Matchrapport cupen: IFK Göteborg – VSK Fotboll

Då fick VSK Fotboll äntligen spela sin första cupmatch i gruppspelet på fem år. Det är fem år sedan man tog emot HBK på hemmaplan och nådde 1-1. Det blev en dyrköpt resultat då Simon Johansson skadade sig och blev borta fram till höstsäsongen.

Men nu var det alltså dags igen och den här dagen får vi alla ta med oss att det är skillnad mellan Allsvenska lag och Superettan. Kanske blev vi invaggade i lite falsk säkerhet när vi lyckades nå 1-1 mot AIK. Men det är skillnad på träningsmatch och tävlingsdito.

Änglarna höll ett helt annat bolltempo och VSK hängde inte med.

Det märktes att IFK är ett lag som vill vinna cupen, det var som vi skrev i vår inför-rapport, högsta tempo från start.

VSK stod upp bra mot ett hemmalag som verkligen ville få fart på bollen med ett tillslag, kortpassningsspel och ständig rörelse. VSK fick jaga boll och bollhållare och täcka av ständiga löpningar från IFK:s mittfält och anfall i djupled.

Det såg bra ut trots allt. Målet som kom efter 11 minuter var därför högst olyckligt. Det går inte riktigt att förstå vad Sean försöker göra när han inte bollbehandlar direkt, utan istället springer bredvid bollen. Man kan tycka att att backlinje redan så här tidigt i matchen borde sett att de hamnar under press direkt när Blåvitt satte in sitt presspel.

Vi får helt enkelt skylla på hjärnsläpp och stress i situationen.

Andra målet som också kom till på slarv var lite mer av otur. De flesta bollvinster som sker i det läget blir inte mål. Det var långt ifrån ett rent läge när Custovic gjorde en sämre mottagning och hamnade i motlägg med en IFK-spelare. Custovic förlorar oturligt motlägget och bollen går fram till Söder som skjuter ett taffligt skott som dock styrs på Calle Svenssons täckande ben och ändrar riktning. Anton är på väg åt andra hållet och får se bollen rulla in bredvid sig. Det var maximal otur i flera led.

Detta sagt, redan efter 25 minuter hade VSK fått lära sig att misstag bestraffas med döden i sådana här matcher.

IFK hade ett stolpskott som chans efter en misstänkt offside. Utöver detta var det ingen riktig målchans för hemmalaget mer än målen i den första halvleken.

VSK såg till att det inte blev något mer. Tyvärr för de grönvita förmådde man inte skapa särskilt mycket farligt framåt. Det var mycket bakåtpassningar till backlinje och det var sällan man kom fram i organiserade anfall där det syntes att det var en plan med det man försökte uppnå.

Istället blev det många långbollar på kanterna när VSK inte hittade någon rytm i sitt spel.

VSK fick till några hörnor och ett friläge som blåstes av för offside. Det var aldrig nära att VSK fick in bollen, vare sig i första eller andra halvlek.

Första halvleken gav följande svar åt laget och coacherna.

Laget klarar i allt väsentligt av att hantera allsvenskt motstånd inom ramen för det system man nu bygger upp.

Spelarna kunde inte växla upp i det högre tempot, med några undantag.

Det mesta i skillnaden mellan lagen sitter i huvudet hos spelarna där VSK när man gick in i sitt presspel var för försiktiga. Det blev mycket bolltittande och löpande bredvid, istället för som mot AIK gå rakt in i situationen och vara aggressiv.

Även om VSK löpte mycket under första halvlek, löpte man inte rätt i sitt anfallsspel. Det var alldeles för ofta som mittfältare och anfallare var ensamma när de skulle hantera bollen. För få medspelare var på plats för att leverera passningsalternativ och understöd. Dålig rörelse trots allt löpande.

Samuel Holm var inne på det i halvtidsintervjun med Cmore. För dålig rörelse och för dålig närvaro i spelet var hans omdöme om första halvlek.

