Att Martin Landström lämnar VSK kan inte ha undgått någon vid det här laget.. Det känns tungt, väldigt tungt. Landström representerar något numera sällsynt inom i synnerhet den gamla ”lirarsporten” bandy. Ja något sällsynt inom bollidrott i en mer allmän mening faktiskt. De multifunktionella spelarna har blivit fler, otroligt skickliga men lite väl lika varandra i sina spelsätt. Artisterna däremot har blivit färre. De med förmågan att göra dragningen i steget eller skäret, som hittar passnings-vägen ingen annan kunnat förutse. De som får idrottshjärtat att slå några extra slag av lycka helt enkelt.
Martin Landström tillhör i högsta grad den numera sällsynta skaran av artister. Den Tranåsbördige lille, men store, liraren har gjort fler konstmål än någon annan VSK:are. De halsbrytande passningarna som friställt hans lagkamrater har varit av digniteten att Pelle Fosshaug måste nämnas för att hitta en motsvarighet.
Artister kan vara iögonfallande men föga effektiva och ibland lite bräckliga och ojämna. Martin Landström tillhör inte den skaran utan förenar iögonfallande aktioner med knivskarp effektivitet och är en hårt arbetande bandyspelare mitt i artisteriet.
Han har representerat VSK i 8 säsonger, varit klubben trogen sedan 20 års ålder. Undantaget ett år i Ryssland. Han har i många avseenden känts som hand i handske med den grönvita klubben. Dels för sina individuella kvalitéer, därutöver tack vare hans ambitioner och via sättet att vara mot alla fans, särskilt alla unga anhängare av klubben.
Om man placerar VSK-emblemet framför sig och rabblar upp vad det ska stå för känns Martin Landström representativ för de flesta punkter som skulle komma fram.
Tidigt under den nu avslutade säsongen, 25/26, trodde jag fortfarande att vi Grönvita hade många år kvar att njuta av Martin Landström. Ibland har jag faktiskt sneglat upp mot taket där våra legendarer, med 500 matcher och fler, fått sina tröjor så att säga förevigade. Mer än en gång har jag tänkt – en dag kommer tröja nummer 39 med efternamnet Landström ta plats i den mäktiga raden.
Nu blir det inte så. Martin Landström lämnar VSK efter 8 säsonger. Han lämnar som en av klubbens stora. Tror bara Ola Johansson och Pelle Fosshaug i modern tid varit lika tongivande och viktiga för Grönvitts spel som nummer 39.
Det har varit häftigt att se utvecklingen, från ung och beslutsam talang till en fullfjädrad världsspelare. De enskilda minnena är många. Den magiska bollkontrollen, framspelningarna, alla luriga finter. Kroppsspråket, som säkert retat många motståndare, har alltid vittnat om en verklig vinnarskalle. Minns också mycket från sidan av själva spelet. Hur han åkt runt med kidsen på bandyskolans lördagsförmiddagar. När han pratat med någon av de lojala och mångåriga fansen efter matchernas slut. Alltid shyst och tålmodig.
VSK kommer alltid tillbaka som Kalle Rosenberg sa. Tveklöst blir det så även den här gången Det känns bara extra tungt just nu och kommer så att göra en tid. Martin Landström har lämnat stora avtryck hos oss VSK:are. Avtryck som gör att en del av honom lär förbli Grönvit. Det blev 255 matcher i vår tröja. Det borde ha blivit många fler. Tack för showen!

DU HAR VÄL INTE MISSAT
Nej! No! Non! Nein! Não!
Nykomlingar får fler domslut emot sig
Tips av omgång 4 av Allsvenskan