Matchrapport ÖIS – VSK Fotboll

Det har tagit nästan ett dygn för Anno-redaktion och säkert för många av klubbens supportrar att återhämta sig efter fredagens storslagna seger på Ullevis gräsrektangel.

Det är ju de oväntade segrarna som är de skönaste att vinna och det kunde vi se också den här gången. Vi fick se de grönvita spelarna med tandkrämsreklamsleenden efter matchen när de klappade om varandra. Kanske var det någon av dem som smugglade med sig en tuva från den klassiska mattan och Neuer monterade nog ned båda målställningarna och tog med sig i bussen. Med den tur som de gav honom borde de monteras upp på Parken i Västerås.

Det här var en härlig seger som ingen vill glömma.

Bland supportrarna som var där pratas det redan om att denna resa är en framtida klassiker. Vi är böjda att hålla med.

Det var helt enkelt en perfekt kväll.

Vi skrev inför matchen att om VSK kan göra en Sundsvallsmatch försvarsmässigt och ta med sig lite av anfallsspelet från Trelleborgsmatchen finns chansen till en poäng. Vi hade rätt, det blev oavgjort i den här matchen, för logiskt sett gjorde inte VSK några mål. Man kan naturligtvis inte klacka in bollen på det sätt som Hinken gör och Karwan får inte så enkla straffar med sig. Det blev oavgjort helt enkelt, 0-0.

Men det är ju det som är det sjuka när laget ändå lyckas vinna med 0-2.

Det värsta för ÖIS med den grönvita segern var inte själva förlusten, den var tvungen att komma förr eller senare. Nä, det som nu kommer förstöra säsongen för ÖIS var att VSK visade det mest enkla och självklara sett för seriens lag att besegra dem. Ligg lågt, krymp ytorna så har man inget motmedel.

Högerspringare Ludwigson var påtagligt irriterad på sin egen och lagets insats, särskilt i andra halvlek. Det kommer han bli många gånger i år om inte laget kan acceptera att det är ett krig på planen med stenhårda dueller och brunkande. VSK visade världen att man ganska enkelt besegrar ett ÖIS som inte vill hålla på så utan som vill ha sina ytor som gör att man kan springa igenom motståndarnas försvar.

Det går inte att säga att VSK vann vackert, men man gjorde det som krävdes. Och man gjorde det fantastiskt bra. Samtliga i laget tog det defensiva arbetet på största allvar och man löpte för laget och stängde ytor under hela matchen. Vårt försvar skötte sig exemplariskt där våra mittbackar får ett extra plus för att ha avvärjt samtliga potentiella mållägen i straffområdet.

De två spelare med minst att göra på plan var lagens målvakter. Anton behövde knappt göra en räddning och absolut ingen ”Neuer-räddning”.

VSK gjorde ÖIS dåliga, man hade sina två långskott från distans, de var de enda man hade i den här matchen. Det var helt enkelt omöjligt att komma igenom.

Matchplanen var enkel och mer för 0-0 än något annat. Backa hem så inga ytor kan skapas mellan målvakt/försvar och försvar/mittfält. När bollen vinns på egen planhalva, tjonga iväg den på valfri anfallare – lyft upp laget några meter och låt dem börja om. Inte vackert, men effektivt.

Men VSK vann som sagt och det var ju på ett närmast orimligt sett. Förutom målen har vi bara ett avslut på mål, Filips skott i andra halvlek.

Det är onekligen bra utdelning, men som sagt, man vet det när man gör mål på en klack att det kommer sluta väl. Hinkens lilla manöver på en chans som inte ens är en chans är ju bara för underbar och är en av de saker som kommer vara en klassiker den här kvällen.

I fredagens match hittade också tränarpar och spelare nycklarna till hur framtidens gräsmatcher ska spelas mot bra lag som gärna vill hålla i bollen. Nu slipper vi uppleva ett Mjällby borta fler gånger den här säsongen. Nu vet vi hur vi ska göra.

En eloge till tränarparet för att ha valt den väg som var möjlig till seger/oavgjort och ingjutit mod i spelarna i att tro att det ska gå vägen. Också en tumme upp för inbytet av Emil Skogh i rätt tid av matchen. Utan honom på plan hade det inte blivit någon straff för Karwan. Han kom in på friska och hypermotiverade ben och var den som gjorde skillnaden när det behövdes som mest.

Som alla förstår i en sådan här match är det omöjligt att säga att en spelare i det grönvita laget var avgjort bättre än någon annan. Det var en laginsats som hette duga där alla gjorde sin del i helheten. När alla lyckas med det blir det sådana här fantastiska matcher.

Sista tio minuterna av matchen är de bästa. Karwan gör nästan mål på sitt långskott. VSK-klacken sjunger ut ÖIS dito som tystnar allt mer. På planen håller VSK-krigarna kontroll på händelserna och bara spelar av matchen i godan ro med ett leende på läpparna.

Det är en känsla av magi där och då där vi fylls av allt det som precis är på väg att hända. Allt är bara underbart i en perfekt inramning. Det blir liksom inte så mycket bättre för en grönvit själ än detta. Allt är helt enkelt perfekt och den här kvällen kommer bli en framtida klassiker för oss alla som på något sätt fick uppleva den.

Tack VSK för att ni gjorde det ingen trodde var möjligt 💚

Tack alla supportrar på plats som sjöng matchen igenom för att stötta krigarna på planen 💚

Facebook Comments Box