nya tränarparet och spelarna hämtat sig från förnedringen och hur skulle man nu hantera ett minst lika bra lag, med ett samtida krav på att plocka poäng. Maximalt tuff uppgift de grönvita ställdes inför.

Tränarna hade tänkt till och gjorde precis som vi förutspått, ställde upp med en 4-4-2 formation, för att kunna hantera mittfältet mer funktionellt.

När matchen väl kom igång var det tydligt att det var två jämbördiga lag som krigade på i rektangeln. VSK var med från början med en härlig aggressivitet i duellerna och vann många fler andrabollar än vi sett på länge, väldigt länge. Mittfältsspelet tog ut varandra och lagen hade svårt att hitta fram till rena avslutslägen. Egentligen hände inte särskilt mycket förrän i den 20:e minuten.

VSK startade en anfall på högerkanten där bollen gick ut till Simon som snyggt gjorde sin gubbe och la ett, som vanligt, perfekt inlägg där Emil Skogh kom farandes på bortre stolpen och enkelt slog in bollen. Ett mönsteranfall som man gnuggat ordentligt under de senaste veckorna. Det var ingen slump att Simon fick kliva ut på det högra mittfältet. Bollarna skulle till honom och han skulle göra sin gubbe och sen slå in bollen. Karwan på första, Emil på andra stolpen, behöver inte vara svårare än så.

Här gav den nya taktiken utdelning på första försöket. Det var ingen omställning utan ett regelrätt anfall som dock gick undan. Fyra grönvita mot sju försvarare, ändå stod två VSKare fria i straffområdet. En väl inövad anfallsvariant med andra ord, där både Emil och Karwan låg och väntade lite innan de störtade fram mot respektive stolpe, precis när inlägget slogs.

VSK:s mål var startskottet för Mjällby att kliva på ännu mer i sina anfallsförsök, att förlora var inte en möjlig utkomst av denna match för dem. Man tog allt mer över spelet och kom i anfallsvåg efter anfallsvåg. Nu var man dock inte särskilt effektiva i sina försök och VSK backade hem med mittfältet för att krympa ytor och styra ut anfallen mot kanterna. Det var bara farligt vid ett tillfälle när en mjällbyspelare fick till ett skott som tog klockrent i stolpen och studsade ut igen. Halvleken slutade med Grönvitt i fortsatt ledning.

Nu kunde förstås alla inse att den här försvarstaktiken som VSK idkat senaste 25 minuterna knappast skulle hålla i längden. Det blir alltid så att det förr eller senare blir en boll som studsar hit eller dit och som leder fram till minst ett mål. Även om VSK ledde matchen var dess momentum till Mjällbys fördel.

Detta tycks också VSK-tränarna sett, för i halvtid sa man åt sina spelare att det krävs något helt annat än det här för att vinna matchen.

När så andra halvan drog igång var det uppenbart att tränarteamet sagt åt sina spelare att försöka göra 2-0 och sen dra sig tillbaka för försvarsspel. VSK anföll furiöst i inledningen av andra. Man applicerade ett hyperaggressivt presspel och lät inte ens Mjällbyspelarna stå ostörda i eget straffområde med bollen. Det gav så när utdelning. Traktorn hade en nick som räddades på mållinjen och VSK hade en boll inne som blåstes av för offside på Karwan, som snyggt fick in den.

Det såg lovande ut men precis som man alltid riskerar när man pressar högt, så är det motanfall som blir farliga för att mittfältarna inte är på plats i försvarsarbetet. Det var så Mjällbys kvittering kom till efter 8 minuter av halvleken. Ned med bollen till kortlinjen sen snett inåt bakåt där bollen enkelt kunde slås in för att markeringen var bristfällig.

Knappast oväntat eller särskilt orättvist, även om nu VSK börjat andra halvlek i stor stil.

1-1 och förutsättningarna ändrades. Inget av lagen ville förlora så det var tillbaka till spelet som präglade första halvlek innan VSK:s mål. Kamp på mitten och inte mycket till skönspel.

Så här hade väl matchen kunnat hålla på om det inte vore för att Ravy och Karwan ville annorlunda. Ravy upp med en boll på högerkanten, Karwan ser luckan och rusar, försvararna tillfällig förvirrade då Brian står offside, men han deltar inte i spelet.

Målvakten på halvdistans då han trodde han skulle nå bollen först. Karwan ser detta och lobbar magnifikt över honom. Målvaktens hand touchar bollen men den passerar och rullar sakta i mål. Vilken grej. Perfekt utfört av Karwan. Motståndarförsvaret är vansinniga på linjedomaren som inte vinkade för offside. Men reprisen visar tydligt att Karwan är i linje när Ravy slår bollen.

Vilt jubel och hoppet tänds igen hos de grönvita supportrarna som hållit igång hela matchen.

