Tabelläget i Div 1 Norra efter vårsäsongen – våra kommentarer och prognoser för hösten II

Då är vårsäsongen i Div 1 till ända och det är tid för återhämtning och reflektion över det som har varit. Vi har gått igenom hela serien med början från botten till toppen där vi kommenterar och försöker förstå varför lagen återfinns på just den plats de nu gör. Idag kör vi de åtta bästa lagen. För er som är nyfikna på att veta mer om den något märkliga föreningen Linköping City har vi skrivit lite mer runt den klubben också.

Som alltid, kommentera och komplettera gärna med era egna tankar och analyser.

8. Sollentuna FK: Det här är klubben som kokar soppa på en spik inför varje säsong när stora delar av truppen lämnar klubben i november för att söka lyckan på annat håll. Varje år får fågel fenix återuppstå och i år innebar det 14 nya namn i klubbens rullor. Inte bästa förutsättningarna för att lyckas med att få ihop ett lag med andra ord. Men som vi har skrivit förut, man har rätt man på plats för att skola alla stockholmstalanger som strömmar till laget, Christer Mattiasson, den gamla storspelaren i Elfsborg. I år har han lyckats igen att få ihop en anrättning som är bättre än sin föregångare ifjol. Även om SFK började sensationellt bra ifjol sjönk man tillbaka och hamnade till sist precis ovanför nedflyttningsstrecket. Nu efter 17 omgångar har man nästan identiska stats som man hade i fjol vid samma omgång med undantaget att man släppt in lite färre mål i år. På ytan kanske det verkar vara samma men laget har utvecklat sitt spel och är mer stabila i år. Man ska så klart inte missa att nämna att laget faktiskt inte bara har no-name-spelare utan faktiskt några som gör avtryck i övriga fotbollssverige. Ingen har nog undgått mittfältaren Kalle Ramsells frisparkar, de är närmast ökända och sprider skräck i vilket lag som helst i serien. Mittbacken Sean Sabetkar har gjort en formidabel vår och jagas nu enligt uppgift av flera Superettanklubbar. Sammanfattingsvis har Mattiasson gjort ett gott jobb med sina begränsade resurser och med de spelare som andra lag ofta ratat. Vi tror absolut att Sollis kan fortsätta ta poäng i samma omfattning i höst som man gjort nu i vår och därmed försvara sin nuvarande position i tabellen.

7. Akropolis IF. Om det inte hade varit för Assyriskas totala genomklappning och kaosvår hade Akropolis fått iklädda sig rollen som vårens flopp i Div 1 Norra. Det här är laget med fantomsmärtor från kvalet där de ansåg sig mer eller mindre bestulna på SE-platsen i fjol. På upptaktsträffen förklarade den grekiska tränaren med stor pondus och tämligen avmätt att nu är det dags för det här laget att ta klivet uppåt i systemet. Nu parkerar man alltså på plats sju med 12 poäng upp till serieledarna. I omgång 17 i fjol hade man 10 poäng upp till Brage men var aldrig nära att hota om seriesegern och det lär man inte göra i år heller. Man måste då fråga sig vad som gått fel hos klubben som alla trodde skulle vara en av favoriterna till seriesegern. Det finns ett givet svar, målproduktionen. I fjol i omgång 17 hade man gjort 48 mål, mest i serien, nu har man bara mäktat med 26 stycken. Det är på tok för lite för att vara ett topplag om man som AIF gjort i år – släppt in 28 mål. Så istället för +18 i målskillnad som man hade i fjol har man nu -2. Det är lätt att säga att allt beror på att Alegie Sosseh som lämnade för Assyriska och man då tappade sin skyttekung. Så är det förstås men problemen går djupare än så. Ett lika stort tapp var Kostas Stavrothanasopoulos som gjorde 13 mål förra året och som i år hamnade i IK Frej där han inte är i närheten av att upprepa fjolårssuccén. Tillsammans med Sossehs 15 mål tappade man totalt 28 mål inför säsongen som man inte har ersatt med nya anfallare. Uppenbarligen tänkte tränaren att de andra skulle steppa upp och göra flera när de fick chansen. Så har inte riktigt skett. Anfallarna Vasic och Lindqvist ligger något bättre till i målskyttet jämfört med förra året medan en som Rajamohan ligger sämre till. Kollektivt har de inte lyckats fylla de fallna mantlarna från de flyktade supermålgörarna. I övrigt är laget stabilt och bra men har haft en tung svacka under senare delen av våren som gett svidande förluster, tex i ett dubbelmöte mot Sandviken. Vi noterar att VSK:s förra målvakt Alexander Lundin tagit platsen som förstakeeper i klubben. Det vi sett av honom i år är det vi såg i VSK i fjol. En fantastisk linjemålvakt och en svag sådan i eget straffområde och i luften. Vi kan inte se att Akropolis ska kunna upprepa sin succé från i fjol då man spelade fantastisk fotboll på hösten och mycket rättmätigt knep kvalplatsen. Man är helt enkelt ett sämre lag i år. Vart det hela slutar är inte så lätt att sia om men vi tror nog att de kan klättra några placeringar innan höstdimmorna lägger sig i november och serien avslutas.

