Tankar efter VSK-Vänersborg

VSK mot Vänersborg slutade 6-1, en habil tillställning mer än annat. Grönvitt inledde första halvlek mycket bra men släppte in gästena efterhand. I den andra tilläts Vänerborg ha initiativet till en början innan laget VSK neutraliserade sin motståndare.

Simon Jansson blixtrade till vid några tillfällen och visade vilken fantastisk bandyspelare han är. Köpingssonen dribblar som en 90 procentig Johan Esplund och har kraft som en 90 procentig Ted Andersson. Vågar inte tänka hur det här laget klarar sig utan sin nummer 6?

Emellertid, jag nämnde laget VSK inledningsvis och trots Janssons eminens var det den Grönvita maskinen som visade upp sig idag. Flera spelare fick pröva på ovana positioner idag med gott resultat. Stefan Edberg nyttjades som libero, Micke Olsson placerades som ytterforward och Martin Landström testade på rollen som spjutspets. I synnerhet de två förstnämnda svarade för gedigna insatser.

För övrigt kände jag ingen saknad av sjuke Ted Bergström. Jag anade att både Landström och Max Mårtensson rörde sig djupt och innebar variation i form av ett rakt alternativ längst fram i banan. Framöver ser jag gärna att den gode Max ges mer speltid, även med Ted tillgänglig.

Kampen om fjärdeplatsen fortsätter, efter Villas poängtapp mot Vetlanda, 4-4, är nu VSK och västgötarna på samma poäng. På fredag fortsätter racet, för Grönvitts del med en inte helt okomplicerad bortamatch mot Tellus. Vi hörs och syns. Som det stod i min barndoms matchprogram: ”VSK och bandy det är fint det”.

Facebook Comments Box