Div 1 Norra efter vårsäsongen – våra kommentarer och prognoser för hösten I

Då är vårsäsongen i Div 1 till ända och det är tid för återhämtning och reflektion över det som har varit. Vi har gått igenom hela serien med början från botten till toppen där vi kommenterar och försöker förstå varför lagen återfinns på just den plats de nu gör. Idag börjar vi med de åtta sämsta lagen och om några dagar publicerar vi de övriga åtta.

Håll till god och om ni har ytterligare analyser och synpunkter, ser vi gärna att ni kommenterar det i inlägget.

16. Skellefteå: Målsättningen för SFF var från seriens början att försöka hålla sig kvar i serien. Man vet hur svårt det är, klubben har varit uppe förut bara för att åka ned igen till mörkret i Div 2. I år har man förberett sig så gott man kan och man hade tur när lokalkonkurrenten Morön la ned sin A-lags verksamhet som gjorde det möjligt att plocka gratis breddspelare till truppen. Lagets viktigaste spelare Leo Englund har verkligen levererat med 9 mål och gjort sitt för laget. Han är en av få utespelare som spelat varenda sekund av seriens 17 matcher, aldrig bytts ut, vilket säger något om hans betydelse för SFF. Trots goda förutsättningar och en lyckad utländsk värvning i Edward Prugh har man inte riktigt lyckats ta de poäng man måste för att slippa ligga i botten. Man har varit nära många matcher att både vinna och få oavgjort men ofta fallit på målsnöret sent i matcherna. Försvaret har varit svajigt understundom men man har inte släppt in mer än 36 mål och man har gjort 25 vilket är i klass med många andra lag – dock har målet kommit fel och inte gett de poäng som behövts. För att slippa åka ur måste man ta lite fler 3-poängare genom att hålla tätt i försvaret i kritiska lägen och man måste få igång fler målgörare som tex Sebastian Shafei-Åman som bara gjort två mål men som har betydligt högre potential än så.

15. Arameisk-Syrianska: Det här är en förening som närmast är en parodi på sig själv och en antites till vad man kan förvänta sig av en professionell och kompetent klubb. Just nu är man inne på sin tredje tränare för säsongen. Med den typen av filosofi kan man inte annat än misslyckas. Klubben har egentligen goda förutsättningar att vara ett stabilt lag i Div 1 med den närmast outtömliga tillgången till unga, duktiga och närmast gratis spelare som finns i södra Stockholm som är klubbens naturliga upptagningsområde. Men som sagt, vi pratar om en klubbledning utan förmåga att organisera det mest elementära så man ska kanske inte vara förvånad att det går som det går för laget. Naturligtvis hade man högre ambitioner inför året då man klarade av första året i Div 1 utan några större problem. Men det kanske är så att kraven ökat på framgång på ett orealistiskt sätt och att det är därför tränarna sparkats, det är oklart. Det vi vet är att laget kan prestera hyfsat när alla kämpar och gör det de ska på planen. I bröderna Cosic har man två spetsspelare som skulle tillhöra de bästa i vilket Div 1 lag som helst. Kristjan Cosic, målgöraren med 10 baljor så här långt har inte spelat på de tre senaste matcherna och då vi inte hört att han är skadad antar vi att han är på väg att lämna klubben. Å andra sidan, vem vet, klubben har producerat 12 stycken nyheter på sin hemsida sedan serien startade i början av april, tre av dem var runt VSK-matchen. Kommunikationen med omvärlden är sålunda inte den bästa. Klubben har under året också figurerat i matchfixningssammanhang där hemmaförlusten mot Carlstad United med 1-7 sticker ut. Svenska spel har valt att inte ha med ASIF under många omgångar av årets serie. Nu har laget fd Skiljebo-tränaren Jonatan Partin som ska försöka få ordning på sakerna. Han måste börja med att täta bakåt då man släppt in 46 mål dvs, mer än 2.5 i snitt per match. Sen måste han ersätta Kristjan Cosic om han försvinner och han måste rent allmänt minska på trupprotationen. Man har startat med 23 spelare så här långt, dvs alla som just ni ingår i truppen. Partins jobb blir att försöka hitta stabilitet och struktur i spelet och mejsla fram en duglig startelva. Om han lyckas med det är det fullt möjligt att ASIF kan klättra och klara sig kvar till nästa år.