Men det återstod trots allt 20 minuter och alla kunde nog se vad som skulle komma. Mjällby ville fortfarande inte förlora denna match.

Precis som i första halvlek blev det en veritabel anstormning mot VSK:s mål. Tränarduon plockade ut spelare och satte in försvarare för att kunna stå emot. Det lyckades nästan, det tog som sagt till stopptid innan kvitteringen kom. Men i ärlighetens namn borde Mjällby kvitterat i 89:e minuten då man lyckades skjuta bollen över mål från nära håll och i princip utan försvar på plats. Kvitteringen var rättvis om än väldigt sur för VSK.

Kampen går vidare för båda lagen om att uppnå det man misslyckades med i denna match.

Vi vill särskilt tacka alla supportrar på plats som verkligen gjorde allt för att stötta laget denna dag. Det var sång och pepp, matchen igenom.

Reflektioner

  • Vi fick se ett helt nytt VSK denna dag. Ett VSK med energi, kampvilja där man jobbade ihop som ett lag. Det var länge sen vi såg till något av detta i en och samma match. Spelarna tog jobbet över hela planen och gjorde verkligen allt för att se till att vinna denna match. All heder till insatsen och den bärgade poängen.
  • De nya tränarna har förstått vad som krävs i denna situation. Enkelt spel, fokus på den fysiska kampen på planen och snabba avslut.
  • Den nya taktiken är på många sätt motsatsen till den gamla som betonade possession och positionsspelet. Där skulle bollen behållas och sen när man väl anföll skulle det vara med hög kvalité. Nu är det mer av att få iväg bollen uppåt i banan vid bollvinst. Anfallen fastnar oftast men eftersom man startar anfall direkt och hela tiden, är filosofin att något kommer att lyckas, eftersom det alltid gör det om man bara prövar tillräckligt många gånger. Om det här snabba spelet ska fungera måste man vinna minst hälften av duellerna och de andrabollar som blir när man spelar med mycket mindre kontroll över respektive situation på banan. För att det i sin tur ska lyckas måste man vara hyperaggressiva och man måste jobba ihop med varandra och ge understöd.
  • Denna taktik som laget nu använder är förstås helt rätt att använda i de avslutande matcherna och som vi alla kan se borde den kanske ha använts tidigare under säsongen, ffa på hemmaplan.
  • Vi har ofta ställt frågan efter säsongens matcher, är det systemet det är fel på eller är det spelarna som inte klarar av att leverera i systemet. Nu finns det väl lite av ett svar. Efter att ha sett den här matchen är det uppenbart att spelarna inte klarade av att leverera i det gamla systemet mer än i delar av enskilda matcher. Det var bara när det var kampmatcher som mot ÖIS, HBK Öster borta som laget har fått ihop spelet och fått det att fungera hyfsat. När man på hemmaplan skulle föra matcherna med sitt possessionspel, har det mest blivit pannkaka. Spelarna klarade helt enkelt inte av systemet, eller för den delen kände sig bekväma i det. Alla inser ju att om vi spelat så här mot HBK, BP och Öster på hemmagräs hade vi haft nio poäng mer än idag. Det var uppenbart att spelarna kände sig hemma med det här spelet och kunde leverera toppfotboll mot de högt motiverade serieledarna.
  • Nu fick spelarna visa vad de klarar av i ett ”enklare” system och det måste varit en skön känsla för dem och för oss som står vid sidan av. Nu behöver vi inte ens vara oroliga för ett kval längre, nu vet vi att truppen har det i sig och kan ta fram det när det behövs.
  • Intressant nog har det kommit rykten från alla håll och kanter att den nya tränarduon anser att laget har för dålig fysik, att man inte orkar springa tillräckligt länge helt enkelt. ”Idioten” har återinförts och man kör tydligen stenhårda träningar. Här möter igen den gamla tränarfilosofin den nya. Markan har som alla vet Liston som sin stora tränarförebild och där vet alla vad som gällde, spring eller försvinn. Det moderna tänket runt fotboll är mer att utbilda spelarna i de olika momenten på planen. Sånt tar tid och konditionsträning tillskapas snarare i de spelövningar man nöter på planen än i särskilda konditionspass. Det finns inget rätt eller fel i detta, bara olika sätt att se på det. Men helt klart, ska laget fortsätta jobba så här hårt i de återstående matcherna måste fysiken vara på plats, därav ”idioten” på träningarna.
  • Vi avslutar med att konstatera att laget i den här matchen återupprättade mycket av den stolthet som gått förlorad i en rad blodfattiga insatser under hösten. Spelarna, supportrarna och klubben ska bära huvudet högt efter denna match och gå in i nästa batalj med samma fokus och energi, då kommer det här att gå utmärkt.
Facebook Comments