Reflektioner special: Syrianska FC

Efter helgens match mot Syrianska FC som Anno-redaktionen avnjöt på plats hopade sig ett antal frågetecken i våra huvuden. Hur står det till med den här föreningen egentligen. Inte så bra skulle det visa sig – här är våra reflektioner över klubbens status just nu.

Publiksiffran: Officiellt påstod SFC att 479 tappra själar hade letat sig ut till Södertälje arena denna härliga sommardag när det bjöds till match mot Västerås SK. Well, det kanske trots allt inte var helt korrekt, när allt kommer omkring. Annos publikräknare fotade i vanlig ordning och fick ihop att ganska exakt 100 personer satt på den stora sittplatsläktaren (varav 20-30 var VSKare). På kortsidan där klacksektionen är, fanns 73 VSK:are. Summa publik: 180

Sen vet vi och alla som orkar bry sig att klubbarna räknar in spelare och funktionärer i sin officiella publiksiffra, det gör alla, inte bara Syrianska. Det innebär att ca 75 personer till ska plussas på de 180. Hade man inte slirat på siffrorna borde man rapporterat en officiell publiksiffra på ca 250.

Vi kan då lugnt konstatera att klubbens officiella snittsiffra på 570 personer i årets serie så klart är rena ljuget. Mer troligt är att det är runt två hundra personer som ser själva matcherna i snitt, varav bortasupportrar står för en rejäl del av totalen. Sen tillkommer de ca 75 personer som också ska räknas in i publiksiffran. I praktiken har nog klubben saltat sina siffror genom att helt enkelt dubblerat de faktiska siffrorna.

Fotbollstragik: får vi ändå lov att säga att det är när mindre än 100 personer från en stad med 75 000 invånare (Södertälje) väljer att gå och titta på stadens elitfotbollslag en härlig sensommardag. På den här matchen var det alltså fler personer från Västerås på plats än från Södertälje. Förvisso är det inte mycket bättre för Dalkurd men där kan man i vart fall skylla på att man spelar i en annan stad. Den ursäkten har inte Syrianska. Faktum är att man nu har mindre folk i publiken än man hade i fjol i Div 1.

Hur har det kunnat bli så här? Det är förstås föremål för en lång analys som inte bjuder sig här men vi kan i vart fall konstatera att de ”gamla” familjerna som var med och drev upp klubben nu helt har tagit sin hand ifrån verksamheten och inte längre går på matcherna. De som dyker upp idag tycks mest vara släkt och vänner till nuvarande styrelse. Så långt gången är alltså sprickan inom Syrianskafamiljen.

Med så lite stöd och hjälp från den stora gruppen av syrianer i Södertälje måste så klart klubbens företrädare hitta andra parter som kan vara med och bidra ekonomiskt. Ryktet nu är att det är spelnätverket i Södertälje som håller klubben under armarna med pengar. Vad motprestationen för detta stöd är, kan man säkert diskutera. Det är i vart fall inte en skylt på arenan, så mycket kan vi i alla fall sluta oss till.

Det var det sämsta vi sett: Enligt SvFF:s Särskilda tävlingsbestämmelser för Allsvenskan och Superettan måste alla matcharrangörer erbjuda försäljning och servering av förtäring på samtliga delar av arenan där åskådare befinner sig. På Södertälje Arena där Syrianska är matcharrangörer har man verkligen inte ansträngt sig runt det här med service till publiken. På serveringen vid bortasektionen erbjöds endast kaffe, ljummet flaskvatten, chips och godisbilar till försäljning (någon mjölk till kaffet fanns inte att tillgå). Serveringspersonalen meddelade att klubben inte har tillstånd att servera mat, tex varmkorv eller annat.

Förvisso uppfyller SFC kraven som SvFF ställer, man erbjuder ju tekniskt sett någonting till försäljning. Men alla vet ju också att vilken Div 5 klubb som helst har bättre utbud och högre ambitionsnivå på sina matcharrangemang, än vad Syrianska tycks ha.

Det känns onekligen som att klubben gör det minsta tänkbara för att klara kraven, inget mer. Man undrar ju varför ingen bryr sig om att söka de där tillstånden som krävs, varför man inte anstränger sig lite mer för att ta hand om den lilla publik som faktiskt dyker upp.

I förlängningen måste man ju ställa sig frågan; vad är det för mening att ha ett representationslag i elitfotbollen om klubben mest tycks tycka att det är jobbigt att ha publik där som man måste servera och ta hand om?

Man kan spinna vidare på det här och undra vad klubben gör för att locka publik till sina arrangemang. Vi kan snabbt konstatera att man inte kommunicerar särskilt väl med sin potentiella publik via sin hemsida.

Sedan serien drog igång 30:e mars har klubben totalt publicerat 30 artiklar på sin hemsida, dvs 6 i månaden. Det är inte mycket när man under samma tid spelat 21 seriematcher + ett antal cupmatcher och U21-matcher.

Fördelningen av artiklar ser ut så här:
Om matcher 15 st (inför, referat, matchinfo etc)
Information runt sponsorer 5 st (Inkluderar Gräsroten)
Värvningar 7 st (inkluderar art om spelare/tränare som lämnar)
Övrigt 3 st

Som referens har VSK Fotboll publicerat 140 artiklar på sin hemsida under motsvarande period. Kan låta mycket men vi på redaktionen har varit på ledningen i klubben otaliga gånger att det finns mycket mer att göra för att pusha intresset för fotbollen i Västerås.

Gällande matchen mot VSK finns överhuvudtaget inget skrivet av SFC på deras hemsida. På sin Facebook-sida har man lagt ut två likalydande notiser på sammantaget sju rader text. Det är allt som finns att veta om denna match.

