Matchrapport: Jönköpings Södra – VSK Fotboll

Då var så dubbelmötet med J-Södra lagt till handlingarna för VSK:s del. En poäng blev det av sex möjliga. Kanske inget lysande facit men heller inte oväntat eller något som särskilt många kommer att gräma sig över någon längre stund.

VSK stod inför ett antal dilemman med två mittbackar borta och anfallsstjärnan avstängd. Tränare Gabrielsson hittade en kreativ lösning genom att behålla trebackslinjen och helt väntat stoppa dit Florén och kanske lite mer oväntat, Jonas Hellgren.

Anledningen att Ravy Tsouka inte spelade mittback var förstås att tränaren ville ha honom som högervinge.

Jonas har spelat mittback förr så det var ingen stor sak för honom att kliva ned och till vänster.

Vidare hade ”Pirlo” fått kliva upp ett steg till den offensiva mittfältsrollen eller släpande forward om man så vill. För att täppa till bakåt centralt hade Boris Ljevar kommit in och kamperade där tillsammans med Geten.

Framåt hade avstängde Filip ersatts av Karwan.

Taktiken var noga uttänkt. Jonas sköter de långa uppspelen från sin vänsterposition långt ned i banan. Det centrala spelet försöker få fram bollarna till Ottosson som kan fördela dem högre upp än normalt. Anledningen till det är att laget inte kunde påräkna sig samma omställningar med Tronêt borta utan behövde hitta andra former av offensivt spel med mer kortpassning och instick, ett perfekt jobb för Ottosson att få till.

Helt väntat började matchen med att J-Södra satte högsta fart och pressade tillbaka VSK. De första 10 minuterna var lite halvsvettiga utan att VSK för den sakens skull var jättenära att åka på ett baklängesmål. Efter en stund avtog pressen och spelet jämnades ut.

Nu var det inte så att VSK lyckades etablera något större spel utan vi fick se en match med relativt låg kvalité där det slogs bort bollar från lagen och få fina sekvenser kom till. Trots att J-Södra på intet sätt spelade på toppen av sin förmåga är de fortsatt svåra att ta sig förbi. De har ett effektivt presspel och de jobbar stenhårt för att stänga ytor och går alltid in i dueller istället för att backa undan.

Summa summarum, hemmalaget gjorde detta svårt för VSK att skapa något. Men ju längre halvleken led så förstod man att det inte bara var J-Södras förtjänst att VSK spelade så passa blodfattigt. Nä, det blev uppenbart att taktiken misslyckades gång på gång.

Så här i efterhand framstår det rätt klar att det var ett felaktigt beslut att sätta upp Pirlo i den offensiva rollen på mittfältet. Han blev helt isolerad där då övriga på mittfältet inte förmådde nå honom med några bollar. Kanske borde man förstått detta på förhand. Vare sig Boris eller Geten slår särskilt ofta kortbollar framåt i banan utan nästan alltid i sidled eller bakåt. Då säger det sig självt att det sällan skulle dyka upp någon boll till Filip från deras fötter.

Så blev det också och i frustration över att inte bli inblandad i spelet, vilket en regista ska vara, drog sig Filip allt längre ned i banan för att få boll. Det underlättade inte anfallsspelet det minsta då det blev rätt tomt där uppe. Däremot blev defensiven ännu starkare då Filip har blivit en riktig slitvarg som löper och löper i det defensiva arbetet.

Så här såg halvleken ut, ett anfallsimpotent VSK som stod emot bra när J-Södra försökte komma igenom.

Sen kommer då 1-0 målet som har sin upprinnelse i ett felpass av Geten på mittfältet. Sånt som händer och som normalt inte ska betyda jättemycket då laget fortfarande var i försvarsposition. Men J-Södras specielle måltjuv gör det snyggt i duellen med Traktorn och kan vända bort honom och skjuta in bollen. Inte så jättemycket att säga om, en snygg aktion. Men visst, man hade kunnat hoppats på lite vassare försvarsspel i det läget.

Efter målet byts Boris ut pga skada och Simon kommer in och får överta Filips plats på det offensiva mittfältet. Filip kliver ned och tar Boris plats. Med facit i hand är det klart att det var så här VSK skulle startat matchen. Med Filip på rätt plats och med Simon som rör på sig och är passningsbar, fanns plötsligt förutsättningarna för ett mer ordnat anfallsspel.

VSK var så när att kvittera i minut 44 då man i ett snyggt anfall fick in bollen till en fri Karwan som från två meter nickade utanför. Synd på ett sånt fint läge och Karwan lär gräma sig för den missen. Det var VSK:s enda fina läge i första halvlek, vilket säger något om svårigheterna att komma till avslut.

Ingen av tränarna var nog särskilt nöjda med respektive lags insats i halvleken.

I andra halvlek har VSK så klart order om att kliva upp högre för att få till press på J-Södra och man tar tag i spelet direkt. Lite typiskt men kanske inte oväntat åker VSK på en omställning efter 5 minuter och det blir 2-0. Målet påminde mycket om Filips 6-1 mål mot Dalkurd. Vår backlinje står högt och bollen skarvas på mittlinjen ut till en fri Hamidovic som snyggt rullar in bollen. Inte så mycket att säga om det heller. Sånt kan inträffa när man pressar på.

VSK deppar naturligt efter målet och har svårt att hitta kraft. Desto mer upprymda är J-Södra spelarna som nu får riktigt med energi och spelar ut VSK en längre stund i mitten av halvleken. VSK får knappt låna bollen och pressas tillbaka. Några riktigt farliga avslut får man dock inte till

I minut 70 byts så Petrovic in och Karwan går ut. Petar kommer in med ny energi och VSK får igång ett bättre anfallsspel igen, samtidigt som J-Södra spelarna börjar tröttna. Spelet går snabbare och det blir fler djupledslöpningar som drar isär motståndarnas kompakta försvarsvägg.

VSK trycker på och lyckas reducera i minut 80. Det är Dogge som precis kommit in och som får skottläge som tar på en försvarare och rulla lite retligt in i mål.

Sista stunden av matchen gör VSK vad man kan för att kvittera. Riktigt nära är det väl aldrig men Petar har ett mäktigt skott som går utanför.

VSK förlorar med 2-1 och det är ett rättvist resultat.

För att säga något om matchen så gör inget av lagen någon av sina bättre matcher. J-Södra var relativt bleka framåt och skillnaden mot förra matchen stavas Hamidovic som gör de mål som han ska göra på lägen som han själv vaskar fram.

För VSK:s del kan insatsen sammanfattas med att det blev en rockad för mycket. Försvaret med två nya innevånare fungerade helt okej och kan inte beskyllas för målen. Problemet låg på det centrala mittfältet där det i första halvlek spelades alldeles för fippligt och utan linjer. Det var bara kamp. Laget led över att inte ha sin spelfördelare på plats som rättvänd kunde styra spelet som i den förra matchen. Till skillnad mot matchen i Västerås, förlorades nu mittfältskampen och det var först sista 20 minuterna som VSK kunde ta initiativet i matchen, men då var det för sent.

Det går inte att säga att någon av spelarna var dåliga i VSK. Alla jobbade på och slet men man fick väldigt lite ut av allt arbete. När matchbilden blir på det sättet kan man nästan alltid dra slutsatsen att motståndaren är lite bättre i allting man gör, över hela planen. Så kan nog också den här matchen summeras. J-Södra var lite bättre på det mesta och vinner därför rättvist.

Nya tag hemma mot Dalkurd på söndag och då vill vi se lite mer fokus och ett spelsystem som ger bättre utdelning till allt hårt arbete som läggs ned.

Facebook Comments