6. BK Forward: Enligt experttipsen inför säsongen var BK Forward det Örebrolag som skulle klara sig kvar i serien och kanske om lyckan stod dem bi nå en mittenplacering. Svenska Spel hittade en riktigt sur sump att skåda i för de tippade Forward på 14:e plats i serien och vinnare av serien till 75 ggr pengarna. Mot denna bakgrund har Örebrolaget gjort succé får man lov att säga. Redan i premiärmatchen då man tvålade dit Assyriska efter noter insåg vi att det här kan bli något speciellt. Man sågade sig igenom Assyriskas namnkunniga försvar med Batan i spetsen gång på gång och vann helt rättvist med 2-1. På den vägen är det. Man har spelat jämt med alla topplagen och tagit poäng på bortaplan både mot Carlstad och Syrianska. Det som åstadkommit 6:e platsen så här långt är ett stabilt försvar med mittbacken Björkman i spetsen som spelat så bra att han varit på provspel hos IFK Göteborg nu i sommarfönstret. Man har också fått in Kevin Johansson från ÖSKs akademi som gått rakt in i laget och som gör det riktigt bra på mittfältet. Det är en påläggskalv som bara är 20 år gammal. Sen har man fått fart riktig fart på sina anfallare i form av Tanda, Andersson och inte minst Josef Ibrahim som stänkt in 12 baljor på de 15 matcher han spelat. Det finns alltså risk att laget försvagas under sommaren och därmed att det kan gå lite sämre under hösten. Men laget kommer fortsätta att ta skalper med sitt solida spel och giftiga anfall. Vi räknar kallt med att Forward återfinns i mitten av tabellen när serien summeras, något de ska vara stolta över.

5. Umeå FC. Också UFC är ett lag som länge aspirerat på avancemang till Superettan. Många hade nog hoppats på att det skulle ske i fjol när man gjorde en lysande vårsäsong som tog laget till kvalplats bakom suveränerna IK Brage. Hösten var inte lika lysande med endast två segrar och en 5:e plats till slut i tabellen. Årets säsong skulle så klart bli en upprepning av fjolårets med skillnaden att UFC inte skulle dippa i höstmörkret, så var i alla fall tanken hos många av lagets supportrar. Hos klubben har man också gjort vad man kunnat för att ge så goda förutsättningar som möjligt. Man har sett till att behålla strikern Mårtensson och försvarsklippan Ismael och även om värvningarna kanske inte skrämt någon har tränare Jeglertz sett till att skapa en funktionell enhet med bra balans. Laget kör med tre mittbackar där unge Stigedahl har imponerat bredvid den mer erfarne Ismael. På mittfältet har klubben fått fram Anton Eriksson som är 18 år gammal och en stor talang. Han är helt ordinarie och är så duktig att han provspelat för ÖSK nu under sommarfönstret. Framåt har Bbakka, da Silva och Mårtensson gjort sex mål vardera. Det är bra men det var först efter halva vårsäsongen som Mårtensson kom igång med sitt målskytte. Faktum är att UFC spelat sex oavgjorda matcher och det är så klart några för många för att det skulle räcka till att göra en lika bra vårsäsong som i fjol. Försvarsmässigt har det sett bra ut och man har bara släppt in 21 mål, vilket är bra jämfört med övriga lag i serien, VSK undantaget. Laget fick upp ångan i slutet av vårsäsongen och hade en förlustfri rad på åtta matcher bara för att förlora de två sista före sommarvilan. Nu är man alltså på 5:e plats och det är nog där man kommer att vara när serien summeras i höst. Laget är lite för ojämnt för att riktigt hota uppåt och man är så klart för bra för att vara så mycket längre ned i tabellen. Klubben får vänta till något senare år för att avancera till de finare fotbollsmarkerna.

