Matchrapport och analys: Mjällby AIF – VSK Fotboll

Normalt sett inför att vi skriver en matchrapport tittar vi igenom matchen igen i efterhand för att i lugn och ro gå igenom nyanserna av spelet och säkerställa alternativt förkasta ”känslan” man hade när man lämnat arenan. Även om det inte är kul att behöva bevittna en förlust igen brukar det ändå vara intressant, man lär sig alltid någonting nytt.

Att ta sig igenom reprisen av matchen mellan Mjällby och VSK gränsar dock till psykologiskt självskadebeteende, i vart fall om man är VSK:are. ”Känslan” förändrades inte med reprisen utan matchen var lika uselt genomförd av VSK även sedd med ett dygns perspektiv. Det var en 90-minuter lång plåga. Det var, det är och kommer alltid att förbli uppenbart hur illa VSK skötte sina fotbollsmässiga åtaganden på Strandvallens gräsrektangel denna lördagseftermiddag.

Eftersom titeln på det här inlägget är ”Matchrapport” är det väl nu rimligt att förvänta sig att vi går igenom händelserna på planen. Men där är det nog mer att konstatera att det inte finns så hemskt mycket att rapportera om mer än att VSK mycket välförtjänt förlorande med 2-1 i en hopplöst uselt genomförd match från VSK:s sida. Ni som vill läsa mer om händelserna på planen får läsa vidare på annat håll.

Här försöker vi förstå vad som hände.

Vi tillsammans med exakt alla som deltog i eller såg matchen om än bara valfri 5-minuters sekvens kan konstatera att VSK blev totalt ägda i den här matchen.

När man blir ägd som VSK blev är det alltid två dimensioner i ”ägandet” som ska lyftas fram. Det ena är så klart vad motståndaren gör bra som skapar ägandet, det andra är hur VSK agerar så ägandet kan uppstå.

Om vi lite kort börjar med Mjällbys del av ägandeekvationen. Det går att konstatera att Mjällby var extremt laddade. Faktum är att de var överladdade, de fick sex gula kort totalt i den här matchen. De uppvisade en enorm energi och vilja att vinna den här matchen. Det var ingen särskilt namnkunnig startelva de ställde upp med men motivation slår som bekant klass. Vi skrev i vårt FB-inlägg i inför-matchen-analysen – att sårade tigrar är alltid de farligaste. Analysen var tyvärr helt korrekt. Mjällby agerade som sårade tigrar som slogs för sina liv.

Vad gäller VSK är det så klart så att alla lag gör plattmatcher, det tillhör det vi kallar fotboll. Det är svårt att värja sig emot och oftast är det ingen större mening att fästa allt för stor betydelse vid vad som hände och inte hände och vad som borde ha hänt och så vidare.

Vår matchgenomgång skulle därmed kunna sluta här och vi skulle kunna återgå till att slicka såren. Det hade vi gärna gjort, men tyvärr vore det en för enkel väg ut ur det som hände på Strandvallen. Om vi inte har förstått det förr, så lär de flesta förstå det efter den här matchen. Superettan är ett getingbo, alla kan slå alla och kan man inte vinna med klass får man göra som Mjällby, vinna med vilja.

Visst kan man drömma om placeringar på övre halvan av tabellen, det är bra och vettigt att ha höga men rimliga målsättningar. Men till att börja med måste laget och ledningen göra läxan hur man spelar fotboll mot kompetent motstånd som också vill vinna. Klarar man inte av det, ja, då åker man ur serien.

På en enkel analysnivå var det så klart bra att den här förlusten kom. Det lär nog ta ur spelare och ledare den falska trygghet man vaggats in i om hur bra laget är i jämförelse med andra lag i serien. Nu blev det naket. Gör du inte jobbet så inte bara förlorar du en match, du åker ur serien eftersom du inte kommer vinna några matcher utan rätt inställning, rätt matchplan och rätt coachning. 

Det är som sagt lätt att säga att det bara var en match av 30 och att det inte är något att fundera för mycket över. Problemet med det resonemanget är att VSK kommer förlora många matcher i år och om vi inte lär oss av vad som händer och vad som drabbar oss, hur ska vi då kunna bli bättre?

VSK är nykomlingar, vi måste lära oss mer om varför det blev som det blev på Strandvallen. Laget och ledarna måste göra sina läxor och bli bättre på att göra det de ska vartefter säsongen går. Därför säger vi inte bara att det här var en plattmatch och så går vi vidare. Vi gör analysen, för vi behöver lära oss vad det var som hände och varför.

