Tankar efter debaclet på Strandvallen

VSK må vara nykomling i superettan men borde vara van vid att hantera vitt skilda förutsättningar. Den svenska fotbollssäsongen innebär ju regn, blåst, värme och kyla om vartannat. Oavsett serie. Flexibilitet är en grundbult för att lyckas. Det borde Grönvitt vara mycket väl medvetna om efter 7 säsonger i Norrettans brokiga bakgård.

Efter 90 minuter på Strandvallen verkar det dock inte vara så. Inte alls faktiskt.. När konstgräset blivit naturdito förvandlades nämligen den habila nykomlingen till en Bambi de luxe på hal is. Att bollen studsade lite annorlunda och att motståndaren var en aning mer aggressiv i sitt presspel slog allt över ända. 

Efter bara någon minut tvingades Anton Fagerström göra sin första klassräddning. Den skulle följas av åtskilliga fler. Det allra flesta förorsakade av rent slarv. Dåliga mottagningar, för många tillslag och huvudlösa passningar. VSK var jultomten som frikostigt delade ut klappar, Mjällby barnen som tacksamt tog emot dem.

Vore det inte för nämnda Anton Fagerström hade matchen varit stendöd efter en halvlek. Märkligt nog innebar inte heller halvtidspausen, trots att matchen resultatmässigt i högsta grad levde, någon skillnad. VSK rullade runt en del men förlorade så gott som varenda duell och var fortsatt enormt sårbara bakåt. Mjällbys målchanser avlöste varandra.

Karwan Safaris kvittering var som en skänk från ovan. Den tycktes också till en början ge gästerna energi. Åtminstone tills Bubacarr Jobe rann igenom VSK-försvaret, förlåt rann igenom VSK, att kalla det försvar vore närmast en förolämpning.  Soloräden innebar 1-2 och ridå för Grönvitt

1-2 blev så matchens slutresultat, klart i underkant ska tilläggas. Det är faktiskt sällan man ser ett lag slarva så mycket som VSK gjorde idag. Bägge målen föranleddes av rejäla försvarshaverier, målen var dock bara toppar på det isberg som fick VSK att stå på näsan i Listerlandets mylla. Utöver målen svarade Grönvitt säkert för en handfull verkligt grova misstag som hade renderat i mål om det inte vore för en fantastisk målvakt i Anton Fagerström.

Man kan bara klia sig i håret, skaka på huvudet och undra vad fan det var som hände i eftermiddags? Fyra pinnar på tre omgångar är överlag helt okej för en nykomling, men en insats som dagens är bara ofattbart undermålig!

Nu gäller det att skaka av sig den här erbarmliga insatsen och ta sikte på Trelleborg nästa helg. VSK får ta dagens debacle som lärpengar inför fortsättningen. Man är rejält besviken för tillfället men över tid finns ingen anledning till oro. VSK visade snarare sitt rätta jag under stora delar av matcherna mot BP och Brage. När säsongen summeras är jag övertygad om att mer av den varan än dagens elände kommer känneteckna Grönvitt!

Facebook Comments