4. Linköping City. Den här klubben existerar endast och vi menar verkligen endast för att uppfylla en mans vision om sin egen storhet och förträfflighet. Tuncay Yüksel har varit ordförande i klubben sen den startade 2013 genom en sammanslagning av ett konkursmässigt Linköping FK och FC Syrianska Linköping. Fusionen kom bara till för att Tuncay skulle komma åt LFKs plats i Div 3. Redan vid bildandet uttalade han att City ska spela i Allsvenskan inom sex år. Så blev det inte men några år senare utlovade han spel i Superettan senast 2019. Det kommer nog inte heller att ske så ordförande Yüksel får skruva vidare på sina målbilder. Ettanfotboll marknadsför ofta sig själv som talangernas serie där morgondagens stjärnor finns på tillväxt och när de mognat till sig plockas de upp av elitlagen för spel på de fina arenorna. Det är en bild som alltmer stämmer allt sämre med verkligheten och Linköping City får nog säga vara talangfabrikens absoluta antites. Av lagets 24 spelare är 10 utländska, inte ens de allsvenska lagen har så många utlänningar i truppen. Av de elva spelare med mest speltid så här långt i Div 1 är sju utlänningar. Det är verkligen inga utländska talanger vi pratar om heller, snittåldern är 27 år där bara en spelare är under 26. Istället har vi ärrande legoknektar i sold hos City med en enda uppgift här i livet, att sprida ära och helgonskimmer över sin ordförande genom att vinna segrar och avancera i seriesystemet. Av de utländska spelarna är åtta från länder utanför EU vilket innebär att man måste ge dem minst 15K/mån i lön. På årsbasis blir det totalt med skatter och allt ca 2 miljoner som klubben ska ut med i löner bara till de åtta utom-europeiska spelarna. Hur kommer de pengarna till i en förening utan anställda och i avsaknad av organiserat marknadsarbete? Om vi då lämnar klubbens bakgrund och tittar på spelet City har presterat kan vi konstatera att de förtjänar att ligga där de ligger just nu. Man har varit en frisk fläkt i serien som ställt många matchodds på huvudet. Man är extremt svårslagna på hemmaplan, man har inte förlorat en match där på 18 månader. Samtidigt har man ännu inte riktigt vuxit in i Div 1 kostymen då man ibland visar oförlåtlig oskärpa i de målchanser man skapar. Som exempel i vårsäsongens sista match då man spelade 0-0 mot CU på hemmaplan. Matchbilden borde givit resultatet 8-3 om bara lagen hade haft någon form av skärpa i avsluten. Laget är annars väl balanserat och kompetent på alla positioner. Man jobbar stenhårt i nittio minuter och är aggressiva, vilket inte minst VSK fick erfara vid sitt besök i Linköping. Laget ligger just nu nio poäng efter serieledande VSK och ska så klart ha svårt att gå ikapp. Men vi säger så här. Om lagen ovanför vacklar det minsta kommer City komma ikapp och kan vinna serien/ta kvalplatsen. Det behövs inte mycket, några färre missade målchanser och man kan vara där. Man har spelarna, man har organisationen i laget, man har viljan och vi utgår från att spelarna har en saftig bonus om man går upp i Superettan – något som legoknektarna så klart suktar efter.

