Vad händer i Dalkurd nu?

Det har nog inte undgått någon fotbollsintresserad person att Dalkurd FF har hamnat i tumult i och med att finansiären Kawa Junad meddelat att han tänker dra sig ur samarbetet med Dalkurd om inte vissa krav uppfylls från klubbens sida. Klubben å sin sida har offentligt svarat att man inte böjer sig för påtryckningar utifrån utan att det är föreningen och dess medlemmar som beslutar om vilka som ska sitta i styrelsen och hur klubbens inriktning ska se ut.

Vi tog och pratade med en av Annos skribenter som tittat extra på hur det fungerar med Idrottsaktiebolag, investerare och vilka möjligheter och risker som finns, för att försöka förstå mer om vad det är som händer i Dalkurd och hur det kan tänkas gå.

Dalkurd går alltså ut med ett välformulerat svar där man i praktiken säger åt Kawa Junad att rätta in sig i ledet och acceptera att det är klubben som bestämmer, är det en korrekt tolkning?

– Ja, det är en helt korrekt tolkning. Man får känslan av att Dalkurds officiella svar på Junads beska piller i Aftonbladet tvättats av en jurist så att det skulle vara korrekt. Det som ligger i potten här är ju att Dalkurd måste följa RF:s stadgar och anvisningar om hur en klubb ska skötas gentemot externa intressenter. Hade de svarat att de går med på hans krav hade de nog riskerat uteslutning ur RF. De kunde inte svara på något annat sätt, säger vår reporter.

Nu verkar det som att Kawa Junad drar tillbaka sitt stöd till Dalkurd

– Det beror nog på hur man ser det. Utifrån vad som framkommit verkar inte Junad vara intresserad av att fortsätta jobba med Dalkurd i framtiden, så i den meningen kan Dalkurd nog skrota alla vackra planer på träningsanläggningar och en akademi i världsklass osv.

Men hur kommer man ha råd med driften av klubben om Junad slutar betala för kalaset, förra året gick man över 16 miljoner back som han var tvungen att skjuta in i aktiebolaget där elitverksamheten bedrivs.

– Som det går att förstå på de uttalanden som gjorts av båda parter kommer Junad att betala denna säsongs kostnader som planerat enligt budget. Det han inte tänker betala är extrapengar för värvningar till sommaren och andra ännu icke beslutade kostnader, sammanfattar vår skribent.

– Det vekar inte finnas något omedelbart konkurshot över klubben utan man får jobba med det man har i form av spelare för att försöka klara sig kvar i Allsvenskan.

– Klubben skulle aldrig våga agera som man nu gjort om man inte kände sig säker på att ha årets kostnader täckta. Om så inte varit fallet hade det skapat ett spektakulärt kaos och man hade inte haft pengar till att betala nästa omgång löner till spelarna. Det hade i praktiken varit konkurs med omedelbar verkan, fastslår vår reporter.

Elitverksamheten bedrivs väl i deras idrottsaktiebolag, skulle en eventuell konkurs drabba hela föreningen?

– Nej, det är bara elitverksamheten som är i fara, dvs den del som drivs i aktiebolaget. Det kan gå i konkurs utan att den ideella föreningen som äger bolaget till 51% drabbas och därmed inte heller barn- och ungdomsverksamheten, säger vår skribent.

Vad händer nu?

– Dalkurds ordförande säger att man nu kämpar på, det kommer att bli väldigt tufft men han uppmanar alla att hjälpa till för att klubben ska klara det här på bästa sätt. Problemet är sannolikt inte vad som händer i år med laget och klubben utan hur det ska gå med elitverksamheten kommande år.

Hur då?

– Om man skulle klara sig kvar i Allsvenskan till nästa år har man inga ekonomiska förutsättningar att klara av att få ihop en slagkraftig trupp som har där att göra om man inte kan hitta en annan extern finansiär som betalar för kalaset. Man måste komma ihåg att Dalkurd är helt ekonomiskt dopade av Junad och har ingen egen ekonomi som kan växlas upp till att möta kraven som ställs i Allsvenskan på omsättning för att ha en chans att vara kvar över tid.

– Faktum är att Dalkurds grundekonomi ligger någonstans på 10-15M i omsättning utan extern jättefinansiering. Alla förstår att det är helt otillräckligt för att konkurrera i AS även om man får pengar från TV-avtal osv. De pengar som föreningen klarar av att omsätta räcker nätt och jämt till att få ihop ett mittenlag i Superettan, kanske inte ens det, summerar vår reporter.

