För en vecka sedan blev det klart att Alexander Rubin är klar som VSK:s nye huvudtränare. Med anledning av det stegade jag ner till Rocklunda i måndags för att prata med honom. Om bakgrunden, resan han gjort med VSK och den spännande framtiden som huvudtränare i Allsvenskan.
Vi möts upp på Hitachi efter Grönvitts träning. Några spelare kickar fortfarande boll på mattan och från närliggande Salbohed hörs skridskorskär och stoj. Sammantaget bildar det en ganska härlig ljudillustration av idrottslig vardag. Vi tar oss in till arenans innandömen och ett fint samtal på en knapp timme tar vid.
Först och främst grattis till avancemanget till Allsvenskan. Hur är känslorna så här några veckor efteråt?
Dom är bra. Vi fick den där veckan mellan avancemanget i Falkenberg och sista hemmamatchen mot Varberg då vi kunde njuta och ha huvudfokus på Simon och ge honom en så bra vecka som möjligt. Sedan var det underbart att få avsluta med att vinna serien också. Det blev så värdigt att få avsluta på det viset inför den publiken.
Man kan inte önska sig ett bättre avancemang, att jaga hela hösten och sedan passera. Och att få ge vår kulturbärare och ikon Simon det avslutet. Jag tror vi växer jättemycket som klubb av att få göra en sådan sak.
Det måste vara den största hyllningen en enskild Västeråsidrottare fått?
Ja det måste det ha varit och det är han som sagt så väl värd. Jag pratade med Simon på flygplatsen i Umeå när vi skulle flyga hem efter den matchen. Där och då jagade vi fortfarande lagen i toppen, men vi enades om att drömscenariot var om vi kunde bli klara i Falkenberg och få skapa den bästa möjliga avskedet i hemmaavslutningen. Så jag vet att jag sa det till honom i segerjublet i Falkenberg att: nu får du din vecka!
Känslan när du blivit huvudtränare hur är den?
Det känns jätteinspirerande. Jag är först och främst tacksam att jag får förtroendet. Jag ser verkligen fram emot att få utvecklas med klubben framöver.
Om vi backar bandet, hur är din bakgrund. Jag vet att du spelat i Franke och VIK från ung ålder men växte du upp i en verklig fotbollsfamilj?
Ja, en sportintresserad familj. För min del var det främst fotboll och jag nördade ner mig tidigt i sporten och alla detaljer i spelet. Jag spelade i flera klubbar på pojk och juniornivå. VIK, Skiljebo och också VSK. Gjorde ett år som sistaårs junior i en av de första akademistarterna.
I slutändan var jag inte tillräckligt bra på att spela och var skadad alldeles för mycket så jag hade ett års uppehåll innan jag började träna Franke.
Höll du på med annan idrott under uppväxten?
Innebandy var det jag höll på med så länge jag kunde växla men fotbollen var alltid nummer ett.
Hur var din relation till VSK under uppväxten, du borde rimligtvis ha flest minnen från åren efter det allsvenska året, 1997, och framåt?
Ja precis, minns faktiskt den allsvenska säsongen och såg en del matcher på Arosvallen. Thomas Andersson gjorde hattrick på vallen men kommer inte riktigt ihåg mot vilka, Minns också den dimmiga kvalmatchen mot Häcken. Sedan var jag barndomsvän och spelade i samma lag som Joacim Malmqvist vars pappa, Janne Malmqvist, var assisterande tränare åt Kjelle Jonevret för VSK i Superettan. Jag minns när vi som småkillar fick vara med vid sidan av några träningar. Senare under åren i division 1 följde jag laget ofta från sittplats.
Du tog över som tränare i Franke 2013 när du var 24 år?
Ja precis, efter det året, så 2014 var min första säsong som tränare.
Jag förstår att du var en väldigt tänkande fotbollsmänniska redan då. Hade du i åtanke att bli tränare eller var det en möjlighet som dök upp p ga skadorna?
Tanken fanns där tidigt men så här i efterhand var det bra att jag blev skadad och kunde fokusera på att bli tränare. Jag var väldigt grön i början och inte riktigt färdig med vad jag ville med mitt tränarskap. Men jag kände mig trygg i ledarrollen, att möta människor och bygga en bra grupp.