3. Syrianska FC. Det känns som vi sagt det mesta om den här föreningen som finns att säga. Med sju poäng upp till serieledning har klubben ingalunda givit upp säsongen och drömmen om serieseger. Man har investerat Ghoddos-pengarna vars försäljning man antingen har lånat pengar på eller såld vidare rättigheterna till. Annars vore den satsning man gör i år helt omöjlig. Se på Assyriska som gjort samma satsning men inte haft en Ghoddos-försäljning som säkerhet. Föreningens ledning består av en bunt kompletta idioter som gamblar med föreningens framtid på det sätt man nu gör. Vad händer om man inte går upp? Hur ska man då klara av nästa år? Kanske truppen som skapades till i år speglar hur ledningen tänker. Vi värvar in anfallsstjärnor i Mutumba, Ranegie och Rajalakso. Den energi och hög med pengar man var beredd att lägga där var man inte beredda att satsa på försvarsspelarna. I det fallet nöjde man sig med sekunda vara och laget har under våren varit uppenbart obalanserat med rent ut sagt dåliga ytterbackar och tröga mittbackar som många lag läst. Receptet att ta poäng av SFC har ofta varit att låta Mutumba et al snirkla runt med bollen bara för att snabbt gå på omställningar när man fått tag i lädret och då utnyttjat trögheten och bristen på kompetens i duellspelet som ffa funnits på lagets försvarskanter. Man har släppt in 23 mål vilket är mycket för ett topplag och ska man vinna serien måste man täppa till bakåt betydligt bättre än vad man gjort så här långt. I sedvanlig ordning är det kaos i klubben där man redan i halvtid avverkat två tränare. Nu leds laget av Mattias Genc, en skadad spelare utan tränarerfarenhet eller utbildning. Inför hösten har man visat att man kommer att fortsätta satsa. Alegie Sosseh är värvad från AFF och man har hämtat hem Kevin Bisse från AFC till mittfältet. Det logiska nu vore att man försöker förstärka i försvaret för att få balans men istället är är nog Stefan Ilic på gång, ytterligare ett anfallsvapen. Värvningscirkusen lär fortsätta och innan dammet lagt sig till den 11 augusti när fönstret stänger räknar vi med att de har värvat 5-8 nya spelare och så en tränare då. Oavsett vilka som kommer att ansluta till laget kommer man få svårt att nå sin målsättning med avancemang. Nu ska in ny tränare in och lära känna truppen som dessutom består av massa nya spelare som inte känner varandra. Den typen av förutsättningar brukar inte vara de bästa när man har kniven mot strupen att vinna matcher och gå ikapp lagen framför. Vi bedömer sannolikheten att SFC når en kvalplats eller vinner serien till 30%. Mest troligt är att de slutar 4-5 i serien och därmed kommer hela föreningen gå en osäker framtid till mötes.

