Superettan: Reflektioner omgång 22

Som vanligt i våra reflektioner tar vi upp några händelser som hänt den senaste veckan som innefattar omgång 22 i Superettan. Vi tar även med lite annat smått och gått som hänt eller händer i närtid.

Omgångens äntligen tränarbyte: Man höll ut länge och väl. Sin spelfilosofi ville man försvara till varje pris, men till slut gick det inte längre att blunda, man var tvungen att göra någonting. Nu med landslagsuppehållet var sista chansen att agera och Brommapojkarna tog den. Redan i slutet av förra veckan började ryktena spridas på twitter och i lördags blev det verklighet, klubben sparkar sina två tränare.

Klubben har länge och väl försvarat Roberth Björknesjö då han är inom sig bär klubbens filosofi att slussa in de unga akademispelarna i A-lags spel. Han har utlovat bättre spel i höst när truppen har kommit ihop sig. Det har inte blivit verklighet.

Problemet i år har varit att de äldre spelarna är för dåliga för att kunna bära laget så att de yngre får komma in och lära sig. Man har varit tvungen att försöka lita till de rutinerade pjäserna man har. De har dock på många sätt misslyckas. Ett exempel är Oscar Perhsson som på senare tid petats ur startelvan och numera återfinns på bänken.

Nu tar Kjell Jonevret över ansvaret som huvudtränare under resten av säsongen. Shaun Constable blir assisterande tränare.

Frågan är nu om man väntade för länge med att försöka åstadkomma en förändring. Den som lever får se.

Omgångens reflektion: Kan VSK Fotboll ta 44 poäng i årets serie gör man den bästa prestationen sen 2000. Tjugosju poäng nu, tjugofyra kvar att spela om – ingenting är omöjligt.

Omgångens bevis för att gräsplaner är nödvändiga: För en tid sedan grävde frustrerade supportrar till Hajduk Split gravar i fotbollsplanen på klubbens arena åt de underpresterande spelarna i laget. Det var tydligen efter en extra smärtsam förlust på hemmaplan mot Inker som supportrarna fann för gott att markera sitt missnöje på detta, får vi säga, kreativa sätt.

Vi inser direkt att vi skulle få problem här i Sverige med alla våra konstgräsplaner. Försök köra en spade genom en konstgräsmatta och finn att det inte är många centimetrar innan du stöter på betong. Det blir väldigt grunda gravar vi pratar om här. Nä, ge oss rejäla gräsmattor med väldränerad jord, bra att spela på, och bra att gräva i.

Omgångens ja, vi erkänner att vi kände till det: Bilden nedan är ett utsnitt ur ÖFK:s årsredovisning för 2018 som presenterades på årsmötet i mars i år. Under rubriken Risker och Riskhantering försöker klubben rada upp de risker man ser för innevarande verksamhetsår.

I andra stycket kan vi konstatera flera saker. Vi börjar med näst sista meningen där man konstaterar att klubben kan bli utsatt för sanktioner som inte är kopplade till ekonomiska frågor. Här erkänner man alltså att man vet om risken med att få transferförbud. Detta är alltså 16 mars i år som texten offentliggörs. Under vinter- och sommarfönstret öser man in spelare i truppen, uppenbarligen för att säkerställa att man klarar sig med det man har när sanktionen slår till. Hur ska man annars förstå att truppen nu består av 29 egna spelare och tre inlånade, totalt 32 stycken, efter det senaste transferfönstret. Vem behöver en sådan jättetrupp om det inte vore för att man vill säkra upp spelarförsörjningen kommande året.

Det blir ju bara löjligt nu när klubben spelar helt oförstående och upprörd över det som inträffat. Sen vill man inte för sina medlemmar och sponsorer berätta sanningen men vill genom sin tiggarkampanj att de ska betala vad det kostar extra för att hålla jättetruppen under armarna ekonomiskt. Svagt ÖFK.

Vidare erkänner man att man kan åka på betydande skadestånd som en konsekvens av de rättsliga tvister man är inblandad i. I sista meningen bedömer man sannolikheten för att det ska gå åt skogen med något av det här som låg.

Nu ska vi inte föregå den rättsliga prövningen i CAS men att det här kommer sluta väl för ÖFK är det nog rätt få som tror.


Veckans rättegång I: Denna vecka startar den uppskjutna rättegången mot Daniel Kindberg. Den beräknas hålla på en månad. Från och med torsdag denna vecka när rättegången startar bevakar Östersundsposten spektaklet och man kommer live-rapportera från rättegångssalen.

Själva har vi tagit semester nu i september, blir till att bänka sig framför live-bloggen men en stor skål popcorn och lyssna till DK:s fantasier.

Omgångens publiksiffra: Den står Trelleborgs FF för. I matchen mot VSK basunerar man ut att 862 åskådare har letat sig till Vångavallen denna varma sensommarkväll. Nja, säger vi. Från de kort vi tog på plats kan man räkna till ca 400 åskådare på läktarna när matchen drar igång. Sen tillkommer spelare och funktionärer till detta. Men 400 människor saknas enligt den officiella publiksiffran.

Hur kommer det sig att så många av publikräknarna i Superettanklubbarna lider av svår dyskalkyli? Vi får hoppas att nästa års ökning av SEF-bidraget kan räcka till att hyra in folk som saknar just denna funktionsutmaning.


Omgångens rättegång II: Nu i september börjar rättegången där Dalkurd är dragna inför skranket för att inte ha hedrat ett ingånget avtal med den argentinske spelaren Nicolas Bertocchi.

Inför säsongen 2018 sajnade Dalkurd Nicolas (läs kontraktet här) och allt var frid och fröjd. I kontraktet framgår det att spelaren avslutat sitt kontrakt med Club Atlético Tigre och från den 27 februari, då avtalet är signerat, ska tillhöra Dalkurd. Dock krävde Dalkurd vid sidan av kontraktet ett så kallat fribrev att hans nuvarande klubb skulle släppa honom. Man satte ett datum för när det skulle vara klubben till handa. Eftersom inget sådant dök upp valde man att riva kontraktet och gå vidare med andra spelare

Spelaren och agenten konstaterar att något fribrev inte finns upptaget i kontraktet som ett krav (vilket tycks stämma). Dessutom finns i klausul 10.2 en skrivning om att avtalet innehåller allt man kommit överens om och ersätter alla andra former av tidigare skriftliga och muntliga överenskommelser.

Bertocchi och agenten känner sig säkra på sin sak och har som sagt dragit Dalkurd inför domstol. Man kräver kompensation på 560 000 kr med ränta. Om Dalkurd förlorar målet kommer man också få betala rättegångskostnaderna.

Utan att värdera i övrigt vad som hänt så får man ju säga att det är klantigt skött av Dalkurd att inte få med kravet på fribrev i kontraktet, om det nu var en viktig garanti för klubben för att man skulle gå vidare med affären. Att komma i efterhand och försöka avtala om detta, om motparten inte är villig, går inte, enligt paragraf 10.3 i kontraktet.

Det var kanske inte det här Dalkurd behövde just nu med sin kassa ekonomi.

Facebook Comments