Med tanke på oron och frustrationen som matchen mot Bollnäs vållade var det väldigt skönt att se VSK möta Vetlanda på bortais igår. Väck var slarvet och de allt för många individuella anfallsförsöken. Istället fick vi se en insats med stabilitet som sitt signum.
Första Halvlek
Extra imponerande var att man tog sig an uppgiften utan sina mångåriga nyckelspelare Magnus Joneby och Tobias Hjälmeby Holmberg, bägge sjuka.. Vetlanda satte visserligen 1-0 tidigt men efter att Martin Landström direkt kvitterat var det inget snack sedan.
Vi fick se ett samlat försvar som inte gav Vetlanda något utrymme till kontringar och framåt var det dominas med ett varierat anfallsspel. Genombrott med kraft centralt, passningskombinationer och så fartfyllda aktioner längs kanterna. Den var faktiskt en smärre uppvisning av Grönvitt.
Även om Vetlanda saknar den spets Bollnäs har så var det skönt att få det här beskedet så tätt in på den matchen. VSK jobbade hårdare, höll tätt och kunde hålla en hög nivå över längre tid. Det fanns en hel del gott att ta med sig från den första halvleken inte minst Robin Anderssons två mål som innebar 3 och 4-1. Ja egentligen är det inte Robin som ska hyllas här, utan Max Mårtensson och Viktor Spångberg, som svarade för varsitt fantastiskt förarbete.
Andra Halvlek
Vetlanda fick in en rätt tung reducering i slutet av första via ett hörnmål av Filip Bringe vilket innebar halvtidsresultatet 2-4 men det ledde inte till den dramatik som det annars kan bli i bandyn. VSK var för bra helt enkelt. Efter att Joel Engström dribblat sig fram och dunkat in 5-2 kändes det som on matchen dog.
Grönvitt kontrollerade och styrde tillställningen. Underhållningsmässigt var den första halvleken bättre men det var skönt att se ett stabilt VSK. 7-3 blev det till slut och nu får laget fin arbetsro med en vecka kvar till den avslutande elitseriematchen borta mot Motala.
Sammanfattning
Jag har hyst en viss oro över VSK. Topparna har definitivt funnits där men ofta har det varit väl ojämnt. igår fick vi se en slags stomme till hur jag vill att laget ska spela. En maskin där alla hjälper varandra med många individuellt skickliga spelare som pricken över i:et. Vetlanda är inte Villa eller Edsbyn men om VSK har den här insatsen som grund kommer man bli fruktansvärt svårslagna i slutspelet.
Till sist: Det var härligt att se Viktor Spångberg och Joel Engström äga varsin kant. Som gammal fotbollsälskare förde deras framfart tankarna till de brasilianska ytterbackarna, Cafú och Roberto Carlos.
Tror faktiskt just Joel kan blir helt vital för laget om han ges en fast position. tror han hämmas lite av att hoppa runt på diverse olika positioner. Joel är en fantastisk skridskoåkare, driven lagspelare och härlig tekniker. Därutöver är han en irrationell spelartyp som kan gå in i banan och avlossa sitt fruktade skott.
DU HAR VÄL INTE MISSAT
Saker som hänt sedan VSK gjorde mål i Allsvenskan 1997
Grönvitt behöver ditt stöd, gå mot Mjällby!
Hemmapremiär – vi ses på Hitachi!