Vi delar upp analysen i rubriker

Inställning

Alla visste på förhand förutsättningarna. Mjällby kommer göra allt i deras makt för att vinna. De behöver verkligen de här poängen. Det är lite oklart varför VSK:s spelare inte kunde tända till och ha samma vilja i denna match? Ytterst handlar det om att ledarna måste hjälpa spelarna till rätt anspänningsnivå. Det misslyckades helt i den här matchen. Alla har ett ansvar för att skapa sin egen nivå på rätt sätt men sen också bidra till att anspänningen blir rätt i gruppen.

Den här dagen misslyckades man med att skapa gruppstämningen som behövs om man ska kunna kriga i en sådan här match. Det var elva individer som klev ut, utan känslan av ”vi:et” som är nödvändigt. När det psykologiska kittet saknas mellan spelarna blir spelet som det blev, utan rörelse och löpningar för varandra. Det var inte ett lag på planen, det var elva lätt förvirrade fotbollsspelare som kände sig extremt obekväma i situationen eftersom den viktigaste ingrediensen saknades, känslan av samhörighet och en gemensam upplevelse vad vi försöker åstadkomma. 

Ledarna och de tongivande spelarna i laget har nu att fundera över vad det var som gick snett i uppladdningen. Att skapa det som kallas ”grupp-jaget” är helt nödvändigt för att kunna vinna fotbollsmatcher. Alla förstår att det var det som vann matchen åt Mjällby. 

Gräsplan

Låt oss börja med att nämna den statistik som finns med Thomas Gabrielsson som huvudtränare och gräsmatcher. Det är bara fyra spelade under hans ledning. Man har förlorat 3 och vunnit en. De tre senaste är förluster. Det är inte mycket till data och kan vara en ren tillfällighet. 

Men för alla som såg matchen var det tydligt att VSK-spelarna inte var bekväma med underlaget. Inte lika bekväma som Mjällby-spelarna var i alla fall. 

Det var uppenbart i Rynnigematchen i fjol, det var plågsamt tydligt på Strandvallen, att laget inte behärskar övergången av underlag. Eller, det kanske man gör, men naiviteten ligger i att man försöker spela konstgrässpel på en gräsplan, som om att det vore samma, exakt samma underlag.

Resultatet såg vi i den här matchen. Oändligt antal bolltapp och omställningar för motståndaren. Särskilt farligt blev det när bollen spelades i sidled och inte nådde sin adressat, då gick det väldigt fort och blev målchans gång på gång. 

Grässpel på lite svårare planer måste spelas med större marginaler. Att dutta i trianglar, speciellt i sidled fungerar inte på en tung och blöt gräsplan. Tvärtom, det är livsfarligt – vi såg det med oönskad tydlighet i den här matchen. 

Ni som såg matchen förstår också i vad skillnaden ligger. Bollen rullar långsammare på en gräsplan. Om man spelar som på konstgräs innebär det att man får mindre tid på sig att ta emot, hantera och passa vidare. Vad då mindre tid frågar ni. Jo, i och med att bollen rullar långsammare har motspelarna lite mer tid på sig att komma närmare bollmottagaren i presspelet och täcka av så att passningsvägarna försvinner. I bästa fall hinner man, som igår, komma så nära så att man kan blockera passningen och få till en duell, där man har chans till bollvinst. Detta lyckades Mjällby systematiskt med hela matchen. VSK hamnade gång på gång i tidsnöd då man spelade med för små marginaler och fick för lite tid på sig att hantera bollen. 

Det var hjärtskärande att behöva beskåda. VSK blev avklädda in på bara kroppen.

Oavsett vad någon säger, det är skillnad att spela på en gräsplan mot en konstgräs dito. Man får helt enkelt mindre tid på sig att göra samma sak man gör på en konstgräsplan, om man nu ska spela som man gör på konstgräs (vilket man som sagt inte ska i de flesta fall). 

Psykologiskt tycks ledningen och spelarna låst sig. De har bestämt att de inte är någon större skillnad mellan underlagen och att det inte är en faktor för hur spelet ska föras. Att det är en låsning märktes tydligt när laget kom ut till andra halvlek och upprepade exakt samma misstag som man gjorde i första halvlek. När det blir så, ja då vet man att det här handlar inte om taktik osv. Nä, här är det en bild av verkligheten som VSK har som möter den riktiga verkligheten. Den riktiga verkligheten vinner alltid.

