Idag är det alltså match för de grönvita hjältarna uppe i Umeå. Ett gäng supportrar finns som vanligt på plats efter att ha tagit morgonflyget upp för att se till att spelarna bärgar hem tre viktiga poäng.
Men det är verkligen inte första gången VSK sparkar boll uppe i Umeå och det är verkligen inte heller första gången supportrarna är på plats för att stötta laget.
Idag kan vi bjuda på en härlig tillbakablick när ett gäng supportrar satte sig i en minibuss och åkte upp till Umeå. Året var 1998 och här är berättelsen som publicerats i VSK-fanzinet ”När himlen är grönvit”, vilken vi nu återberättar efter inhämtat tillstånd från författaren.
Håll till godo!
Vad fan omger man sig med för folk egentligen? Ja, det börjar man verkligen undra efter denna ”lilla” söndagstur. Efter många turer fram och tillbaka blev det en resa tack vare Bengan fixande och tjatande.
Minibussen kördes av Kenta och Örjan (Tack, för det grabbar!) och dom som fick festa var Bosse, Bengan, Derby, Viksell, Birren, jag själv och elitbowlaren Ahlgren. Klockan 8.00 började färden och den fick ingen bra start för en själv. Morgontörstig som man var fick man smaka av Viksell vad jag trodde var dricka, men i självaste var grogg! Fy fan vad äckligt det var! Här väntade strupen på lite läskande dricka och så får man hemkörd grogg i stället. Det var nära att första spyan skulle komma innan man lämnat cityringen. Då hade det nog blivit roliga 120 mil – jo, säkert.
Redan vid Sala börjar Bosse att klaga på värmen och tyckte att det var trångt när två (Han själv och Ahlgren) av dom tre (och jag själv) fullvuxna fick sitta längst bak.
Bosse som redan börjar känna av dryckernas påverkan hoppar bak i bagageutrymmet för att få mer plats och där blottar sin vältränade överkropp!
Det där med dryckernas inverkan var nog fallet att det inte hade hunnit förbränts så mycket alkohol i Farbror Bosses blodomlopp från kvällen innans bravader, då han som han själv sade det inte kunde bli full hur han än försökte. En del är det synd om!
Trots svalare temperatur och bättre utrymme var han inte nöjd. Tydligen var det tråkigt att sitta själv i bagageutrymmet. Så för att roa sig själv ordnar Bosse ett alldeles eget ”flaggtifo”! Upp med nästan varje flagga som fanns och tillslut var det bara framrutan som inte var täckt. Det närmaste vi kommer ett tifo på fotboll inträffar i en minibuss i höjd med Sundsvall, fan vad vi är bäst!
Ni som är känsliga kan hoppa över nästa stycke!
Ni som är känsliga kan ju hoppa över nästa stycke.
Efter ha fixat ett tifo alldeles själv tyckte Bosse att det var varmt igen, och eftersom det inte fanns mycket att ta av på överkroppen var det jeansen som fick ryka.
Som tur var höll han sig fortfarande i bagageutrymmet i några mil, men det skulle inte dröja länge tills han hoppade fram till backsättet och där han fick sitta bredvid Bengan, och dom flesta vet ju hur han är.
Det var där det spårade ur. Synen av Bosse helnäck mad Bengan i bara matchtröja bredvid skulle nog få många att hoppa ur och gå hem, trots att det var ca 45 mil hem. Men det var det man blev tvungen att uppleva. Dom satt fan där utan brallor båda två! Det är inte lite kinky det heller, fast alla tyckte det var jävligt kul utom Ahlgren som delade baksättet med nudisterna. Jag tror att det satte djupa sår i hans själ. Tänk när han skall slå den avgörande bollen mot djurgårn i bowlingen och missar för att han mister koncentrationen p.g.a. denna incident. Då skall naturisterna få springa!
Man undrar lite vad folk tror när det står åtta grönvitklädda personer och en i röda kalsonger och tar en pisspaus längst vägen.
Väl framme ville vi ta några öl på nån krog innan matchen. Detta är inte helt problemfritt på en söndag i Umeå om man är supporter. Den enda vi kunde hitta som var öppen var REX – vilket hade sjysta priser, men det var inte personalen.
Jag, Bengan och Derby köpte varsin öl inne och gick sedan ut på uteserveringen, där han man inte knappt sätta sig förrän det kommer nån idiotisk servitris och snor ölen rakt framför oss! Man undrar ju självklart vad hon håller på med, men hon vägrar svara.
Bengan går fram och snackar och tillslut säger hon att vi snott ölen!
Att vi köpte den en minut tidigare inne i baren vägrade hon tro på. Man höll nästan på att tända till då hon till slut gick in för att fråga och där fick subban veta sanningen och det var ingen snäll ursäkt man fick heller.
En öl för besväret tyckte vi var lämpligt, men det gick inte för sig. Sedan var man ju småsur så inte brydde man sig om att sköta sig utan det sjöngs och dracks ganska bra och på uteserveringen blev det bara glesare och glesare. Vi blev tillsagda, men efter hur dom behandlade oss sket man helt i det och man förstod att det bara var en tidsfråga tills man fick gå.
Efter fjärde eller femte tillsägningen kom chefen eller var det var ut och vi gick ganska självmant förutom Ahlgren som skulle diskutera och hävdade att detta aldrig hänt om vi varit neutralt klädda eller var ett Stockholmslag för då skulle dom aldrig vågat säga till oss. Men det förnekade dom och påstod att när Hammarby var här förra året var dom 50 pers. där och det var jättelugnt.
Alltså sjunger nio VSK:are mer än 50 Hammarbyare! Vi sket i REX och tog en sista öl på en Mighty Duck innan matchen.
Väl framme vid arenan sprang Ahlgren iväg och hämtade biljetterna som Johan Svensson fixat åt oss (Tack, Svensson!).
Gammliavallen är faktiskt riktig imponerande och jag skulle nästan säga att den är perfekt för svensk fotboll om det inte vore för löparbanorna och den dåliga inramningen på kortsidorna.
Gammliavallen i Umeå
Vi fick stå på långsidan – dock i en apbur, men man såg faktiskt ganska bra.
Matchen han knappt börja förrän Martin gör 1-0 och innan man har hunnit hämtat andan gör Svensson 2-0. Detta hade man ju inte väntat sig, pessimistisk som man, men Ume fick precis den start på andra som dom ville och gör direkt 1-2 och direkt dyker pessimisten upp igen och intalar en att det snart är kört.
Då går ”Tora” upp och gör något som man inte ser han göra ofta, mål. Igen tror man att matchen är vunnen när Ume gör 2-3 på en omslagen frispark.
Men VSK skulle vinna denna match och Brekkan gör 2-4 med en kvart kvar och Dojan får äran att sätta punkt med 2-5.
Helt otroligt att man måste åka 60 mil i år igen för att se VSK ställa till med målkalas precis som Trelleborg förra året.
Efter triumfvarv och mat bar det hem och det dröjde inte många mil förrän alla utom förarna sov.
Hemma halvfem, men trots det var man på jobbet i tid 7.30. Jag tvekar på att jag gått upp om siffrorna inte varit i VSK:s fördel.
Av Peter Klintberg
Här kan du läsa vårt inför-reportage i vårens hemmamatch mot Team TG
Här kan du läsa vår matchrapport från vårens hemmamatch mot Team TG
DU HAR VÄL INTE MISSAT
0-1, 0-1, 0-1…
Övertygande seger av Grönvitt!
Division 2 klubbarna: VSK är favoriter