– Om man ser krasst på det vore det bäst för klubben om man åkte ur AS i höst och får chansen att börja om i SE med att bygga upp elitverksamheten igen på en nivå som klubben kan hantera ekonomiskt utan en megafinansiär. Nu vet jag att Ramazan Kizil inte håller med om detta, han säger att de ska göra allt de kan för att vara kvar i allsvenskan, men det är helt givet att de aldrig kommer klara av att hantera det ekonomiskt i framtiden utan stora belopp utifrån.

Så aktiebolaget kan gå i konkurs nästa år istället?

– Det finns en substantiell risk för det. Man kan så klart tänka sig massa scenarier om vad som händer nästa år sportsligt och ekonomiskt men ett stort problem som klubben kommer sitta med i höst är att man har kontrakterade spelare med allsvenska löner som då rimligen måste säljas för att få ned kostnader och få in kapital i klubben, oavsett om man är kvar i AS eller inte. Här måste man lyckas fullt ut, blir man inte av med tillräckligt med kostnader inför nästa år är det i det närmaste garanterad konkurs om inte någon annan storfinansiär hittar till föreningen.

Ordförande i Dalkurd Ramazan Kizil säger i ett uttalande att ”Alla kommer att ta varandra i hand och göra allt som behöver göras för klubben” – är det verkligen så?

– Det som konflikten med Junad fört fram till ytan är att det finns ett brett missnöje med ordföranden Ramazan Kizil som grundade klubben. Många av supportrarna håller med Junad om den nepotism som finns i klubben där Kizil-familjen bestämmer mycket i praktiken av föreningens angelägenheter. Så sprickan bland supportrarna finns där och det kommer vara en tumultartad tid framöver, både på Dalkurds forum på Svenska fans men också i verkligheten när olika grupperingar kommer lufta sitt missnöje publikt rörande skötseln av klubben. I slutändan utgår jag ifrån att man ändå samlas runt föreningen och hjälper till att lösa den uppkomna situationen, säger vår skribent.

– En positiv effekt av den här historien för Dalkurd är att många av fansen nu tycks börjat förstå vad en ideell förening är, hur medlemsdemokrati i den svenska tappningen faktiskt fungerar med årsmöten, vem som faktiskt utser en styrelse osv. Kanske kan det här lära hela Dalkurd något om att man måste arbeta mer professionellt om man ska lyckas i sina strävanden.

Det här verkar vara en himla soppa, hur kunde det ens bli så här.

– I botten är det en strid om makten i föreningen, vem som ska ha rätten att bestämma. På ytan handlar det så klart om 51% spärren för externt ägande, det är det man för fram hos Dalkurd nu för att markera vad som gäller. Bakom kulisserna är det så klart i första hand dålig kommunikation mellan parterna och olika förväntningarna på vem som har rätt att göra vad. Junad har uttryckt sig klumpigt i svensk media där hans maktambitioner kommer i fram i ljuset. Han framstår som osympatisk och som att han inte förstår det svenska systemet. Det gör han så klart, men han tycker nog att han borde ha mer inflytande i föreningen än vad han har. Och även om han varit klumpig har han rätt i sak, med nepotism kommer man inte vidare och man behöver bli en professionellare klubb för att lyckas, så hans kritik mot klubben är helt befogad anser jag. Det är ju aldrig ens fel när två träter men klubben skulle må bra av en rockad på ordförandeposten. Ramazan Kizil har varit med sen klubben startades och har rimligen gjort vad han kunnat för att få klubben dit där den är idag, dags för lite fräscha idéer, alla har ett bäst-före-datum, hans är passerat, konstaterar vår Anno-reporter.

– Annars kan man säga att hela den här historien belyser de risker som finns med att ta in stora externa finansiärer i en förening som automatiskt kommer att ställa krav på det ena eller andra. I Dalkurd fick han föreningen att flytta (även om många andra också ville), han fick dem att byta färg på tröjorna och nu när han upptäckt hur klubben fungerade ställde han krav på inflytande över organisationen, säkert rimliga synpunkter i sig men det blir svårt när kraven kommer från en extern finansiär, det är då man hamnar i de här situationerna. Vi har sett liknande saker i Hammarby och IFK Göteborg. Ska man ge sig in i den leken måste man veta vad man gör, det hade Dalkurd ingen aning om, man såg bara pengarna, nu vet man bättre.

Har vi sett slutet på den här historien?

– Det är inte helt säkert. Fortfarande finns två intresserade parter, Dalkurd vill ha pengar, Junad vill ha en kurdisk klubb att göra till storklubb. Det är inte omöjligt att parterna kan hitta tillbaka till varandra, det kommer man dock sköta i kulisserna, kanske byta ut någon sportchef och kanske någon styrelsemedlem eller så. Båda parter har ju egentligen ett starkt incitament att fortsätta, Junad har trots allt stoppat in 50 miljoner som han nu bara skulle överge – en sådan utveckling är absolut inte säker att den blir av.

Facebook Comments Box