Tidpunkten när du föds på året är ett handikapp i svensk herrfotboll – berättelsen om fotbollssystemets största problem som ingen pratar om

Svensk herrfotboll och vad våra blågula krigare i landslaget kan klara av i konkurrens med all världens fotbollsspelare har varit på allas läppar och näthinnor i sommar. VM-hysteri har rått och rättmätigt så. Det är många år sedan svensk landslagsfotboll på herrsidan firade den här typen av framgångar.

Det finns så klart förklaringar till att det är så långt mellan de svenska herrarnas VM-toppar, den främsta är att befolkningspoolen ur vilken fotbollsspelare kan utvecklas är mycket mindre i Sverige än i de klassiska stornationerna inom fotbollen. Stora befolkningspooler sorterar fram ett större gäng bra fotbollsspelare helt enkelt, knappast något nytt eller anmärkningsvärt. Fotboll på den här nivån handlar till slut och över tid om statistik och kvalitén på de utbildningsapparater som ska utbilda spelarna från att de är barn och framåt mot eliten. Samtidigt är det förstås lite intressant att fundera över hur Portugal med också 10 miljoner invånare kan vara en av dessa stora nationer inom världsfotbollen. För precis som Sverige har landet ca 600 000 registrerade fotbollsspelare, dvs poolen ur vilken landslagsspelarna ska hämtas är den samma.

Vi slutar jämförelsen där och konstaterar att med motsvarande befolkningsunderlag finns det klara möjligheter att bli ännu bättre i herrfotboll på landslagsnivå för Sverige. För att lyckas med det behöver vi fler duktiga spelare och givet att spetsen på den 600 000 personer starka fotbollsspelande pyramiden är väldigt smal behöver vi antingen bredda basen i pyramiden ytterligare eller alternativt göra spetsen trubbigare.

Nu är det så att mer än var tredje idrottsaktivitet i Sverige är fotboll så man kan tänka att det bör vara svårt att bredda basen ytterligare, i alla fall på något lätt sätt. Kanske kan det vara lättare att öka verkansgraden i utbildningssystemet dvs göra spetsen bredare så att samma bas producerar fler duktiga fotbollsspelare per tidsenhet som kan vara med och kämpa om VM-guld?

För att lyckas med det måste man först ställa sig frågan om vi utnyttjar vår bas av unga fotbollsspelare maximalt idag eller finns det kanske läckage i systemet som om man täpper till hålen i teorin skulle göra det möjlighet att få fler talanger att utvecklas till riktigt duktiga blågula landslagskrigare på herrsidan?

Den enklaste och kanske mest självklara analysen man kan göra för att få början till ett svar på den frågan är att titta efter om vår utbildningsapparat inom barn- och ungdomsfotbollen klarar av att hantera det faktum att barn och ungdomar som föds i början av året har en stor fördel då man genomsnittligt är mer fysiskt och psykiskt utvecklade än sina senare på året födda lagkamrater.

Eftersom barn- och ungdomsspelare som är födda tidigt på året genomsnittligt är ”bättre” fotbollsspelare då de är större och starkare är det också mer troligt att de fortsätter att vara fotbollsspelare då man lätt kan föreställa sig att de premieras på de senare föddas bekostnad vid laguttagningar, att få beröm för sina prestationer och liknande. De som får mindre av detta är i genomsnitt de på året senare födda och med samma mekanism fast inverterad (mindre beröm, mindre speltid) kommer fler av dem att sluta spela fotboll under uppväxten än de tidigt födda.

Om vi antar att ovanstående resonemang stämmer så måste det synas i seniorfotbollen där det borde finnas en övervikt av spelare födda på den första halvan av året.

Så låt oss då ta reda på detta

Vi har tagit fram statistik för 2018 års säsong från Allsvenskan ned till Div 3. Vi har kollat alla spelarnas födelsedatum och delat in dem i födda på första halvan av året respektive andra halvan av året (se tabell).

Inledningsvis kan vi konstatera att i Sverige föds 50.8% av alla barn på årets första sex månader (2014 års siffror), så man kan förvänta sig en liten övervikt av fotbollsspelare som är födda på årets första hälft. I tabellen kan vi dock konstatera att det oavsett division är en mycket kraftig övervikt av spelare som är födda på årets första halva. Spannet är mellan 56-60% för de som är födda under årets första 6 månader. Effekten blir inte helt oväntat ännu starkare om man jämför spelare som fötts under årets fyra första månader med dem som fötts på årets sista fyra, då är spannet 59-63.5% som är födda i början av året (se tabell), (dock ökar andelen av befolkningen som är födda årets fyra första månader jämfört med de fyra sista till 51.8%, 2014 års siffror).