14. Team TG: Friskolekoncernen som finansierar Team TG går knackigt – skolinspektionen har akutstängt tre skolor i Stockholmsområdet pga undermåliga förhållanden för eleverna. Vi förstår alla nu hur Raja Thorén skapar sina vinster i skolverksamheten så han har råd med sitt imperiebyggande i sportvärlden. Tjugoåtta miljoner per år som i grunden är pengar från det allmänna till skolverksamhet för han över till sin penisförlängarverksamhet. Kanske är det karma att fotbollslaget går knackigt när friskolekoncernen gör det. Inför året blev man av men flera av trotjänarna som var med och tog upp laget till Div 1 så det är lite av en generationsväxling i så motto i klubben. Spelsättet har ändrats där man nu börjat spela med högre press och mer possession från att ha varit ett rent försvarsinriktat lag. Förändringarna har väl inte riktigt burit frukt än och man har börjat släppa in mer mål och man har bara gjort 20 stycken på 17 matcher så ekvationen går inte riktigt ihop ännu i vart fall. Det stora raset har kommit de senaste 5 matcherna när anfallsstjärnan McNeil varit skadad, Det blir smärtsamt tydligt hur viktig han är för laget och för målproduktionen. Inför hösten får Team TG hoppas på att Tim är tillbaka och att man hittar en bättre balans i laget så man inte åker på de där onödiga baklängesmålen som vi sett på senare tid. Om inget uppseendeväckande händer räknar vi kallt med att tränare Garbani hittar en väg att krångla sig ur nedflyttningsplatsen man just nu parkerar på.

13. Karlslund: Ett lag som allmänt tippats åka ur och har under hela vårsäsongen också parkerat under strecket. Men man har kämpat och kämpat och krigat om varenda poäng och just nu i semestervilan har man nått till kvalplatsen. Laget är i stort intakt från fjolåret då man avancerade från Div 2, så man är samspelta och tajta i allt man gör på plan. En bra dag på jobbet tar man poäng från alla lag i serien och har man tur vinner man. Laget gör sällan dåliga matcher utan mal på. Ska man slå KIF får man jobba häcken av sig och se till att göra bra individuella prestationer – annars kommer man tappa poäng. Överlag får man säga att man har överraskat positivt och tagit mer poäng än alla ”experter” trott. Laget har en stark centrallinje i mittbacken Anton Olsson som spelat varenda sekund i 17 matcher, mittfältaren Laurence Bell och anfallarna Lipovac och Molin. Kan man se till att inte få skador på dem och hålla intensiteten och kämparandan uppe i höstmatcherna finns goda möjligheter att man mot alla odds inte åker ur serien som den nykomling man är.

12. Assyriska FF: I alla tips före säsongen var AFF ett av lagen som nämndes med respekt och som en av förhandsfavoriterna till seriesegern. Efter att ha sladdat i tabellen i fjol var det så dags för klubben att återigen satsa uppåt. Och man var seriösa i sina satsningar. Man förstår att de har tagit fram stora plånboken när man värvar in en person som Armin Tankovic från Karlstad BK där han helt säkert tjänade 30K/månaden i fjol. Att få honom, Stefan Batan och Allegie Sosseh att krita på är inte gratis. Som alltid när det gäller Södertäljelagen undrar man vart ifrån pengarna kommer. Nu visar det säg att pengarna inte fanns. Ledningen i klubben ägnade sig åt glädjekalkyler och man har inte alls fått de intäkter man hoppats på. I själva verket har det varit kris i klubben sedan i våras och man har släpat efter med skatteinbetalningar sedan i vart fall april månad. Det är uppenbart att man inte kunnat betala lönerna till alla spelarna under vår/sommar. En spelare som Stefan Batan skulle man aldrig låta gå om man haft en chans att betala hans lön och han skulle knappast ha gått heller. När en sådan pass rutinerad tränare som Albert Krasniqi helt plötsligt lämnar klubben med orden att det inte är rätt förutsättningar förstår man att det är ordentlig kris i klubben. Nu är raset fullständigt. Man kommer tappa fler spelare innan den här soppan är slut och till hösten ska man släppa fram sina juniorer som ska fylla luckorna efter flyktade stjärnor. Det kommer inte att gå bra. Det finns en substantiell risk att man åker ur Division 1, vi bedömer risken/chansen till över 50%. Vi sa innan säsongen att Södertäljelagen gamblar med sina klubbars existens när man nu gör den här satsningen, för pengarna som ska betala lönerna finns inte i sinnevärlden. Tyvärr fick vi rätt i fallet med Assyriska. Det som vi sett spelas ut framför våra ögon under säsongen är frukten av en inkompetent ledning som var beredd att gambla med föreningens existens för att nå framgång. Som alltid är oddsen på jackpott försvinnande små och AFF förlorade hela insatsen. Om klubben nu överlever årets säsong, vilket är långt ifrån säkert, hoppas vi att man en gång för alla lärt sig läxan.