Där och då började jag också mitt sökande efter vem jag ville vara som tränare och hur jag ville att det skulle se ut på planen.
Vid den här tiden hade Pep sin starka era med Barca och Bayern var också väldigt bra, jag förmodar att det inspirerade?
Ja det var precis när Pep bytte över till Bayern München. Det var exakt så faktiskt, jag började titta på andra tränare och Pep var en av dem jag tittade mest på för att söka inspiration för där och då visste jag inte riktigt vart jag skulle, i alla fall inte en tillräcklig helhet.
Du tränade Franke i sex säsonger?
Ja det var väldigt lärorika år att få pröva sig fram. Det var inte självklart och fanns visst motstånd runtomkring. Skulle en 24-åring vara redo? Det var inte lika vanligt då som det är nu med unga tränare.
Med det sagt fick vi ihop en fin kultur på Råby IP. Det var ju ingen ersättning att tala om utan spelarna ville verkligen träna fotboll och fördjupa sig lite mer än vad man brukar på division 3 nivå. Hade flera fina lag där och byggde upp något som jag med stolthet kunde lämna över efter sex säsonger.
Sedan blev det VSK och till en början akademin.
Ja, jag behövde något nytt och lockades av kontexten i akademin. Huvudfokus där är spelarutveckling, men det fanns även ett sportsligt mål med att nå P17 Allsvenskan, vilket vi lyckades med. Sedan hann jag göra halva den efterföljande säsongen 2021 innan det blev förändringar i herrlaget.
Du kom in direkt när Kalle tog över som tränare?
Ja, vår första match var Akropolis hemma.
Även om det var andra förutsättningar då, började ni med bygga på spelfilosofin redan 2021?
Ja, det har varit en ständigt levande process. Kalle och jag kände varandra sedan tidigare men hade varit i olika lag, till viss del spelat på liknande sätt men också med vissa skillnader.
Sedan dess har vi försökt optimera det genom att få ut det bästa av materialet, samt försökt ta in spelare som passar in i vårt sätt att spela.
Min kollega på Skallbergsskolan, Karwan Abbasi, som tidigare spelat fotboll och haft dig som tränare i Franke berättade att ni mötte Karlberg med Kalle som tränare. Han har berättat att ni två snackade länge efteråt. Kanske var det ett lite frö som såddes redan då?
Ja precis, det var 2016 som vi möttes i division 2 och vi hade våra första kontakter med varandra. Vi märkte då att vi hade samma entusiasm för fotboll och att träna fotbollslag trots att det bara var divsion 2, så vi fann varandra i det.
Hade ni några gemensamma inspiratörer i fotbollsvärlden, Pep har du nämnt, fanns flera?
Om jag ser till min egen utveckling så började det med att jag tog in väldigt mycket input från tränare som jag tyckte spelade bra fotboll. Sen har det ganska fort övergått till att hitta sin egen väg framåt. Där tror jag vi har liknande resor jag och Kalle, att snabbt hitta vår egen identitet.
Det kan vara saker som motståndare har gjort eller något en tränare pratat om i något sammanhang, men i slutändan handlar det om att skapa sitt eget. Sen bygga vidare därifrån, analysera vad som fungerar och vad som inte gör det. Specifika formationer behöver inte vara det väsentliga utan mer hur man skapar ett effektivt spel i både anfall och försvar.
Det var en rätt kämpig start 2021?
Ja vi försökte göra vissa förbättringar från start i augusti. Vissa saker blev efterhand bra, andra saker inte lika bra. Utan förstärkningarna från Taha Ali och Erik Björndahl hade vi haft svårt att klara kontraktet helt klart. 2022 blev lite annat.
Då hade vi kunnat bygga något eget med ett transferfönster i ryggen. På hösten 2022 såg vi också det första tendenserna till det som skulle ta oss till allsvenskan året efter. Inte minst blev Freddys ankomst viktig. Han blev en pusselbit vi inte hade haft innan.
Sedan har vi den fantastiska säsongen 2023. Minns själv att vi startade väldigt bra med premiärvinst borta mot Brage samt fina skalper mot Örebro och Öster hemma samt en tung bortavinst i Helsingborg. Det gav en tro vi VSK:are inte haft på många år.
