Matchrapport och analys: VSK Fotboll – Varbergs BoIS

På lördagseftermiddagen fick VSK Fotboll sig en lektion i hur effektiv fotboll spelas när Varbergs BoIS kom på besök.

Det blev precis som vi befarade. Varberg vann mittfältskampen på ett övertygande sätt och därmed matchen. Det kändes som att det inte var mycket VSK kunde göra för att förändra matchbilden, när den väl satt sig. Varberg var helt enkelt numret större än VSK.

Annars började matchen bra den första kvarten, sett med grönvita ögon. Laget öppnade i högt tempo och jobbade hårt för att etablera sitt spel och försöka skapa kontroll över händelserna. Man får säga att VSK lyckades ganska väl med det. Boris mål i 10:e minut var frukten av snyggt spel som pressade tillbaka hela Varberg till deras eget straffområde, vilket gav Boris den yta och tid han behövde för ett distansskott. Det satt otagbart.

Målet var startskottet till tre fenomen på planen. Dels vaknade Varberg till i så motto att de skärpte till sig och började anstränga sig ännu mer för att få tag i spelet, dels sänkte VSK tempot som hjälpte Varberg just till detta och till sist försvann rörligheten i VSK när man började agera med ett lägre försvarsspel som pressade ihop lagdelarna.

Varberg får till sitt effektiva presspel och vinner nästan alla dueller och andrabollar. VSK blir försiktiga och backar hem för att krympa ytor. I sig lyckas den taktiken då Varberg inte kommer till några jättelägen. Problemet är att vi börjar agera som att det var 5 minuter kvar av matchen och vi ska försvara vår 1-0 ledning, när det i själva verket återstår 70 minuter.

Det blir ohållbart.

Nu är VSK rädda för Varberg, det blir stressigt i spelet och virrigt i straffområdet och i och med att laget ligger helt fel i balansen kan man inte spela sig ur någonting utan tvingas tjonga iväg bollen. På ett sätt blir det samma matchplan som mot ÖIS förra veckan, med skillnaden att det saknas en upplevelse av kontroll över vad som händer på planen och att Varberg är ett bättre lag som inte har några planer på att ge VSK den kontrollen.

1-1 målet får illustrera stressen och förvirringen. Normalt sett skulle Calle Svensson med sin erfarenhet aldrig ge sig på en sådan livsfarlig manöver som att klacka bollen rakt in i centrala straffområdet utan att se vad han gör. Nu gör han trots allt det och det beror på stress och brist på upplevd kontroll. Det blir en panikaktion utan tanke.

Målet i sig gör naturligtvis inte saken bättre, nu ökar stressen ytterligare. Att tappa en ledning på hemmaplan gör ingen fotbollsspelare lugn utan pulsen ökar än mer.

Nu lyckas VSK hålla rent från ytterligare mål tills pausvilan, vilket man får vara glad för. Varberg har tagit över och styr nu spelet lite som man vill. Trots att VSK ligger lågt i försvaret lyckas man inte få stopp på Robin Book som hittar ytor mellan försvaret och mittfältet gång på gång.

Oavsett vad som sägs i halvtid i det grönvita omklädningsrummet lyckas det inte förändra matchbilden nämnvärt till andra halvlek. Visst försöker VSK gå in med mer energi och fart i andra. Man kommer också till ett bra läge efter en fin aktion av Simon i början av halvleken. Men det visade sig mer vara ett undantag än regel hur den här halvleken skulle gestalta sig.

Strax därefter tappar VSK bollen på mittfältet och några sekunder senare är det 1-2.

Som alltid i de här lägena börjar det lag som ligger under gasa lite mer för att försöka få till en kvittering. VSK lyckas inte med det trots att det finns en del fina lägen. Men det känns som att spelet är för stressat och det finns för lite tid för att skapa de där riktigt fina lägena som nästan alltid blir mål. VSK hade inget sådant läge i den här matchen.

Faktum är att siffrorna hålls ned tack vara att vi har Neuer i målet som gör en helt sjuk räddning på ett givet mål.

