Superettan: Annos gröna hjärtan – omgång 7

Då var det dags att dela ut våra gröna hjärtan till VSK:s spelare för deras insatser i bortamatchen mot Östers IF. Vi erkänner direkt att det var klurigt att ta ut spelarna. Laget lyckades inte alls med sitt anfallsspel xG 0.37. Men trots det får faktiskt en anfallsspelare hjärtan för sin insats.

Nåväl – här är våra hjärtan för insatserna i matchen mot Öster.

💚💚💚 Jonas Hellgren
💚💚 Jesper Florén
💚 Emil Skogh

Jonas Hellgren

Jonas var säkert lite extra laddad att möta sin gamla klubb. Han spenderade ju trots allt tre år i Växjö, även om han var utlånad till Assyriska en av säsongerna. Det märktes att Jonas hade fokus i den här matchen. Han var lätt VSK:s bästa spelare på planen. Han gjorde en bra första halvlek när spelet var någorlunda jämt. Då var han med och byggde upp anfall och fördelade bollar. I andra halvlek var han dock fenomenal. Han och hela mittfältet fick jobba stenhårt för att ha någorlunda kontroll över motståndarnas dito. Jonas gjorde det ypperligt. Han vann dueller, bröt bollbanor och gav inte bollhållarna en lugn stund. Det här var Jonas bästa prestation i VSK på länge. Jonas är uppenbarligen i form nu och det ska bli kul att se honom i kommande matcher där han säkert kommer att kliva fram ännu mer när VSK har mera boll. Bra jobbat Jonas, tre hjärtan in på kontot!

Jesper Florén

Jesper får våra två gröna hjärtan för en strong insats i försvarsspelet. Öster anföll allt som oftast på sin vänsterkant, speciellt i andra halvlek. Jeppe fick sina fiskar varma, kan man lugnt säga – det var många löpningar, screena motståndarna och täcka skott. Han fick god hjälp av sina kollegor i backlinjen och det var bara vid ett tillfälle det luktade mål med ett avslut från Östers vänsterkant. Vår nya högerback, kan vi konstatera, är otroligt mogen i sitt spel och som vi sagt förut, finns ingen antydan till panik eller något drama över hans spel. Vi får se habilt försvarsarbete i 90 minuter och nästan alltid vinner han sina matcher i matchen mot de anfallare som ställs emot honom. Vad mer kan man begära? Jeppe rakar in två hjärtan till på kontot, det lär bli fler.

Emil Skogh

Emil fick nu äntligen chansen att visa upp sig för tillresta supporterar och en månghövdad TV-publik. Trist så klart att VSK:s anfallsspel lyste med sin frånvaro och det lilla som var försiggick nästan uteslutande hamnade på högerkanten. Emil måste nästan fått lappsjuka där ute på vänstersidan när han höll bredden i laget. Men vi såg också att Emil fått liknande instruktioner som Esso hade, tillåtelse att driva in i banan, även utan boll och möta upp passningar och utgöra alternativ för anfallen på högerkanten. Han gjorde vad han kunde i den här matchen, med nästan obefintligt understöd. Han utmanade när han fick bollen och försökte skapa målchanser. I en sån aktion lyckades han helt på egen hand mot två försvarare komma till avslut och sköt ett tungt skott på mål som målvakten var tvungen att göra en snygg räddning på. Det var VSK:s enda skott på mål i denna match och det avlossade Emil med högerfoten, dvs hans stödben. Emil får vårt sista hjärta för sina tappra försök att skapa något framåt, ofta ensam på sin kant.