Med start idag har VSK att börja utveckla ett spel för gräsplaner som är något annat än det man gör så bra på konstgräs. Det innebär ett spel med större marginaler och som är rakare till sin karaktär. Det kan också innebära att man börjar använda andra spelare för uppgiften, inte nödvändigtvis de som fanns på planen i den här matchen. Det kan tex vara en lång targetspelare, snabbare mittfältare och så vidare. Vår trupp är bred och ska användas till just sånt här.  

Nu lagledningen är det upp till bevis. Vi kan inte riskera att förlora samtliga årets gräsmatcher för att ni håller fast vid en bild av verkligheten som, för att uttrycka det försiktigt, inte stämmer. Nu måste det förändras hur vi spelar när vi möter lag på gräsplaner. 

Tycker ni vi är hårda i vårt omdöme? Ja, då rekommenderar vi Göran Bolins analys av matchen på Aftonbladet+. Han är inte snällare, kan vi konstatera.

Coachning

Det går förstås att förstå att laget gick ut till andra halvlek med en oförändrad matchplan. Om man inte anser att det finns någon skillnad mellan underlagen ska man så klart fortsätta på den inslagna vägen, som man anser är den rätta.

Detta sagt, att vi förlorade varenda duell på mittfältet måste ju ha varit oroande även för tränarparet oavsett vad man anser om underlag. Hur kommer det sig att man inte klarar av att ge instruktioner alternativt inte få spelarna att utföra andra aktioner i halvlek nummer två jämfört med nummer ett? Hur kommer det sig att laget genomförde, om möjligt, en ännu sämre prestation i andra halvlek?

Här krävs en analys. Vad var det som gick fel i coachningen, hur kommer det sig att spelarna inte klarade av att utföra matchplanen och de ändringar som beordrades fram i halvtid? Här krävs självrannsakan och reflektion. Någonting gick uppenbarligen fel, felet måste hittas och åtgärdas. 

Låt oss då titta på när Mjällby gör sitt andra mål som visar sig bli det matchavgörande. 

 

På bilden kommer Mjällbyspelaren till höger i bild en tiondel senare att nicka bollen som är strax ovanför hans huvud till vänster. Bollen nickar han framåt till anfallaren som springer mellan våra mittbackar och slår in 2-1. 

VSK har momentet tidigare förlorat bollen ute vid kanten mitt i bilden. Spelaren som nickar är helt omarkerad, ingen VSK spelare är i närheten för att kunna störa honom. Han genomför en mycket snygg aktion med sin nick, och fort går det också. 

Bilden får då illustrera frågan om varför inte VSK efter kvitteringsmålet blev beordrat till försvarsspel för att se till att inte tappa en poäng? Det är 20 minuter kvar, VSK är helt utspelat men har mirakulöst 1-1. Varför spelar vi i den här sekvensen inte med ett femmanna-mittfält och stänger matchen? Varför är vi tvungna i det här läget att anfalla ute till höger, få omställningen mot oss som så många gånger tidigare som leder fram till mål? Hade det funnits en plan B i detta läge hade Holm eller Span i den här sekvensen legat vid Mjällbyspelaren och avvärjt. Nu är båda 10 meter från händelsen i anfallsposition istället för försvarsdito. Inte deras fel, de är beordrade att spela där de gör. Det här är ytterligare en taktisk blunder från tränarteamet att inte kunna vara flexibel när det krävs. 

Visst, man vill hitta sätt att vinna alla matcher. Det kräver anfallsspel. Men ibland måste kalkylen göras att det är bättre att få en poäng på bortaplan när man är helt utspelad, än att gå för seger och riskera noll poäng. 

Det här kräver flexibilitet i matchcoachandet, det var det total avsaknad av i den här matchen. 

Det som hände stavas naivitet och orutin. Även här har tränarparet ett arbete att göra så fort som möjligt. Hur kan man coacha i matcherna så att man ser till att öka sannolikheten för det resultat som är möjligt, snarare än det som är önskat. 

Det har blivit en del lite tuffa ord i den här analysen. Men ska vi komma vidare och inte förlora varenda gräsmatch och många andra på grund av okunskap, felaktiga antaganden och naivitet, ja, då måste saker och ting förändras, så enkelt är det. 

Syvende och sist måste nu varje spelare och ledare fråga sig själva hur vi kan gå vidare från den här tilltvålningen med någon ny kunskap att använda framåt. 

Välkommen till Superettan, spelare, ledare och supportrar. Om ni inte visste det innan så vet ni nu, det här är något annat än Div 1.  





 

Facebook Comments