Matchrapport: AFC Eskilstuna – VSK Fotboll – 20

Då var det dags för ny match när VSK Fotboll på fredagseftermiddagen gjorde resan söderut till Eskilstuna för att möta stadens atletiska fotbollsklubb i den årliga försäsongsdrabbningen, som nu tycks ha blivit tradition.

VSK vann den här matchen med 3-1 med bud på ett flertal ytterligare mål. Frågan vi får ställa oss och försöka besvara är om VSK:s kontroll och överlägsenhet i den här matchen berodde på det egna spelet eller att AFC var mer som ett förvirrat Div 1 gäng att möta? Svaret kanske är både och, mer om detta senare.

Uppställning för start denna dag var annars relativt lika den i de tidigare två träningsmatcherna, det var 3-4-3 med ordinarie backlinje i traktorn, davve och calle, mittfältet som tidigare med skogh, holm, custovic och tähti, anfallet med hinken, dogge och filip.

Matchen börjar med att AFC tar tag i spelet direkt och jobbar sig till flera offensiva inkast som avslutas med att man får en hörna, allt detta inom matchens första fyrtio sekunder. Hörnan är inte heller den oäven.

Man blev genast orolig och tänkte att det här gänget i sina tröjor som ser ut som förfinade varselvästar så sent som i söndags mördade Akropolis med 4-1…

…det här kommer att bli tufft.

Det blev det inte. Vad som hände var att vi denna första minut fick se de enda två spelare aktion som visade någon form av kvalité i AFC i första halvlek, Götesson och Nnamani.

Resten av spelarnas kvalité i det orangea laget de första 45 minuterna var som en britt skulle ha sagt, rubbish!

VSK gör mål i sitt första anfall. Tid 03.10. Det är firma Span och Skogh (SpaSko) på vänsterkanten som jobbar fram ett inlägg som den provspelande målvakten Mrmic ska skopa upp men som han obegripligt lyckas tappa kontrollen över. En halvmeter därifrån står Filip Tronêt som får bollen till skänks och rullar in den i öppet mål.

Vi antar att Ryssholm rev kontraktsförslaget som nog låg färdigt åt Mrmic på kansliet – en otroligt tafatt aktion på den här nivån.

Så här fortsatte det matchen igenom. AFC gör närmast obegripligt dåliga aktioner i många av matchens sekvenser. Det slås chansbollar som gör deras anfall korta, VSK stressar dem till bolltapp och uppspelen är oftast av dålig sort, även när bollföraren inte jagas av vita spöken.

I minut elva är det dags igen när Filip T snyggt blockar ett uppspel av mittbacken Rödin som hamnar hos Hinken som drar till otagbart nära krysset. Sicket schabbel av vår Rödin som vi hajpat hårt genom åren. Ingen av hans bättre dagar, denna fredag.

Så här fortsätter det och i minut 25 är det dags igen när Mrmic slår en inspark som en sovande högermittfältare står och väntar på. Skogh som markerar bakom joggar bara fram och tar emot bollen framför honom och har autostrada på vänsterkanten. Ett lågt inlägg mot Dogge som kastar sig och språngnickar in bollen i bortre gaveln. Otagbart och mycket snyggt, men borde som de andra målen inte ens ha hänt.

VSK:s spel är bra men är också som en följd av ett svagt hemmalag. Om vi jämför denna match mot de två inledande är det ett lojare VSK vi fick se denna dag. Intensiteten är inte där på samma sätt och presspelet är inte alls det samma. I TV-sändningen hörs Askebrand vråla matchen igenom -press, press, press – när loja VSK:are inte riktigt är på tårna och kastar sig över motståndarna som man gjorde i matchen mot AIK.

Hade laget haft samma intensitet som i den på Skytteholm hade det ledigt blivit tvåsiffrigt.

Vi får ändå se hur högerkantens firma Filip och Filip (FiFi) hittar varandra allt bättre i löpningarna och med bollarna. I den här matchen fick de verkligen valuta för allt springande.

VSK dominerade som sagt matchbilden de första 30 min utan att AFC egentligen hade något ordnat anfallsspel. Nu fick man en reducering innan halvtidsvilan pga svagare spel från Holm och Skogh som inte gick in på rätt sätt i sina närkamper, vilket ledde fram till den straff som man fick emot sig.

Bäst i denna första halvlek, de båda kantfirmorna SpaSko och FiFi, där Thäti lyser lite extra med ett otroligt hårt jobb över hela planens längd. Han tar bokstavligen hårda löpningar från kortlinje till kortlinje och i den här matchen fick han ut bra spel av allt löpande. Han rensade tillsammans med våra mittbackar i försvaret flera gånger, bara för att 30 sekunder senare våra frispelad av andra Filip i offensivt läge.

Det blir byten till andra halvlek. Steen och Fredriksson in som backar, provspelare Linnér ersätter Skogh och målvaktsbyte sker när Anton kommer in istället för Danne.

Spelet blir inte bättre då också AFC gör rejäla rokader bland alla provspelare. Men misstagen från hemmalaget fortsätter och VSK dominerar matchbilden minst lika mycket denna halvlek. På högerkanten firar firma FiFi än större triumfer och kommer fram till fina lägen gång på gång, utan att det blir mål på de chanser som skapas.