Det blev marginellt bättre i andra. VSK försökte flytta upp sitt spel och få till mer av ordnade anfall, utan att lyckas särskilt väl. Det kändes tydligt att IFK kontrollerade matchen och spelade av den. I ärlighetens namn var andra halvlek mycket av ett sömnpiller där VSK hanterades av IFK.

Anton fick göra en snygg räddning på ett halvt friläge, annars höll VSK försvaret rent när IFK anföll.

Framåt lyckades Grönvitt bara komma fram till hörnor när man anföll. Det fanns intentioner, men precis som i första halvlek förmådde man inte ge ordentligt understöd och hitta kombinationer som tog spelet framåt i banan. Det blev ofta hemåtpassningar istället.

Vi stänger matchrapporten där och tittar på några reflektioner.

Reflektioner

  • När domaren blåste igång denna första tävlingsmatch för säsongen var det exakt 4 spelare i startelvan som fanns med när en annan domare blåste igång fjolårets sista tävlingsmatch i Borlänge. Med detta säger vi att VSK är ett lag som är under ombyggnad personellt och spelmässigt. När Göteborgsmatchen blåstes av var det fortfarande 4 spelare med på planen som startade i Borlänge, trots att maximalt antal byten gjorts. Det är många nya spelare som ska in i laget och ett nytt system ska sättas. Det tar tid och är komplext. Vi får komma ihåg det.
  • Spelet kändes dock suddigt och diffust. Det var som att det saknades lite av linjer och en tydlighet i spelarnas aktioner. Ungefär som att de var fångna i motståndarens tempo och spelmönster och inte kunde förmå sig att bryta detta och skapa ett eget. Så här blir det ofta mot bättre motstånd. Det finns bara ett sätt att bryta detta, genom att bli hyperaggressiv i närkamperna, som mot AIK. Som spelare måste man känna att man lyckas med något, att man har ett verktyg att ta till. Detta är dock svårt att åstadkomma under pågående match utan måste till innan. Här behöver coacherna göra ett bättre jobb med laget inför matchen. Nu var man tagna av stundens allvar och kände inte att man hade ett verktyg för att hantera laget man möter. När det är så blir matchbilden den vi såg. Spelarna och laget ser snarare hinder i anfallsspelet än möjligheter. Man klarar inte av att bryta mönstren som leder fram till chanser. Här får nu tränarna jobba med spelarna fram till Siriusmatchen, där det här behöver fungera bättre.
  • VSK kan så klart bättre än det vi fick se i lördagens match. Vi har flera spelare som rimligen ska vara med i en tänkt startelva så den individuella kvalitén kommer att öka. Men spelarna måste också få hjälp att hitta ett sätt att få ut sina förmågor på planen av tränarna. Det är bara så man kan hota bättre lag.
  • Vad gäller spelarna har de nu fått sig en liten läxa och de har förhoppningsvis en klar bild i medvetandet och i kroppen hur det är att möta bättre lag där bolltempot är högre. Nu gäller det att ta med erfarenheten till Siriusmatchen och göra något bra av den. Bollbehandlingen måste gå snabbare som en generell slutsats för att den matchen inte ska bli likadan som den här.

Spelarna

Vi börjar med att säga att ingen av Grönvitts spelare föll ur ramen. Alla bevisade för sig själva att de fungerar på den här nivån och med lite anpassning till tempo kan fungera väl spelmässigt, även när man möter allsvenskt motstånd.

Den som kanske hade minst problem att anpassa sig till det högre tempot och själv kunde snabba upp sitt spel med bibehållen kontroll var Emil Skogh. Även Calle Svensson visade väl att han kunde hantera situationerna som dök upp på planen och visa auktoritet och förmåga. Hinken löpte som vanligt föredömligt och gjorde ett bra jobb men fick ut lite av allt löpande.

Nu tar vi nya tag till matchen mot Sirius och ser till att använda det vi lärde oss i den här matchen, spelare som tränare.

Facebook Comments Box