Så nej, VSK var aldrig nära poäng i den här matchen. Laget får se tillställningen som en läropeng, en kostnad man får ta i processen att bli ett etablerat SE-lag. Man får skaka av sig det hela och gå vidare till nästa match.

Detta sagt, laget måste ändå börja lära sig hur man kan ta poäng också mot serieledare, i vart fall på hemmaplan. Så analysen måste göras och det måste jobbas på ett antal fronter för att förbättra saker. VSK kommer möta fler bra lag så prestationen hos VSK måste öka över tid i denna jämna och oförutsägbara serie.

Analys

När man ska analysera en sådan här match inser man snabbt att VSK förlorar mot ett bättre lag som får möjlighet att göra sin grej i 75 minuter av matchen. Man inser också att för att matchbilden skulle kunnat bli en annan hade det inte räckt med att VSK ändrade en liten detalj. Tvärtom, det är många saker som bidrar till att det blir som det blir. Vi tar upp några här som vi anser vara grundläggande, sen finns det så klart ytterligare fler.

Stressen

Alla som sett matchen tycker nog att VSK-spelarna uppträdde som att de vore stressade och inte fick tag i det hela. Vi håller så klart med. I det här avsnittet tittar vi på stressens konsekvenser på planen.

Vi har redan nämnt Calles olyckliga klackspark i första halvlek. Här ska vi se hur Varbergs ledningsmål kom till.

På bilden ser vi Jonas Hellgren som precis håller på att med högerfotens utsida på ett tillslag få bollen mellan de båda Varbergsspelarna fram till Brian Span som står redo för en djupledslöpning i vänster nederkant av bilden. Aktionen lyckas inte alls utan bollen fastnar på en försvarare som direkt slår bollen till Robin Book som står fri i skuggan på VSK:s planhalva. Några sekunder senare är det 1-2.

Många tycker nog att försvarsjobbet vid 1-2 målet var lite tafatt. Varför låg inte Jeppe närmare sin gubbe som gjorde mål. Svaret har ni i bilden. Jeppe är på väg upp i anfallet som han ska enligt order. Sen kommer omställningen och han har svårt att göra ett vettigt försvarsarbete i den situationen. Problemet är inte försvarsspelet i första hand utan att vi slår bort bollen på det stressade sätt vi gör på mittplanen. Så här i efterhand är det uppenbart att Jonas borde tagit emot bollen, försökt skapa kontroll och spelat vidare. Men så var det inte i den här matchen och det gällde de flesta spelarna.

Varför är VSK-spelarna stressade?

Stress uppstår nästan alltid som en reaktion när en människa upplever brist på kontroll i en situation. Det är inget konstigt med det utan är en naturlig reaktion. Problemet med upplevd stress är att vi fattar sämre beslut, vårt omdöme påverkas negativt. Det är därför vi kan se helt huvudlösa handlingar på en fotbollsplan. Spelaren har inte kontroll över vad hen gör längre eller vad man försöker uppnå.

Så var det för VSK i långa perioder i den här matchen, de första 15 minuterna undantagna. Frågan är då varför VSK var så stressade i den här matchen. I matchen mot ÖIS såg man inget av det. Där hade vi kontroll från första till sista sekunden.

Matchförberedelser

Den mest troliga förklaringen till stressen ligger i hur förberedelserna inför matchen gått till. Det kanske var för mycket fokus på hur farliga Varberg är, hur svåra de är att stoppa och vad som händer om man inte lyckas få tag i dem. Allt det här är förstås nödvändiga genomgångar att ha men om det blir för mycket fokus på motståndarnas ”farlighet” blir det inte optimalt ur ett stressperspektiv. När vi människor får ”hot” uppmålade för oss, tex hur serieledaren spelar, reagerar alla på samma sätt. Genom att dra igång stressmekanismen. Det är kroppens sätt att förbereda oss människor på ”hotfulla” situationer. Problemet är som sagt att en för hög stressnivå gör oss till sämre fotbollsspelare då vårt omdöme påverkas negativt.

