Sänder en tacksamhetens tanke till att Jonathan Ring är en av oss!

I flera matcher har jag slagits av hur otroligt glad Jonathan Ring blivit när domaren blåst av och VSK kunnat lägga ännu en seger i raden.  Det är klart spelare ska bli glada när deras lag vinner men hans glädje känns så genuin och äkta. Som om han spelat i den här klubben sedan barnsben.

Jonathan Ring är örebroare från början och har varit tongivande i flera allsvenska klubbar med ett SM-guld i Djurgården som krona på verket. Ett helt idrottsliv hade han bakom sig innan han trädde på sig den Grönvita tröjan. Dessutom kom han hit som tilltänkt tia. En roll han behärskade okej men inte sken i.

”Kanske har den gamle allsvenska poängspelaren sett sina bästa dagar som spelare” tänkte jag i våras? En fundering som då var rätt rimlig men idag framstår som barock. Den förvandling som Ring genomgått vid skiftespositionen säger mycket om honom men också en del om Kalle Karlsson och Alexander Rubin. Deras fotbollsögon är utöver det vanliga.

Den dominoeffekt som skiftet av Jonathan Ring medföljde är helt avgörande för VSK:s sommar och höst. Diagne fick en optimal mittfältspartner som lyfte honom medan Kalle Gunnarsson kunde placeras som tia och i den rollen bli ovärderlig.

Vad gäller Ring själv så kan han på mittfältet kompensera för snabbheten, på kortare sträckor, som han inte riktigt besitter längre med all erfarenhet som åren inom toppfotbollen gett honom.

Dessutom är Ring fortfarande otroligt löpstark över längre sträckor och landar på många löpmeter efter varje match. Det i kombination med en  skarp fotbollshörna gör honom till en optimal spelmotor. Skulle man på ett träningspass skicka upp en boll i luften tio gånger skulle han vara först på den vid minst tio tillfällen.

VSK:s insats den här säsongen är verkligen en kollektiv prestation men Jonathan Ring går ej att komma runt.  Hans ledande genom hårt jobb lyfter en ung begåvning som Diagne, bollbehandlingen gör honom till regissör och spetsegenskaperna får den snart 34 årige, numera, mittfältaren att alltjämt vara en poängspelare.

Det går att skriva en uppsats om Jonathan Ring som bara består av superlativ. Om jag emellertid håller mig till en detalj så stannar jag vid glädjen efter våra segrar. Den så genuin. Som om han burit VSK:s emblem på bröstet i hela sin karriär.

Detaljen säger en massa saker om Jonathan Ring men indikerar också på att VSK innehar en särskild grogrund. grogrunen är lätt att ta till sig vilket snabbt får spelare utifrån att spela med sina hjärtan rakt ut för sin Grönvita arbetsgivare.

Jag är mycket glad idag men tar inte ut något i förskott. Gårdagen var som ett tennisgame där spelaren mycket imponerande lyckades bryta motståndarens serve och nu kan serva hem matchen. Utgångsläget är bra men inget får tas ut i förskott. Vi knyter näven i tysthet och sänder en tacksamhetens tanke till att Jonathan Ring är en av oss!