Matchrapport Trelleborgs FF – VSK Fotboll

VSK kom till Vångavallen med förhoppningar om poäng och ytterligare steg mot säkrat kontrakt för nästa säsongs Superettaspel.

Av detta blev intet och laget får nog sägas falla på eget grepp och sina egna misstag.

Vi skrev i vår inför-rapport att en viktig aspekt för att bärga poäng borta mot Trelleborg är att anpassa sig till de lokala förutsättningarna som råder på arenan just den dag matchen spelas. Detta lyckades inte inte VSK med i denna match. Detta förklarar till del förlusten som skrevs till 2-1.

Matchen började för övrigt med att Trelleborg tryckte tillbaka VSK med intensivt spel och högt bolltempo (så högt denna tröga gräsmatta tillåter bollen att röra sig, vill säga). Det kändes som VSK var taget av intensiteten i spelet och att Trelleborgsspelarna gick in så hårt i duellerna.

Redan efter 10 minuter resulterade pressen i mål för TFF där bollen flipprat sig fram mellan VSK- och TFF-spelare i och utanför VSK:s straffområde. Till slut hamnade den hos en friställd TFF-spelare som kan slå in bollen i mål, omarkerad.

Det var på många sätt ett slumpmål och som kan sägas vara typiskt för gräsplaner där bollen studsar mer och gör oväntade riktningsändringar.

Naturligtvis är det önskvärt att VSK lyckas rensa bort bollen i den här typen av lägen, men det var lite signifikativt för den här matchsekvensen där TFF var hetare och helt enkelt såg till att få in bollen.

Efter målet fortsatte TFF jobba hårt och pressa på, även om anstormningen bedarrade något. VSK växte sakta men säkert in i matchen och efter 20 minuter spel började man ta över tillställningen. Största anledningen var nog att TFF lugnade ner sig lite och att VSK började vinna lite fler andrabollar i alla de otaliga dueller som ständigt gick av stapeln på planen.

VSK försöke använda sina kanter, ffa den högra för att ta sig fram. Dock stod TFF-försvaret lågt så det var inte mycket yta bakom backlinjen för Filip att komma runt på och oftast fastnade bollen på någon försvarare eller studsade iväg från de grönvita. I de fall ytterspelarna fick till några inlägg togs de bort utan undantag av de resliga mittbackarna i TFF som var på plats och redo på inkommande bollar.

Trots att VSK skapade ett övertag och ett visst tryck på TFF var det aldrig riktigt nära ett mål för VSK. TFF idkade igelkottsförsvar och såg till att hålla rent i straffområdet från bollar och VSK-spelare. Bara vid ett tillfälle fick man ett fritt läge. Det var Hinken som snappade upp en usel utspark från målvakten. För oss på plats på Vångavallen med direkt uppsikt över situationen väntade vi bara på att Brian skulle rulla in bollen med en bredsida på målvaktens vänstra sida. Brian väljer dock att lägga den i andra hörnet där målvakten kommer ifrån, smart tänkt, men det var lika fullt ett felaktigt beslut av Brian. Hade han slagit bollen på enklaste sätt rakt fram hade det blivit mål.

Halvleken fortsatte på samma sätt med undantaget att Att TFF stack upp och lyckades skapa några farliga frisparkar. En sådan precis före halvtidsvilan leder fram till två dåliga målvaktsingripanden från Danne Svensson som i sin tur leder fram till 2-0. Dels går Danne ut för att plocka ned frisparken, men kommunicerar inte tillräckligt med Brian som nickar undan bollen. Danne är då på halvdistans när bollen nickas på retur mot mål. Han är då inte heller tillräckligt tydlig med att säga åt Berisha att det är hans boll. Det blev dubbelt fel där, mycket olyckligt och framför allt väldigt onödigt.

Halvtidsvila med dubbla mål i baken, som rimligen måste känts sura för laget då de kunnat undvikas med lite större skärpa och kommunikation.