Det är när stressnivån är för hög vi får se den här typen av stressat spel som vi fick se i den här matchen. Psykologiskt är allt orange på planen ett ”hot”. Det lättaste sättet att undvika ”hotet” är att göra sig av med bollen snabbt. Det kan låta flummigt, men det är så vi människor fungerar och vi gör det utan att fundera när vi är mitt i situationen.

Som alltid handlar förberedelser om att hitta en balans mellan att använda information om motståndaren, samtidigt som man bygger upp självförtroendet genom att framhäva hur laget ska uppträda i det egna spelet. Mot ÖIS lyckades man perfekt. Mot Varberg inte alls.

Hur laget ska förberedas inför uppgiften och hitta optimal anspänningsnivå är något man får jobba vidare med så att laget kan kliva ut på planen med en känsla av kontroll och att varje individ är trygg med vad som ska ske och hur.

Avsaknad av ledare på planen

I en sådan här match inser man hur mycket laget saknar Stefan Batan som med sin erfarenhet och lugna sätt hade kunnat utgjort en skillnad. Nu fanns ingen på planen som kunde prata med spelarna och säga. Nu tar vi det lugnt och så gör vi som vi kommit överens om. Den typen av prat kan ha effekt och få ned spelarna på en mer funktionell stressnivå.

Intill dess någon annan kliver fram eller någon värvas med den uppgiften kommer det här att vara ett problem för VSK, i den här typen av matcher.

VSK måste börja tro på sig själva

Hade den här matchen kunnat vunnits? Svaret är absolut ja. Titta på följande bild.

VSK spelade bra de första 15 minuterna med ett högt tempo och rörlighet som tvingade Varberg till att flytta på sig och till att försvara sig. Boris mål som vi ser på bilden är frukten av ett snyggt anfall på högersidan där Varberg är så rädda för insticksspel eller inlägg att nio utespelare finns i eller strax utanför deras straffområde. När bollen kommer till Boris har han all tid i världen att måtta och dra iväg skottet. Det är kasst försvarsarbete av Varberg som sjunker ned alldeles för lågt. Men det visar också på lagets svaghet.

VSK hade kunnat utnyttjat detta enkelt genom att bara fortsätta spela sitt spel och göra det man är bra på. Istället fick vi se hur stressen tog över och man började fundera på att försvara sig istället. Men så blir det ofta när anspänningen inför matchen inte är optimal.

I framtiden måste VSK se till att lita till sitt spel och sig själva, precis som Varberg gör. Skillnaden mellan lagen fotbollstekniskt är inte stor eller kanske tom obefintlig. Skillnaden är att Varberg är hypertrygga i det man gör, VSK är inte det.

Vi måste börja använda oss av vårt grundspel som vi vill ha, framförallt på hemmaplan, annars får spelarna aldrig tryggheten i vad de ska göra och hur det ska gå till. Ja, och då kommer stressen smygandes, med kända konsekvenser.

I den här matchen var säkert många spelare utmattade efteråt, ffa mittfältarna. Men de fick springa av fel anledning, de jagade spelare och bollar istället för att ta löpningar för varandra när vi hade boll och skulle anfalla. På hemmaplan är det vi som anfaller och motståndaren får anpassa sig, oavsett om de må vara serieledare.

Lagets disposition

Man kan alltid diskutera laguttagningar hit eller dit. Det är inte så intressant eller fruktbart. Tränaren ställer så klart upp med det lag man tror bäst kan lösa uppgiften. Vi kan bara konstatera en sak utifrån den här matchen. Emil Skogh gör ett mycket starkt inhopp och är i uppenbar storform och har visat det ett tag nu. Att hålla en sådan kompetent spelare utanför startelvan riskerar att truppen hamnar i en liknande situation som med Tsouka. Vad mer ska killen göra för att få speltid?

Nu får nog tränarduon tänka lite nytt här. Ibland måste man rotera in spelare i elvan för att det ska bli bra i truppen, även om det innebär att man kanske måste ändra lite i sin matchplan. Den här veckan har väl med önskvärd tydlighet visat att det är människor vi har att göra med och inte döda ting som likt schackpjäser kan flyttas runt hur som helst. Eller kanske snarare i VSK:s fall, inte flyttas alls.

Facebook Comments