”VSK Bandy av nuvarande modell har nått vägs ände.”

Med några dagars perspektiv på VSK:s utträde ur SM-slutspelet är jag i något mer sansad form och redo för en djupare analys av läget.

VSK Bandy av nuvarande modell har nått vägs ände. Samma spelare som dominerade för några år sedan har blivit några år äldre och några år sämre. Konkurrenterna, å deras sida, vet hur man ska tas med den Grönvita maskinen allt som oftast.

Det finns förvisso tillfällen då mesta mästarna går igång på alla cylindrar och presterar en helt fantastisk bandy. Som mot Sandviken och Hammarby i elitserien samt i den andra hemmamatchen mot Villa under kvartsfinalen. Det krävs dock att alla spelare har en bra dag och nästan överpresterar. Dessutom är det insatser som tar så pass mycket av krafterna att laget inte orkar följa upp sådana mastodont-prestationer. Vi såg det tydligt i fredags.

Man kan heller inte som Villa luta sig på Esplunds genialitet och David Karlssons målskytte om spelet inte funkar till 100 %. Det har krävts att alla varit på tårna.

VSK Bandy får mig att tänka på det svenska fotbollslandslaget åren efter bronset 1994. Fortfarande bra i ljusa stunder men äldre, sämre och mättare än vid sina glansdagar. Dessutom en grupp som blivit lite trygga och bekväma med varandra. Vissa får fortsatt stort spelutrymme trots att nivån inte är där den var innan. Med att gruppen blir trygg menar jag att man inte ställer samma krav på varandra som innan, ett dåligt agerande följs av en ryggdunk istället för konstruktiv kritik.

Överhuvud för VSK:s senaste guldera, Michael Campese, lämnar sitt uppdrag som klubbchef och det är ett första av ett flertal steg i förnyelsen. Den lille store visionären har lagt ner ett extremt hårt jobb och varit oerhört viktig för klubben, han kan dock inte uppnå mer än han gjort under tio år. Det är således rätt läge att pröva nya utmaningar. Jag vill tacka Campo för hans, på många sätt, fantastiska arbete och önskar honom lycka till med Brynäs.

Framöver vill det dock till att fler drar sitt strå till stacken, att jobbet fördelas så att inte allt runt klubben står och faller med en person. Sedan behövs det en bättre kommunikation från klubbens sida. Öppenhet är ledstjärnan för en välmående och framgångsrik klubb.

Vad gäller laget så ser jag gärna någon som kompletterar tränarna. Kanske kan Ganebro mer fokusera på fyrträningen samtidigt som en gubbe utifrån bidrar med taktiskt nytänkande. Sedan så är det nog nödvändigt att ett par av det gamla och tidigare så framstående trotjänarna tackar för sig. Kanske kan någon av dem bidra på som ledare och överta en del av Campos uppdrag?

Det ligger ett hårt jobb framför klubbens fötter. Men jag är övertygad om att smart tänk i kombination med hårt jobb kommer föra klubben på rätt köl. Det får dock inte förekomma några ursäkter. Ingen får gömma sig bakom 20 SM-guld och ”Mesta mästarna”. En riktningsförändring krävs. Så att vi kan prata om VSK med sikte på framtiden och inte bara stanna vid det förflutna.

Facebook Comments Box