AFC skapar absolut ingenting – Fagerström gör exakt ett ingripande i halvleken när han får fälla sig lite och plocka ett lågt kommande inlägg, thats it. I den här matchen var det närmast som ett straff att behöva stå i VSK-målet, svinkallt i vinden och noll att göra.

Efter halva halvleken kom Videhult och provspelaren Mansiamina in som yttrar i VSK. Mansiamina hade varit på plan i 20 sekunder när han blir frispelad efter en fin löpning, dessvärre lyckades målvakten precis rädda. Det hade varit ett klassdebut annars.

Förutom detta läge är halvlekens två bästa chanser när Videhult i matchens slutminuter också djupledslöper och får perfekta bollar av Ottosson och Moggia. Han gör mål på det första läget men blir obegripligt avblåst för hands när bollen tar på axeln och går i mål.

Andra halvlek blir mållös och spelarna vandrar av planen denna gråkalla eftermiddag. I det vita lägret känns det stabilt, i det orangea är det nog rätt uppgivet – vad var det som hände, vi som piskade Akropolis hur lätt som helst för bara 4 dagar sedan.

Några reflektioner

  • Det går inte att dra några större slutsatser från denna match ty till detta var motståndet för svagt. VSK:s överlägsenhet berodde bara delvis på egen förtjänst, lika mycket på motståndarens oförmåga. Det borde ligga i lagledningens intresse att boka in träningsmatcher mot lag som Dalkurd och AFC senare på försäsongen, när de kommit längre i sina lagbyggen. De sätter sina trupper sent och det blir ingen vidare kvalité på matcherna.
  • Det som framförallt skiljer lagen åt i denna match är att VSK uppträder inom ett system som gör det hela stabilt och tryggt, trots att VSK egentligen inte spelar särskilt bra. Men spelarna vet vad de ska göra och försöker åstadkomma det. På det kommer man långt. Med alla provspelare i AFC fanns inte motsvarande stabilitet. Ingen gång under matchen uppträdde man som ett lag.
  • Vi gläds åt firma FiFi som verkligen kom till sin rätt i denna match. Nu börjar överlappen och löpningarna sitta och genast blir det farligt. Nu har vi två kanter som levererar, det börjar se bra ut där.
  • Detta sagt fick vi också se vad VSK behöver utveckla vidare. Nämligen det centrala djupledsspelet. När Mansiamina och Videhult kom in i andra halvlek centrerades anfallsspelet en smula mer då de oftare drog sig in i banan. Detta möjliggör djupledslöpningar som går direkt mot mål. Halvlekens tre bästa chanser kom till på detta sätt. Helt klart är att VSK inte bara kan anfalla på kanterna och slå inlägg på Dogge. Det raka centrala djupledsspelet måste utvecklas för att variation ska skapas och för att laget inte ska bli så lättläst. Att det fungerar visade VSK i andra halvlek. Det här blir en punkt att gnugga på träningslägret.
  • Vi ser också allt mer hur mittbacksspelet börjar förändras där en av mittbackarna förväntas gå upp högt i banan för att störa bort bollmötande forwards och stoppa uppspel. Det hände hela tiden denna match och underlättar så klart livet för de centrala mittfältarna.
  • Man måste ju undra vad Akropolis höll på med i söndags som förlorade med 4-1 mot det här laget? Kanske använda nya tränaren tarotkorten lite för mycket när han plockade ut laget och gav dem uppgifter att utföra.

Spelarna

VSK skötte sig över alla plan och alla spelare likaså. Ingen föll ur ramen. Försvaret var stabilt, oavsett vilka som spelade. Mittfältet förmådde leverera de bollar de ska framåt och såg till att inte släppa fram några farliga anfall. Och anfallsspelarna gjorde det de ska, mål. Inte mycket att klaga på då. Vi lyfter fram några ur det vita kollektivet som ändå förtjänar omnämnande.

  • Hinken är bäst på planen. Han är bokstavligen överallt och jobbar fram bollar åt laget och tar alltid alla former av löpningar som kan underlätta för hans lagkamrater. Puss i pannan till Brian för en ny fin insats.
  • Filip A-T gjorde kanske sin bästa match i VSK-tröjan. Han var likt hinken överallt och jobbade stenhårt de dryga 60 minuter han fick. Den här matchen fick vi se hans skicklighet med att lösa lägen i försvaret men också att ta löpningarna som drar isär motståndarförsvaret och ger sin rotekollega mer utrymme.
  • Förutom mål har Dogge vuxit ut till en allt mer komplett spelare som vågar hålla boll, vara kreativ och bidra mer i spelet och inte bara vara target i straffområdet. Det ser bra ut och han gjorde en rad fina insatser i denna match. Hans mål är av yttersta klass.
  • Provspelarna gjorde en fin insats – vi får se vad det kan tänkas räcka till.

Nu väntar träningsläger för truppen och nästa match är mot IFK Göteborg i Svenska cupen om exakt två veckor. Även om vi likt Askebrand inte tar cupen på något slags allvar som tävling betraktat, ska det ändå bli trevligt att åka till Göteborg för att se de grönvita kämpa mot ett allsvenskt lag i en tävlingsmatch.

Bild: Åke Hedvall

Facebook Comments