11. Rynninge IK. Ett annat av de Örebro-lag som allmänt tippats att åka ur av en samlad ”expertkår”. Så ser det inte ut att bli. De har kryddat sin Div 2 anrättning från i fjol med några bra pjäser och har så här långt visat att de mer än väl klarar av att hantera Div 1 motstånd. Precis som Karlslund är man ett sammansvetsat gäng som jobbar hårt för varandra och kompenserar det man eventuellt saknar i skicklighet med ren energi och jävlaranamma. Många blev nog fundersamma när Forwardtränaren efter träningsmatchen mot VSK på försäsongen lät meddela reportern att Rynninge var ett blivande topplag i Div 1. Även om det inte har slagit in och inte kommer att slå in i år förstår vi vad han menar. Laget är homogent och dugligt och extremt svårslagna på hemmaplan. Med mer Div 1 rutin och en mer utpekad avslutare som kan göra 15 mål för klubben på en säsong är man snart nog där. Det är inte illa marscherat av ett lag som brukar beskriva sig själva som en kompisgäng som sparkar boll. Vart efter respekten försvunnit för övriga lagen tror vi hösten kan bli en rolig tid för föreningen och laget.

10. Sandviken IF. Ett av de lagen som har siktet inställt på Superettan i ett perspektiv av några år in i framtiden. Man stoppar trovärdighet bakom målsättningen genom att låta Pelle Olsson sakta men säkert bygga upp truppen så att den kan fungera högre upp i systemet. Man är också som många kanske inte känner till en förening som satsar ordentliga pengar på sina planer för avancemang. Man har en av Norrettans dyrare trupper. Annars började säsongen skakigt för laget där man var synnerligen blekt framåt trots att man värvat in målskyttar som Emil Bellander som så sent som 2016 då spelandes för Gefle IF i AS gjorde två mål både i hemma- och bortamötet mot AIK, klasspelare med andra ord. Nu så här i inledningen mäktade man mest med avgjorda matcher och stalltipset var att när SIF spelar blir det oavgjort – oavsett om det är borta eller hemma. Lite senare i säsongen gick det från dåligt till sämre och laget började förlora de matcher man annars spelat oavgjort i. I den perioden mötte man tex VSK på hemmaplan och trots att VSK inte gjorde någon av sina bättre matcher vann man komfortabelt. Det såg mörkt ut för Sandviken som parkerade på nedflyttningsplats i tabellen. Men så värvade man in en forward från Gefle och fick tillbaka York Rafael från Åtvidaberg och vips hände något. Man började vinna matcher och tog tunga skalper som tex 3-0 hemma mot Akropolis. Nu i uppehållet parkerar man på 10:e plats i tabellen och har häng på mellanskiktet i serien där nog de flesta experter tycker att klubben just nu borde vara. Med nya spelare i truppen och ett återskapat självförtroende kommer laget ta många poäng i höst. Det är i alla fall det svar vi får när vi tittar i kaffesumpen.

9. Nyköping BIS: Bissarna är en annan av de klubbar som långsiktigt har Superettan i sikte. Precis som Sandviken vet man att det kostar och klubben har under många år haft en av de största spelarbudgeterna i Div 1 Norra. Efter höstsuccén i fjol då man närmast gick rent är tanken i år att man ska ta ytterligare ett kliv. För det ändamålet såg man till att behålla sin stjärnanfallare Christian Kouakou, man värvade in Fredrik Holster som spelat för en rad klubbar i SE men även representerat Sundsvall i Allsvenskan. Man plockade också in Noi Olofsson som kom från IK Frej i SE och japanen Ryo Fujii. Säsongen började med tre oavgjorda matcher innan första segern kom. Sen har resultaten blandats och man har spelat sju oavgjorda matcher, en prestation man delar med tre andra lag i serien. Överlag kan man säga att laget har giftiga anfallare i Kouakou och Oscar Karlsson med 13 respektive 6 gjorda mål så här långt. Men man har också släppt in 30 mål, dvs nästan två per match i snitt och det är så klart för mycket om man vill vara med i toppen av tabellen. Fredrik Holster har varit skadad större delen av säsongen och har inte kunnat bidra. Ska laget kunna göra en liknande prestation som i fjol behöver man hitta balansen i laget och se till att täta bakåt samtidigt som man fortsätter att mata bollar till de farliga anfallarna. Inget är omöjligt när det gäller Bissarna, de har helt klart truppen för att ligga betydligt högre upp i serien.

Facebook Comments Box