Exakt så. Det var en nyckel för hela säsongen hur vi inledde säsongen de första matcherna. Det sena avgörandet i premiären mot Brage, derbyseger mot Örebro och vinst på gräset i Helsingborg. Vi kände då att vi var att räkna med och kunde bygga den psykologiska styrkan i gruppen.
Sedan har vi själva kulmen av säsongen med matcherna hemma mot Utsikten då Simon avgjorde med det fina målet och sedan matchen mot Gais på Ullevi som dittills måste ha varit en av Grönvitts bästa matcher någonsin.
Ja det var en av de absolut bästa matcherna vi gjorde under de här två första åren. Att göra det i ett sådant viktigt läge var också oerhört starkt och vi kände att vi hade all kapacitet att gå upp.
Jag tycker att laget sitter ihop som ett totalfotbollslag vilket jag tror är ovanligt. Mittbackar och wingbacks kan skifta positioner, mittfältare och wingbacks likaså. Alla kan göra varandras jobb känns det som. Ni fick verkligen till något där känner jag?
Vi har hela tiden försökt få fram och använda spelarnas bästa egenskaper. Det har ofta varit samma grundformation, men vi har hela tiden skruvat på saker för att spelarna ska kunna få ut det mesta i spelet och det du nämner är ett sådant exempel. Vi måste titta på vilka vi har, tex en Daniel Ask som är i storform hur används han bäst?
Ni lyckades vinna serien ganska klart. Hade en fadäs mot Kiken borta med Miguel Sandbergs utvisning men var i övrigt suveräna.
Ja vi låg i förarsätet hela hösten och var lite jagade men vi kände oss trygga. Det var givetvis extra puls inför den avgörande Gaismatchen, för man släpper inte in tankarna om att något är klart överhuvudtaget. Så det var naturligtvis en otrolig känsla när vi vann den matchen.
Sen går vi in i allsvenskan 2024 och det började ju spelmässigt väldigt bra även om laget tidigt sumpade en massa målchanser. Jag upplevde att det omgående satte sig i huvudet på spelarna. Hur var det att hantera för er ledare?
En utmaning såklart, men laget och spelarna blickade framåt, behöll prestationerna och fortsatte skapa målchanser. Sen i slutändan är det fakta att vi gjorde för få mål. Oavsett om de som jobbar med data sällan har sett en större avvikelse i förväntade mål än vad vi hade den säsongen så går det inte att prata om orättvisor. Vi skulle ha gjort det bättre.
Jag har givetvis reflekterat över vad det var som gjorde att det blev så här? I slutändan är det en troligen en kombination av oförmåga, slump och att det efterhand började bli en psykologisk faktor.
Var det en viss inverkan att ni var lite trubbiga och saknade spets? Boudah kom ju exempelvis in sen med en lite annan kvalitet längst fram?
Boudah hade helt klart en annan nivå i att göra mål, han gjorde saker i högre hastighet och kunde omvandla en liten chans till mål. Det är uppenbart att steget till allsvenskan var stort i avseendet att det går lite fortare.
Vi åkte som bekant ut men jag minns med värme matchen mot Hammarby. Vi vann med 1-0. Ni var nerslagna och vi, som fösökt att stötta er, var nedslagna. Det var trots det fantastiskt att förenas med spelare och ledare efter matchen. ”Vi ska tillbaka, Vi ska tillbaka” sjöng vi med full kraft. Tänkte då på hur hela klubben utvecklats från där vi varit en gång i tiden. Hur ni hade utvecklat spelet och hur vi utvecklats på läktarna. Man kände hopp, var det så för er också?
Ja, jag tycker att hela sluttampen på säsongen var ett bevis på hur långt vi kommit som klubb också i stödet vi hade. In i det sista och till och med, som du är inne på, efter att vi åkt ut. Det var helt fantastiskt!
