Det osynliga värdet i klubben – hur ser framtiden ut

Som vanligt under sommarhalvåret kryper det fram att den ena Superettaklubben efter den andra har ekonomiska problem. Hos HBK kunde ordförande på det nyligen genomförda extra årsmötet inte garantera att klubben inte skulle gå i konkurs senare under året.

Dalkurd hade en halvmiljon i skatteskulder hos kronofogden och ryktas ha miljonskulder i övrigt. I Syrianska har kronofogden gjort en utmätning nu i augusti.

Men trots att många klubbar har ett negativt eget kapital just nu och konkurshotet kan tyckas nära är det ofta ändå rätt långt borta. Anledningen är att alla fotbollsklubbar har spelare som betingar ett värde på transfermarknaden. Ett värde som inte syns i böckerna och årsredovisningarna. Samtidigt kan det vara som för VSK att man har en vidareförsäljningsklausul på spelare ute i Europa där det vid försäljning trillar in några hundratusen upp till en miljon då och då.

Ett tydligt exempel på detta är Brommapojkarna som rent affärsmässigt lever på att vara en talangfabrik. Deras driftsverksamhet för A-lagen går minus med flera miljoner varje år. Man räknar dock iskallt med att få in pengar på försäljningar och vidareförsäljningar varje år.

Unga spelare får speltid för att skeppas ut till någon storklubb så fort som möjligt och får då ge plats till nästa talang som ska säljas vad det lider. Allt detta är satt i system och den viktigaste egenskapen hos en tränare för BP:s A-lag är att han kan utveckla talanger och ge dem ett skyltfönster.

BP har förmodligen Sveriges mest värdefulla akademi, men lider av att de inte spelar i högstaligan längre. Allsvenskan är ett bättre skyltfönster och de skulle kunna få mycket mer betalt för sina talanger om de var där. Att de som just nu riskerar att åka ner till division 1 kommer bara innebära att deras talanger betingar ett lägre pris, då de inte kan prövas på samma högre nivå längre. Samma akademi med spelare är förmodligen värda tiotals miljoner i Allsvenskan men i Division 1 är det klart mindre.

Spelarna som redovisningsmässigt är en osynlig tillgång gör att det näst intill är omöjligt för klubbar att gå i konkurs i dag. Det ska ha gått riktigt åt skogen i så fall.

Oavsett klubb i Superettan finns det nästan säkert ett dolt värde på spelare för miljonbelopp som går att realisera i spelarförsäljningar om det verkligen skulle behövas. Det kanske inte är några jättesummor men nästan alla trupper har en spetsspelare som är värd lite mer och sen är det många spelare likt Brian Span i VSK som skulle kunna gå för ett par hundra tusen och många bäckar små kan täcka ett skuldberg på någon miljon. För en Allsvensk klubb är det så klart mycket mer pengar vi pratar om. Det är inte omöjligt att ett bottenlag i Allsvenskan har spelare värda mångmiljonbelopp.

Faktum är att det är just spelarförsäljningar som räddar ekonomin i flera klubbar med havererad ekonomi. J-Södra och HBK hade nog konkat i Superettan om de inte lyckats sälja. AFC och Dalkurd har tack vare sin sejour i Allsvenskan lyckats sälja för över 10 miljoner var, bara senaste året. Även om inte alla lag lyckas med detta så tycks det vara en tendens att spelarförsäljningar får en allt viktigare roll i klubbarnas ekonomi.

Tittar vi på VSK finns det flera spelare som är möjliga att sälja. Anton, Sean och Brian har det funnits intresserade klubbar som har hört sig för med VSK och till och med lagt något bud. Det är dock inga spelare som kommer ge några gigantiska belopp då de är lite äldre. En yngre spelare kan locka fram många miljoner i transfersumma och det sägs att en 17-åring som är ordinarie i Superettan är värd 10 miljoner. Den höga summorna beror mycket på att det finns ett förväntat högt försäljningsvärde i framtiden.

För VSK är åldersstrukturen en utmaning i kombination med att yngre spelare har svårt att ta plats och få visa upp sig. Det sistnämnda är något klubben måste lösa för det går inte att finansiera en akademi med miljonbelopp om det inte finns en förväntad avkastning i framtiden.

I och med att TV-pengarna ökar kommer viljan att köpa spelare också öka och nästan helt säkert går priserna upp med början nästa år. Det gör att det blir viktigare för klubbar i Superettan och Division 1 att säkra sin spets och sina talanger. Om en klubb har extrema talanger med potentiellt stort värde kommer det bli viktigt för klubben att matcha in dessa spelare i startelvan trots att det finns bättre spelare tillgängliga. Speltid ökar försäljningsvärdet och de pengarna går att investera in i verksamheten igen. Att bedriva klubbfotboll i Sverige kommer bli så mycket mer än att bara låta bästa laget spela i varje match, precis som det är på de allra flesta ställen redan.

Det är inte en slump att Bajen har gått in i Frej och låter halva laget bestå av U19-spelare. Det finns så klart en ekonomisk baktanke här, att få en större avkastning genom att unga spelare utvecklas. Genom att ha Frej som farmarlag kan Bajen ha en större trupp och därmed ha fler talanger som kan utvecklas att säljas. Att ta över Frej har egentligen inget att göra med att deras U19-spelare ska må bra, utan är en ren affärsmässig historia, där man har många spelare i truppen i förhoppningen om att några kommer blomstra och som därmed kan säljas.

Flera förståsigpåare säger redan nu att Hammarbys övertagande av Frej på sikt ger dem såna ekonomiska fördelar mot de andra två stora Stockholmslagen att de måste agera och skaffa sig egna farmarklubbar så att även deras trupper kan bli större och därmed innehålla fler talanger som kan få speltid på relativt hög nivå och i förlängningen säljas.

För AIK innebär det att Vasalund ska sparkas upp i Superettan och Djurgården får kanske inleda ett djupt och långtgående samarbete med någon av norrortsklubbarna. De kan förstås inte få farmarstatus då de klubbarna räknat i aktiva är större än DIF och klarar sig utmärkt utan någon storebror.

I andra ändan av spektret ser vi Dalkurd som sitter med så tajt ekonomi att de är helt beroende av att ha billiga lånespelare för att ens ha en trupp som kan överleva i Superettan. För DFF finns nu en stor fara när man hamnat i ekonomiskt trångmål, man har få spelare som kan säljas. De spelare klubben själv äger är äldre och de flesta yngre spelare är inlånade. Även om det teoretiskt går att sälja av alla spelare för någon summa kommer det inte räcka att täcka det skuldberg som Dalkurd ryktas ha.

Det kan bli så att de klubbar som lyckas bäst i framtiden sportsligt är de som lyckas sälja flest spelare. Givet hur vi ser transfersummorna öka allt mer kommer allt fler klubbar satsa på talangutveckling, eftersom det är där pengarna finns. Och det är fullt möjligt och även troligt att det för många klubbar kommer bli så att spelarförsäljningar är en viktigare inkomstkälla än sponsorer, så är det för BP idag.

Vi avslutar vår spaning med att konstatera att det dolda värdet som finns i klubbarna i praktiken gör dem immuna mot konkurser, så länge det inte fullständiga ekonomiska haverier vi pratar om. Vi ser också att talangutveckling är det enda som kommer göra en klubb framgångsrik på sikt, givet hur transfersummorna ökar. De som förstått det bäst just nu är BP och Hammarby, men alla kommer att följa efter i utvecklingen.

Facebook Comments