Vi har också kontrollerad det eventuella inflytande på siffrorna som kan komma från utländska spelare som inte är fostrade i det svenska systemet. Eftersom det framför allt är i Allsvenskan och Superettan det förekommer utländska spelare har vi nöjt oss med att titta i dessa serier när de utländska spelarna är födda (automatiserad data finns inte tillgängligt utan måste kontrolleras för hand). I år spelar totalt 162 utländska spelare i AS och SE, en klar majoritet av dem i AS. Av dessa är 82 födda under årets första sex månader och 80 stycken de sex sista. Med andra ord en tämligen jämn fördelning. Detta innebär att om man räknar bort de utländska spelarna är snedfördelningen i svensk elitfotboll när man är född på året än mer markant än vad de siffror som presenteras i tabellen antyder. Totalt är 60% av alla svenska elitspelare födda under årets första sex månader.

I praktiken innebär detta att vårt utbildningssystem missar att plocka fram spelare till våra serier i förfärande stor utsträckning. Som exempel saknas det i år ca 50 i Sverige utbildade spelare i Allsvenskan som borde funnits där om när man är född på året inte spelat någon roll för ens fotbollskarriär. Samma antal gäller för Superettan och går vi ned i divisionerna så ökar antalet spelare som saknas. Och om vi tittar på hur det ser ut i år 2018 så har vårt utbildningssystem statistiskt sett missat att plocka fram ca 1 100 spelare som borde spelat från Allsvenskan ned till Div 3 i år, varav ca 100 i elitfotbollen.

Till detta kan nämnas att det 2017 spelade 362 män utomlands som fotbollsutbildats i Sverige. Vi har ingen födelsestatistik på dessa men om vi antar att det är samma fördelning där dvs 60% som är födda på årets första hälft saknas det ca 70 utlandsproffs just nu som systemet borde fått fram. Så istället för dagens 362 borde det varit ca 430 som hade en sådan kvalité att utlandsäventyr blivit aktuellt.

Det går alltså att dra slutsatsen att vårt utbildningssystem för fotboll på herrsidan genom att inte kunna hantera att barn och ungdomar är olika utvecklade på grund av när de föds på året missar att få fram ca 170 män som borde spelat elitfotboll i Sverige eller utomlands. Sagt med andra ord borde den absoluta spetsen på vår fotbollspyramid vara 170 män bredare. Vårt system missar att utbilda 20% av alla de talanger som redan finns inom fotbollen till elitspelare pga att de slutar i förtid. Bland de här 170 männen skulle statistiskt sett 100-120 vara utlandsproffs eller spela i Allsvenskan. Ur denna grupp skulle då landslaget kunnat förstärkas med flera duktiga spelare. I den bästa av världar skulle det helt enkelt finnas 20% fler elitspelare med rätt kvalité för förbundskaptenen att välja bland.

Längre ned i divisionerna är det som sagt tusentals spelare som systemet inte förmått att göra till fotbollsspelare trotts att barnen och ungdomarna funnits i föreningarna. Vi spekulerar också i att vi missar fler talanger än vad siffrorna i vår analys antyder genom att de flesta spelare som finns i våra elitlag inte kommer via elitakademier med hög tränarkompetens utan från klubbar ute i Sverige där utslagningen kan vara ännu större bland barn och ungdomar väldigt tidigt i karriärerna på grund av otillräcklig kompetens hos tränare och ledare. En spekulation som sagt men knappast en orimlig sådan.

På individnivå kanske det inte är en katastrof att Kalle 13 år slutar med fotboll och satsar på innebandyn istället eller kanske inom e-sport. Han har det säkert bra ändå men för systemet är den här formen av läckage förödande. Förödande är ett starkt ord men konkurrensen inom världsfotbollen på herrsidan är så extrem idag att inget utbildningssystem egentligen har råd att missa en enda fotbollstalang oavsett när och hur de utvecklas om man ska vara slagkraftig på landslagsnivå som nation. Detta är särskilt sant för länder med relativt sett små befolkningspooler, här är varenda talang viktig.

Så vad skulle konsekvensen vara om det svenska utbildningssystemet inom fotboll verkligen klarade av att ta hand om alla och utbilda alla efter sina förutsättningar? Det skulle knappast innebära att vi fick fler Zlatans till landslaget, men det skulle innebära att flera av våra aktuella landslagsspelare skulle ha en högre kvalité som skulle stå sig i internationell konkurrens. Vi skulle helt enkelt bli kvalitetsmässigt jämnare som lag betraktat på en högre nivå än idag, är nog den slutsats man kan dra.

Vi kommer i senare analyser gå vidare med vad som kan göras för att komma till rätta med denna helt orimliga dysfunktion i vårt utbildningssystem inom herrfotbollen.

Ingen automatisk text tillgänglig.
Facebook Comments