2. Carlstad United. Laget parkerar på andraplats en poäng bakom förhandstippade VSK men 6 poäng den andra förhandsfavoriten Syrianska FC. Om vi går till Svenska Spels odds före serien tippade man CU på 10:e plats med ett odds på 25 ggr pengarna på serieseger. De som gick in tungt på det oddset har en bra möjlighet att kvittera ut rejäla stålar när serien stänger för i år. Frågan är då vad som gör att alla experter har haft så fel när det kommer till Carlstad? Den stora förklaringen stavas Erik Jernberg och John Junior. Erik är i år tillbaka från långtidsskada som höll honom borta från spel i princip hela förra säsongen. Han tillsammans med sin bror ger stadga och spetskompetens på mittfältet. Det är få matcher CU tappar mittfältet. John Junior kom från Sandviken till CU inför årets säsong. I Sandviken rosade han knappast marknaden, han startade hälften av matcherna och fick hoppa in i de flesta andra. Till slut hade han gjort tre mål, vilket så klart är lite för en renodlad anfallare. Det fanns typ ingenting som talade för att han skulle lyckas i Carlstad. Förmodligen trodde de själva inte det eftersom de bara gav honom ett ettårskontrakt. Men ibland blir det så här, pusselbitar faller på plats och spelare hamnar under för dem optimala förutsättningar som ger dem självförtroende osv. Nu har John gjort 11 mål på de 16 matcher har spelat. På papperet är CU egentligen ett svagare lag än i fjol, då man inför säsongen tappade tunga pjäser, tex målvakten Mathias Karlsson som stått varenda match utom en för klubben sen 2013. Men det man saknade i balans i fjol och spetsighet framåt har man i år. Försvaret är fortfarande stabbigt och andas lite benknäckaranda när det sätts under press. Grejen är väl just den att precis som VSK i de första 6 matcherna av årets serie hade kunnat nöja sig med att ha en juniormålvakt i mål pga att inga farligheter släpptes till, så sätts sällan CU-försvaret på allt för hårda prov då man ofta har possession över bollen och kontroll över mittfältet. Å andra sidan, när det sviktar som det gjort på slutet blir blottorna tydliga och man har släppt in 21 mål vilket är mycket om man tänker sig att vinna serien. Hur kommer det då att gå för CU i årets serie? Det är inte så lätt att svara på. Vi tror att de kan fortsätta att ta poäng på samma nivå som nu men deras tunna trupp gör dem sårbara för skador och belastningen på startspelarna är hård. Om de lyckas hålla startspelarna friska hela året så bör man kunna vara med och hota VSK om seriesegern. Det är dock ett relativt orimligt scenario. Troligare är att de får skador på någon viktig spelare eller att John Junior säljs i sommarfönstret som det ryktas om. Vill CU ha några pengar för honom får de passa på nu, till vintern försvinner han i vilket fall högre upp i systemet. Troligast är till slut att CU slåss om platserna 2-5 i serien vilket är en prestation de ska vara ytterst nöjda med, givet under vilka förutsättningar man skapat detta lag och hur ekonomin i klubben ser ut.

1. Västerås SK. VSK är laget som faktiskt motsvarat förväntningarna om favoritskapet till seriesegern. Nye managern Tor-Arne Fredheim har fått ordning på den defensiva uppställningen och man har bara släppt in 12 mål på 17 matcher, 0.7 mål i snitt per match. Som jämförelse hade IK Brage i fjol efter 17 omgångar släppt in 15 mål men bara förlorat en match och spelat två oavgjorda. Defensiven hos VSK är med andra ord outstanding, speciellt i de första 10 matcherna av serien. Senare delen av serien har gått tyngre och två raka förluster har inkasserats. Även om laget vann de två sista bataljerna före uppehållet var det inget vackert spel utan rena kämpainsatser och vi har också fått upptäcka att Anton Fagertröm är en mycket bra målvakt, något han inte behövde bevisa under första delen av våren. Laget verkar tröttkört och sommarvilan är välbehövlig. Dessvärre går det inte att säga att anfallsspelet varit lika bra som försvarsspelet. Laget har gjort 28 mål och det är man långt ifrån bäst på, lag som Assyriska tex har gjort 32 stycken. Trots att inget av övriga lagen i Div 1 Norra kan skryta med den bredd och erfarenhet som finns i VSK:s anfallsbesättning blir spelet framåt ofta statiskt, lättläst och relativt tempofattigt. Det är som att spelarna inte riktigt vet hur de ska lösa situationerna på sista tredjedelen. Det blir ofta individuella försök eller inlägg från kanten till stillastående spelare i boxen, vilket i princip aldrig resulterar i mål. Vis av erfarenhet vet vi att något lag i serien kommer gå väldigt bra i höst, som Nyköping och Akropolis förra året. Om VSK ska vinna serien måste man hitta tillbaka till den grundtrygghet man hade i spelet första halvan av våren. Förutom det måste man få igång sitt anfallsspel ordentligt. Tränaren i Carlstad United David Ekelund har med rätta kritiserat VSK:s anfallsspel som dåligt och fantasilöst, han om någon kan ta sig den rätten då hans lag gjort 44 mål på samma antal matcher. Det hela är till slut ganska enkelt. VSK kommer att vinna Div 1 Norra i år om man får tillbaka energin och utvecklar sitt anfallsspel. Om så inte sker kommer något annat lag att vinna serien.

Facebook Comments Box