Bryr sig de styrande i klubben, vill man ens ha publik på sina matcher? Om det inte spelar någon roll om det kommer någon och tittar på fotbollen som spelas, vad är då poängen med att spela matcherna?

Frågan man måste ställa sig – Varför driver klubben ens ett representationslag? Vad är meningen med allt arbete som trots allt läggs ned?

Kan det vara så illa, och det här får stanna mellan oss och er läsare, att hela verksamheten är riggad för ett enda syfte, att tjäna pengar åt spelnätverket i Södertälje?

En svindlande tanke – vi inser det – men kan det ändå inte vara så att någon fixar ihop ett helt fotbollslag med allt vad det innebär i ett enda syfte, att kunna tjäna pengar på det genom matchfixning? Det är tyvärr knappast unikt utomlands och förr eller senare kommer fenomenet till Sverige – kanske är det Syrianska som är först ut?

I vilket fall, om det vore så skulle det förklara ointresset runt publiken, det förklarar alla misstankar runt matchfixning, som under året har ökat, inte minskat, jämfört med tidigare. Det förklarar också jättetruppen med många spelare som kan användas för att rigga matcher och det förklarar klubbens osvikliga intresse för att värva spelare och ledare från obskyra klubbar omgärdade av matchfixningsanklagelser.

En ytterligare aspekt som nog inte många funderar över i dessa sammanhang är att klubbens ekonomi har blivit stabilare. Förvisso förekommer man fortfarande hos kronofogden men inte alls på samma sätt som tidigare år då man låg efter med skatteinbetalningar stora delar av året.

I år är det rent hos kronofogden, så när som på en mindre skuld och viktigast av allt, inget nytt tillkommer. Allt det här kan bara tolkas på ett enda sätt, givet kaoset som normalt finns i klubben runt pengar, att man har skaffat sig en stabil (hemlig?) finansiär. Helt enkelt någon som ser till att spelarna får lönen i tid och att skatten betalas in, så som det ska vara, men som inte fungerat på många år hos SFC.

Vilken eller vilka kan de här välgörarna vara då? Ja, det har vi ingen aning om. Men det är inte Tigris kolgrill i Göteborg eller Restaurang La Vue i Jönköping, ställen där laget blivit bjudet på mat när man spelat i dessa städer. Hur det än är, det är de här ”sponsorerna” klubben lyfter fram på sin hemsida och tackar i särskild ordning. Den ”hemliga” finansiären har ännu inte fått något offentligt tack.

Ja, man börjar ju undra om det inte finns någon sanning i våra reflektioner när till och med polisen offentligt säger att det man ser i klubben runt tysthetskulturen kring matchfixningsfrågan mer liknar det man ser i samband med gängrelaterad brottslighet, än något annat.

Vi säger inte att vi har rätt i våra reflektioner här – men vi säger som alltid – ingen rök utan eld.

Spelarna riskerar allt genom att spela för klubben: Smajl Suljevic fick inte fortsätta i Syrianska FC efter vårsäsongen 2019. Erik Niva skrev ett fint reportage om honom och resan nedåt till botten i Aftonbladet.

En som också fick lämna Syrianska i sommar, men som inte fick något reportage i Sveriges största tidning var Stefan Ilic. Han anslöt till SFC från GAIS förra sommaren. Men nu i sommar var också hans tid ute och han fick gå ut i tystnaden. Har man misslyckats med att ta plats i Syrianska, som den ”Last chance Salon” verksamhet det ändå är, så är det just tystnad från övriga fotbollsvärlden, man möts av.

Nu drabbade detta Stefan. I veckan som gick debuterade han för IFK Eskilstuna i Div 3. Naturligtvis hade han inte behövt hoppa ned tre divisioner för att få spela, men han bor i Eskilstuna så då fick det nog bli så här. Det är små marginaler i fotboll. Stefan var dagar från att ansluta till VSK förra sommaren. Tor-Arne Fredheim hade bestämt att han skulle ersätta Simon Johansson som han ansåg vara en bråkstake och Stefan kände kände han sig trygg med. Nu blev det inget då TAF hann få sparken innan affären gick igenom. Istället blev det Syrianska och ett tufft år med inte så mycket speltid. Nu är vi här – där vi är – och Stefan får försöka ta nya tag till nästa säsong.

Att som spelare ha misslyckats i en klubb är så klart alltid problematiskt för den fortsatta karriären. Men de allra flesta brukar ändå komma vidare till klubbar som har rätt nivå för dem.

För de spelare som misslyckas i Syrianska är det dubbelt så tufft att hitta något nytt. Man ska inte bara försöka övertyga en ny klubb att man är en bra fotbollsspelare, man får också leva med att många andra föreningar är skeptiska till spelare som varit i Syrianska. Man kan tycka vad man vill men få klubbar vill riskera att förknippas med matchfixning, fusk och att spelaren i fråga varit exponerad för spelnätverket i Södertälje. Det är helt enkelt för tunga risker att ta för de flesta klubbar i Sverige.

Visst är det orättvist, det blir ”guilt by association”, men så är det och sanningen ligger alltid i betraktarens ögon, så vad ska Smajl och Stefan göra? Hur kan de övertyga andra klubbar om sin förträfflighet och att de inte gjort någonting, ja, i praktiken går ju inte det.

Spelare måste helt enkelt förstå att om man väljer Syrianska som klubb och misslyckas, vilket de flesta gör, blir domen hård och uppförsbacken för den fortsatta fotbollskarriären liknar mer en såpad klättervägg, än något annat.

Facebook Comments