Andra halvlek försöker VSK ta tag i spelet och utnyttja kanterna ännu mer för att komma framåt. Det lyckas inget vidare då ett långt stående TFF ständigt är farliga med långbollar på sina toppforwards. VSK tappar mittfältet då laget blir långt och man blir igenomspelade där gång efter annan. VSK har inte så mycket erfaret folk på bänken men gör ändå ett tidigt offensivt byte när Filip Ottosson kommer in istället för Ravy Tsouka. VSK försöker forcera andra halvan av halvleken och slår många inlägg som undantagslöst nickas bort av rätt stående mittbackar.

Det är först i 83:e minuten när VSK hittar fram med en längre boll till Jonas Hellgren som spelar en omarkerad Brian Span som kan placera in bollen i bortre burgaveln via ett välplacerat skott. Det var en snabb och effektiv aktion som hade behövts upprepats tidigare och fler gånger i matchen.

VSK pressar på de sista 10 minuterna och har ett bra läge när Filip Tronêt får bollen i straffområdet men han får avslutet utanför mål. VSK förlorar rättvist matchen mot Trelleborg med 2-1.

Sammanfattningsvis får vi säga att VSK inte gör en direkt dålig match sett till det stora hela, samtidigt är man heller inte så bra att man egentligen är nära att ta poäng. De 13 tappra supportrarna får tillsammans med laget vända hemåt tomhänta.

Reflektioner

  • VSK förlorade den här matchen inte i första hand på grund av de billiga mål man släppte in utan för att man inte förmådde att anpassa sig tillräckligt väl till de lokala förutsättningarna. Med det menar vi att allt som utspelades på planen var till 100% känt på förhand av VSK:s ledarstab och spelarna. Man hade pratat om grisandet, långbollarna, fokuset på att vinna andrabollar hos Trelleborg osv. Sanningen är att man inte hade något tillräckligt effektivt motmedel mot det i den här matchen.
  • Det är alltid lätt att gå igenom i förväg hur en motståndare agerar på planen och det är ofta lika lätt att utarbeta motdrag hur man ska få stopp på det andra lagets spel. I Trelleborgs fall är deras spelidé så simpel att det är lätt att se vad som måste göras. Problemet är att spelarna genomför sin spelplan med sådan konsekvens och energi att de trots allt lyckas att få matcherna dit de vill. Så var det också i den här matchen, som så många gånger förr på Vångavallen.
  • För att VSK skulle lyckats få ett ordentligt övertag över händelserna hade man behövt vara mer kompakt som lag, för det är bara då du kan vinna andrabollarna som är produkten av alla dueller på planen. Jonas och Brian hade behövt vara ännu mer rörliga i sitt spel mellan motståndarnas mittfält och backlinje för att få fast bollen offensivt och kunnat fördela vidare på kanterna eller hjälpt varandra fram centralt.
  • Förutom detta hade man precis som Varberg gjorde i förra matchen, låta bollen gå ännu snabbare mellan spelarna för att tvinga TFF-försvararna ur position i hemmåtarbetet.
  • Det är inte så mycket att säga om denna förlust, VSK förmådde inte göra det som är nödvändigt att slå ett i grunden rätt dåligt lag men som på sin hemmaplan finslipat taktiken om hur man ska ta poäng.
  • Det finns dock några punkter som VSK kan kritiseras för. Redan efter en stund stod det klart att inlägg in i straffområdet är helt poänglösa, de plockades undantagslöst bort av TFF:s mittbackar. Nu fortsatte man hela andra halvlek med denna hopplösa taktik som aldrig gav ens tillstymmelse till en målchans. VSK borde ha spelat mycket mer som man gjorde när målet kom till, med raka bollar centralt och kortpassningar för att ta sig fram. Man ska kunna kräva mer av spelarna att de under spelets gång förmår anpassa sitt spel till de förutsättningar som råder på planen. Funkar inte långbollar får vi pröva något annat.
  • Vi avslutar denna reflektion med att nu vet VSK som så många lag före dem hur svårt det är att ta poäng mot Trelleborg på deras hemmaplan. Man har den enklaste tänkbara taktik men den utförs med sådan frenesi och engagemang att det bär laget till de poäng som behöver plockas i år för att hänga kvar i Superettan.
Facebook Comments