VSK:s forwards behöver få mer hjälp

Vem som ska agera central forward i VSK har varit ett vanligt diskussionsämne i sommar. Så vanligt att det tenderat tjatighetens gräns.  Somliga tycker att Karwan fått tillräckligt med chanser utan att leverera. Dogge bör få chansen enligt dem. Andra tycker ingen av dem håller tillräcklig nivå och att förstärkning utifrån krävs.

Sant är att ingen av dem direkt rosat marknaden. I annos bok är det emellertid inte där fotbollsskon klämt. Oavsett hur bra du är som forward så måste du få understöd. Det spelar ingen roll om det står Safari, Karlberg eller rentav Ronaldo på ryggen. Den portugisiske superstjärnan och hans Juventus blev exempelvis rejält avklädda i våras mot Ajax. 

Att Juve mönstrade världens kanske bästa centrala forward spelade ingen roll. Mittfältet gav helt enkelt inte det understöd som en forward behöver.

VSK befinner sig på ett helt annat hörn av fotbollskartan än Ronaldo och Juventus, men det finns beröringspunkter. Dogge, Karwan eller vem man nu behagar placera på topp behöver en helt annan hjälp än vad som varit fallet. Precis som i Ronaldos fall har ett ofta undermåligt mittfält satt käppar i hjulen.

Ta Dalkurd senast som exempel. Varken Dogge eller Karwan spelade men det tog nästan en hel halvlek innan Filip Tronét fick en vettig boll långt fram på offensiv plan halva. Det hela resulterade i ett läge där Petar Petrovic borde ha gjort mål. Innan dess var det bolltrassel, bolltapp från mittfältet och vingar som antingen inte fick bollen eller saknade förmågan att behandla den. Ett enda virrvarr av tillkortakommanden som försatte anfallarna i en besvärlig sits.

Debatten har således varit skev. För att ge våra forwards en rättmätig bedömning behöver de få mer hjälp ifrån sitt mittfält. Så att de slipper ta långa löpningar till egen planhalva för att hämta boll eller ta emot densamma felvända med fysiskt överlägsna försvarare i ryggen. 

När vi kommit så långt kan vi börja fundera vem som ska starta och om vi verkligen har fowards av tillräcklig klass.

Hemma mot Jönköping Södra var Grönvitt på rätt väg. Då vann man mittfälts-kampen stora delar av matchen och skapade därigenom en hel del chanser. Gav anfallsbesättningen ett mer tacksamt uppdrag.

Den matchen är ett bevis för att mer finns att få ut av nuvarande manskap. Mot Frej vore det trevligt att på nytt placera Jonas Hellgren framför Filip Ottosson centralt, deras samspel var mycket fruktbar mot JSödra hemma. Därutöver vore det inte så tokigt att placera Brian Span som vinge, det bör ge startelvan åtskilligt mer i offensiv potential.

Det är nödvändigt för Grönvitt att steppa upp nu. Så att man inte blir akut inblandade i bottenstriden. Det känns som VSK fotboll haft någon sådan för mycket. För att möjliggöra det krävs ett bättre mittfält och mer kreativa vingar.  Det är det som i mycket hög grad är orsaken till att vårt anfallsspel inte klaffat. Förhoppningsvis börjar restaureringen redan på söndag. Potential finns som sagt.

Gångbar elva mot Frej: (3-4-3): Fagerström; Svensson, Berisha, Sabetkar; Span, Ottosson, Hellgren, Tsouka; Petrovic, Safari (Karlberg troligen indisponibel), Tronét

Facebook Comments