Jag kommer väl ihåg Djurgården borta när vi definitivt åkte ut. Det stödet vi fick under och efter den matchen. Det skapades så många känslor i mig, främst en stor besvikelse att inte kunna ge alla de som stöttat Grönvitt en till säsong i Allsvenskan. Vi hade velat ge tillbaka mer. Men som du är inne på så byggdes det också en hoppfullhet upp mellan oss alla efter sista matchen mot Hammarby, att vi bara skulle tillbaka.
2025 och superettan på nytt. Även om jag minns träningsmatchen mot Djurgården i januari 2025 som lovande sett till tempo och annat så tog det tid att få spelet att stämma när säsongen väl var igång. Berodde det på att systemet är svårt för nya spelare?
Ja vi bytte ju så pass många spelare, så vi visste om att det skulle ta tid. Man har alltid förhoppningen om att utvecklingen ska gå så fort som möjligt och jobbar för det varje dag, men man vet dock aldrig exakt hur långt det ska ta. Att möta Djurgården och andra bättre lag på försäsongen passade oss bra då det har ett högt tempo och vi kunde följa med i det.
När vi sedan skulle driva matcherna mer under början av säsongen i Superettan var vi inte tillräckligt skickliga på det sätt vi ville. Det var så klart oroväckande där och då. Det var tufft att hitta rätt, fortsätta att skapa tro och utveckla spelet. Det var många kritiska, viktiga veckor där vi lyckades hålla ihop ledar- och spelarteamet på ett bra sätt. Vi fortsatte att blicka framåt, visste vart vi skulle och i slutändan gav det resultat.
Tycker själv att det började arta sig i skarven maj/juni. Minns matchen mot Umeå hemma, 31 maj, som vi visserligen tappade snöpligt i slutet men spelet var riktigt imponerande.
Vi är helt eniga. Om du frågat mig hade jag sagt samma. Umeå hemma var en viss vändning, trots resultatet. Nu var det mot ett lag i botten av tabellen men det var uppenbart att vi kunde driva matchen på ett annat sätt mot ett lågt försvarsspel och vi gjorde det med högre intensitet än tidigare. Vi tog också med oss det spelet mot Landskrona innan det korta uppehållet. Vi kände att vi var på en bättre plats och hade tagit oss framåt och det var den känslan vi startade upp med efter sommaruppehållet.
Efter sommaruppehållet väntade Sandviken i mitten av juli. Jag var nervös för Gästrikelaget hade varit bra och befarade en tuff match. Sedan lyckas vi enligt mig göra säsongens bästa match dittills men som bara skulle visa sig vara början. Det är egentligen otroligt hur bra ni var från den här matchen och framåt. Dina tankar?
Ja, otroligt att vinna 14 av 16 matcher. Den stora grejen när vi startade upp var ju att Aaron (Bibout) inte var med och det påverkade ju såklart också spelargruppen en aning. Att vi gör den matchen mot Sandviken utifrån det var väldigt starkt. Det visade att vi klarar av att spela på en hög nivå även om det försvinner spelare.
Det var i den här vevan ni gjorde rockaden där Ring gick ner som mittfältare och KG flyttades upp som tia.
Ja vi började med det lite innan sommaren. Vi hade flera samtal med både Ring och KG utifrån att försöka hitta rätt med de nya rollerna. Både individuellt och i deras samspel med varandra. Båda var väldigt positiva och arbetade hårt för att rollförändringarna skulle falla väl ut.
Var det ni, du och Kalle, som kom med idén eller drev spelarna själva på det?
Vi vill som sagt ha alltid en flexibilitet hos spelarna och i dessa moment såg vi att det nog var bättre med ett rollskifte, vilket spelarna var fullt med på. Uppenbart slog det väl ut för spelarna presterade bättre och i efterhand kan vi också se att det var precis det vi behövde.
Därefter försvann även Warneryd strax efter, han gjorde väl en match till efter Sandviken, mot Trelleborg?
Det är så klart inte alltid att man klarar av att bli av med sina två poängmässigt starkaste spelare efter halva säsongen. Men vi gick in i säsongen med bred trupp och fick även tillbaka Gefvert i fullt slag just här. Det blev naturligt att gå vidare med honom och Max som wingbacks.
Blev det snarare tvärtom att ni stärktes som grupp när några individuellt skickliga spelare försvann?
