ANNO 1904

Allt du behöver veta om Västerås Sportklubb

”Kom ihåg, det är jag som är kungen”

VSK har haft många bandykungar de senaste 100 åren. 
Men bara en har fått smeknamnet ”kungen” av medspelare och publik. 
Gunnar Hyttse älskade det epitetet, och påminde gärna folk på stan efter sin karriär att, ”kom ihåg, att det är jag som är kungen”.
30 år efter sin död är han äntligen invald i bandyns Hall of Fame.

När Gunnar var 19 år fick han chansen i VSK:s A-lag, som halvback. Men året efter tog han positionen som anfallare och fick även göra landslagsdebut där han smällde in tre mål mot Norge.

Det sades att man lätt kunde se på Hyttse om han var på spelhumör. 
Om han vände på sin ljusa keps innan han satte fart från egen planhalva var det en signal om att nu skulle det bli åka av, och att det var dags för en klassisk soloraid över hela planen.

1931 vann han skytteligan för första gången, som 23-åring. Han vann skytteligan även de följande åren, 1932 och 1933, och 1935 var han skyttekung igen med 14 mål på sju matcher.

Bandylivet gick lätt för den unge Hyttse, kanske för lätt. 
I tidningsreferaten från 30-talet anar man att han var väldigt bollkär och egensinnig.
Svenska Dagbladet skriver syrligt 1937:
”Västerås hade föregåtts av ett stadigt rykte att vara i praktslag, men det visade sig som så många gånger förr, att det endast var den vanliga visan, med en osjälvisk Hyttse i vänskapsmatcherna och en i allra högsta grad självisk Hyttse i serien. Och därmed hade den nya våren frusit bort”.

Även om Hyttse var skyttekungen och laget tog sig till SM-finaler sex gånger under hans ledning, så missade de guldet varje gång. 
Pressen påminde Hyttse ofta om det faktumet. Han fick t o m namnet ”Cinderella Man” i Aftonbladet 1936:
”Gunnar Hyttse, svensk bandysports Cinderella Man, har repat sig efter den psykiska stjärnsmäll han fick vid förra årets SM-final mot Slottsbron. Den temperamentsfulle VSK-innern är nu på fullt krigarhumör igen och lovar dyrt och heligt att icke lägga upp förrän ett SM-tecken sitter där det skall sitta. Efter förlusten mot Slottsbron svor Hyttse på att det nu kunde vara nog, att han ämnade att lämna in. Nu blåser det emellertid andra vindar och nu SKA det bli ett SM!”. 
– Lägga upp? Ånej, inte förrän jag har ett SM-tecken, säger Hyttse humörfriskt till Aftonbladets medarbetare. Jag har gett mig sjutton på att jag ska vara med och vinna ett SM. Man ska väl inte vara sämre än brorsan…
– Uppriktigt sagt tycker jag själv att jag är värd en ”peng” efter alla års slit och släp. Jag började jakten efter den åtråvärda dyrgripen året efter VSK:s sista SM-seger och har varit snubblande nära många gånger. Fem finaler har jag spelat, men alltid har det varit något som satt stopp för ansträngningarna.

Men det dröjde länge. 1939 hotade Hyttse att sluta med bandy igen, och Aftonbladet skrev så här:
”Gunnar Hyttse, Västerås störste bandyspelare under de senaste tio åren, har beslutat att definitivt lägga bandygrejerna på hyllan, fr o m denna säsongs slut. Hyttse har tidigare ofta uttalat sin besvikelse över bandyspelets urartning, och säkert har ingen av andra stjärnspelare begåvats med så många och trånga s k överrockar som den målfarlige och dribblingskunniga västeråsstjärnan. Nu anser han sig ha fått nog av denna sorts spel”.

Nåväl, Hyttse fortsatte spela och han började kanske bli klokare med åren för han fick rollen som spelfördelare. 
När VSK slog Köping med 12-1 i serien 1942 skrev Dagens Nyheter så här:
”Så bra som kedjespelet flöt fram idag har det inte gjort på mycket länge. Hyttse var en osjälvisk och outtröttlig spelfördelare, och det är ganska unikt att han av lagets 12 mål endast gjorde ett”.

VSK gick till SM-final det året, med Hyttse som spelfördelare. 
Och 34 år gammal fick han äntligen sitt SM-guld, även om han inte fick göra något mål i 2-1-segern över Skutskär. 
På bilder ser man en road Hyttse bäras av saligs VSK-fans på Stockholm stadion, som om alla längtat efter att ”kungen” skulle få kröna sin fantastiska karriär med segern.

Tyvärr slutade Gunnar Hyttse som A-lagare på parkbänkarna i Västerås, och den starka kroppen gjorde att han levde i 80 år, trots att han misskötte sin hälsa. 
Men vi väljer att minnas en av VSK:s största profiler som kungen.

Skyttekung fyra gånger:
1931 – 12 mål
1932 – 12 mål
1933 – 8 mål
1935 – 14 mål

Gunnar Hyttse hade fyra bandyspelande bröder i familjen:
• Erik ”Hyttan 1” Karlsson 3 SM-guld: 1923, -24, -26, på sex finaler. Därefter framstående domare, dömde SM-finalerna 1934 och -41.
• Gunnar Hyttse, ”Hyttan II”
• Uno ”Hyttan III”, Karlsson, SM-final 1932 (förlust)
• Karl-Axel, ”Hyttan IV” Karlsson, några matcher för VSK.
• Knut ”Hyttan V” Karlsson, 2 SM-finaler, 1935, -36.

Facebook Comments Box