Simon Jansson -VSK Bandys kung

Låt oss dra oss tillbaka en knapp månad i tiden.  Till en blåsig och snöfylld kväll i början av mars. Det känns avlägset trots att det inte gått så lång tid. Kanske för att vinter blivit vår och bandybollen bytts ut mot den i alla avseenden större fotbollen. 

Jag tänker på den där snömatchen på Zinken och ögonblicket då VSK, som tappat en stor ledning och tyckts ha varit nere för räkning, precis rest sig och avgjort mot Hammarby, via ett sent mål av Simon Jansson.  Det som präglat laget hela säsongen, den kollektiva styrkan spetsat av Janssons individuella briljans. Allt detta finns liksom komprimerat i detta frusna ögonblick.

Det var magiskt att se honom springa på skridskorna över den lilla asfaltsdelen, mellan is och läktare, för att förena sig med fansen i ett unisont jubel över segern. 

Jag har talat om VSK:s kollektiv hela säsongen och det tål att upprepas: det är en maskin där många dragit sitt strå till stacken. Emellertid, för att verkligen lyckas krävs att starka kollektiv kompletteras av individuell kvalitet. Den gångna säsongens Grönvita upplaga är som ni kan ana ovan ett tydligt exempel på det. I det starka laget sticker Simon Jansson ut och upp ur mängden.

Han har varit härföraren och spelmotorn säsongen igenom.  Jag kommer, lite långsökt kanske, att tänka på vad en journalist sa när den tjeckiske fotbollstjärnan, Pavel Nedved tilldelats Ballon d’Dor  2003: Han dribblar som en 90 procentig Zidane, skjuter som en 90 procentig Roberto Carlos och springer som en 100 procentig galning.

Träffande och en enorm komplimang för en fotbollsspelare på den tiden. Om Jansson skulle man kunna uttrycka sig följande (90 procent är för klent): Han dribblar som en 95 procentig Johan Esplund, har kraft som en 95 procentig Ted Andersson och åker skridskor som en 100 procentig galning.

Ni som stiftat bekantskap med Esplunds bollkontroll och minns Ted från hans glansdagar vet vilken blaffig komplimang det är! Ni som sett Simon Janssons framfart under säsongen vet också att den är väldigt välförtjänt. I mina ögon är det faktiskt närmare en underdrift än en överdrift.

Simon Jansson har varit VSK Bandys kung under säsongen 18/19. Drivit på, dribblat, passat och gått på avslut. Fått med sig medspelare och avgjort matcher. Mer än en gång har jag fått nypa mig i armen och undrat om det jag just sett verkligen inträffat!  För ibland har Köpingssonen uträttat saker med sådan kvalitet, i så hög fart, att det närmast varit surrealistiskt.

Så här en och en halv vecka efter den trista men hedervärda finalförlusten mot Villa har jag sammanfattat alla hjärtan som anno-redaktionen delat ut under vintern. Klart flest sådana har föga förvånande just Simon Jansson kammat hem. 38 stycken till antalet. Det gör att han föräras med den här hyllningstexten. Det innebär också att vi definitivt kan kora honom till säsongens spelare! Lika dominant för våra dagars VSK som Fosshaug var för 90-talets eller Ola Johansson under sent 80-tal

Vid entillbakablick på den där episkt blåsiga och snöiga fredagskvällen får jag en flashback över hur det en gång var runt VSK Bandy.  Många och högljudda fans på läktaren samt mycket dramatik på isen. Med Simon Jansson i laget finns hopp om att vi inte bara ska få minnas tillbaka för att uppleva sådant.

Facebook Comments