Jag tror att vi hade varit starka med dem också. Det var när vi fortsatte prestera och vinna matcher som gruppens stärktes ännu mer än tidigare.
Något som slagit mig starkt under sommaren och hösten är den glöden och känslan som funnits hos alla i laget. Hos Max som är genuin VSK:are och urvästeråsare men även hos andra. Ring som upplevt så mycket innan jublar över mål som om han spelat i laget sedan barnsben. Afrikanska killar som nyligen anlänt ger verkligen allt för laget också. Taonsa kan ta en hemlöpning på 80 meter för att hindra en omställning efter en missad målchans. Det är fantastiskt att se som åskådare men hur har ni fått in den viljan i laget?
Jag hoppas att de kommer via vår entusiasm, via hur vi vill att VSK ska se ut på planen. Vi har tillsammans med spelarna byggt upp en väldigt fin träningskultur som också blir en naturlig del i hur vi utför våra matcher. Vilket förhoppningsvis påverkar att spelarna vill löpa de här sista metrarna och känner en stor glädje i det också.
Simon som inte fick så mycket speltid tycktes acceptera sin roll ju längre säsongen led. En komplicerad situation helt klart men antar att ni pratat mycket om det?
Det var från start ingen optimal situation för Simon som varit avgörande ofta under så många år och från det till att vara avbytare eller att ibland inte finnas med i en matchtrupp. Det var en ny situation, men i slutändan tycker jag alla parter hittade rätt väg. Laget presterade väl med Simon som en fortsatt viktig ledare. Även om han inte spelade lika mycket 2025 så fortsatte han att vara viktig för gruppen på massa olika sätt. Vilket kanske inte alltid är så enkelt att uppfatta utifrån.
Om vi tänker på publiken, hur upplevde ni stödet?
Jag tycker att publikstödet går framåt hela tiden. Det är som västeråsare fantastiskt att se den utvecklingen. Grönvita läktare hemma och borta. Vet inte hur många bortamatcher man känt att det är ju vi som har bäst stöd av lagen. Det är fantastiskt och jag måste passa på att understryka hur mycket spelarna uppskattar stödet. Det hjälper mycket, framför allt i de här tuffa perioderna av matcherna när man släppt in ett mål eller spelar lite sämre. Att publiken fortsätter sjunga då ger så mycket kraft.
Inte bara arenan utan hela stan badar ju i Grönt och Vitt före matcherna. Folk kommer från stans alla delar på väg mot arenan. Från barn upp till människor i 80 års åldern.
Det är helt otroligt. Vi får ju tyvärr inte uppleva så mycket av det när vi sitter så mycket inne på kontoret. Jag får det dock återberättat för mig och det värmer varje gång att vi växer så mycket och förenar människor i olika åldrar som trots olika intressen för fotboll förenas runt VSK.
Jag som jobbar på en skola kan se hur barnen tagit till sig spelarna. Förr var det bara Barca, Chelsea och andra lag som gällde. Nu har man upplevt hur häftigt det är att ha spelarna nära in på. Få besök av dem på sin skola, möta någon på Stadium eller kan jubla tillsammans med dem på arenan. Den närheten kan de ju inte få till spelare ute i Europa. Kan inte minnas att det funnits ett sådant intresse runt något i stan tidigare.
Jag kan inte heller minnas att det varit så. Vi försöker också prata med våra spelare om hur viktigt det här är. Särskilt till det nya och jag upplever att vi tagit in väldigt bra människor så det sker naturligt att spelarna vill vara de här idolerna på ett bra sätt.
Om vi blickar framåt Ni gick upp och du har tagit över som huvudtränare. Hur blir det med sportchefsrollen, jobbar ni på Kalle där? Assisterande tränare? Förmodar att det är en process som pågår.
Vi kommer att tillsätta en till tränare tidigt och en sportchef kommer också att tillsättas. Jag hoppas givetvis på att fortsätta jobba med Kalle.
Visionen är att fortsätta på den inslagna vägen med det 3-4-3 ni haft. Eller öppnar din nya roll för något annat system?
Jag känner mig som en stor del i det vi byggt upp. Det finns uppenbara styrkor i det vi har. Vi har också byggt en trupp efter det. Vi kommer fortsätta bygga på den inslagna vägen i både anfallsspel och försvarsspel. Sen måste vi så klart vidareutveckla det, se till att det är tillräckligt bra för att prestera och vinna matcher i Allsvenskan.
Vi ska sikta så högt som möjligt och bli så bra som möjligt. Då måste vi vara öppna för en viss flexibilitet men den vägen som är lagd kommer vi fortsätta på.
Hur ser du på spelarbudgeten, kommer du att vara nöjd med den?
Jag tror på människor och utveckling. Har man rätt människor med rätt grundegenskaper så kan man få ihop väldigt mycket. Sen så har ekonomin alltid sin roll i fotboll. I år hade vi en av de bättre ekonomierna och det avspeglade sig i slutändan med en bred trupp som gjorde oss starkare mot skador och annat under säsongens lopp. I Allsvenskan kommer vi ha en av de minsta ekonomierna och de kommer i vissa avseenden avspegla sig också.
Det är förutsättningarna. Då gäller det att bygga det så starkt som möjligt och göra det så bra det bara går. Vi behöver fortsätta lyckas med spelarrekryteringar och fortsätta med utvecklingen av spelarna som redan är på plats. Få ihop ett lag som tillsammans presterar, sitter ihop. Där rollerna är tydliga. Då vi får ut lite mer än de andra lagen.
Ni har onekligen hittat guld i i Taonsa och åtskilliga spelare till. Gefvert och Magnusson är väl också två sannsagor med tanke på hur otroligt bra de blivit. Hur kan man fortsatt vara framgångsrika i det avseendet och hitta killar likt dem?
Vi tittar egentligen på allt. Sedan beror det på vilken roll vi vill förstärka vi är inte låsta av att spelarna kommer från en viss nivå för att kunna prestera. Det blir en total bedömning. Egenskaper, hur kan fylla rollen vi tänkt, vad är det för typ av människa. Vi är beredda att lägga ner lika mycket jobb som förut. Så vi har stora förhoppningar på att även i fortsättningen kunna ta i in spelare som på liknande sätt kommer att växa in i VSK Fotboll.
Då ska jag avslutningsvis bara önska lycka till och är övertygad om att hela Västerås står bakom mig i den frågan. Hoppas att vi etablerar oss nästa år!
Tack jag tror så klart jättemycket på det här. Vi vet att det kommer bli en utmaning, vi ser verkligen fram emot att ta revansch på Allsvenskan och fortsätta utvecklas så mycket det bara går. Vi har skapat en stor grund för det som jag känner stor tilltro till.
Ni kanske kan dra nytta av det som gick snett 2024 och använda det som ett typ av verktyg?
Absolut. Nu kommer det inte vara exakt samma VSK-lag som spelar, inte heller samma motståndare och allsvenskan har blivit 2 år bättre. Men vi har såklart en plan för hur vi ska prestera mer denna gång.
Har ni värvar lite utifrån att bli lite mer spetsiga efter 2024?
Det som blev en lärdom från 2024 var just målskyttet och tittar vi på årets säsong så gör vi flest mål i Superettan. Vi gör mål med väldigt många spelare, vi gör mål på olika sätt. När vi gick upp 2023 var vi målsnålare, färre spelare gjorde mål och målen var mer lika varandra. Så vi har blivit bredare och bättre i avseendet att göra mål och skapa chanser vilket är positivt och något vi strävat efter.
Med det orden är intervjun över. Den knappa timmen gick väldigt fort. Vi småpratar lite innan jag beger mig till skolan igen medan Rubins arbete med VSK fortsätter.
Fotnot: Det stämmer att Tomas Andersson gjorde ett hattrick under den allsvenska säsongen. Mot Öster den 31 auagusti 1997 närmare bestämt. I en match som slutade 3-0 inför 4052 personer på Valen. Tack VSK.nu för den informationen.
//Henric Nilsson
DU HAR VÄL INTE MISSAT
Trots en väl enkel seger visade VSK i många delar att man är ett lag i storform
Tillbakablickar och framtidshopp: ”När lagen och i synnerhet VSK spelar är det ofta en otrolig sport vi måste ta vara på och som definitivt har en plats 2025
Vi ses, hoppas jag