Det finns inget utrymme till att fira. Villa väntar redan på söndag. Vi får nöja oss med en knyten näven och ett skönt konstaterande att tisdagens sämre insats blev en ynka parentes i den här serien. Nu väntar en semifinalserie mot nämnda VIlla som kan bli klassisk.
Det kändes lite ovisst till en början. Den oerhört bra känsla som bygts av seriens två första matcher grusades lite i och med tisdagens förlust. Något annat vore konstigt.
Dessa farhågor skulle dock omgående komma på skam. VSK hade koll på Berlin och övriga spetsar samtidigt som offensiven satt som en smäck. Det blev skoningslöst uppenbart för Sandviken att gästerna både hade fler klasspelare och en större möjlighet att gå runt på flera spelare.
Joneby backade upp Sjöström i det defensiva arbetet och framåt innebar Jesper Jonssons återkomst en sista bit i ett nästan fulländat offensivt pussel. Nämnde Jonsson kanonsköt 1-0 efter en kvart och sedan rullade det vara.
Vid paus stod det 4-0 på resultattavlan. Långtifrån avgjort men ett klart bättre resultat än någon av oss vågat hoppas på. Det blev heller inte tillstymmelse till dramatik i andra halvlek. Krämen saknades hos SAIK medan Micke Carlsson slängde upp det ena esset efter det andra i sin offensiva rock. Det tog nästan en timme innan hemmalget bjöds in i målprotokollet och när domaren Ulrik Bergman blåste av lydde slutresultatet 8-2.
Flera mål var sprunga nu ur den högre bandyskolan. Martin Landströms 6-1 samt Kasper Sandgrens bägge baljor som innebar 7 respektive 8-1 tålde samtliga många repriser.
Känslan är naturligtvis väldigt bra. Det måste ha varit väldig längesedan man slog Sandviken med 8-2 i en utslagsmatch i Sandviken.
Dessutom är känslan att ännu mer finns att ge. Potentialen är skyhög. Viktor Spångberg, Tobias Holmberg, Daniel Johansson, Pontus Vilén, Jesper Jonsson och Martin Landström flankerandes en ovanligt nyttig målskytt i Robin Andersson. Har klubben haft så många offensiva resurser tidigare?
Därutöver finns virvelvinden Joel Engström och kreative Jesper Hermansson som underskattade resurser därutöver. Kan man får försvarsspelet med murbräckan Rasmus Sjöström, kärnkraftverket Magnus Joneby och kraftpaketet Oscar Gröhn att sitta ännu mer då blir det definitivt tätt mot Villa.
Många förståsigpåare har betraktat Villa som en superfavorit den här säsongen. Jag säger inte att det är ett obefogat påstående men tycker man glömt bort vilken potential VSK och har och vem som sitter på tränarbänken. Alla förutsättningar för ett klassiskt möte finns och utgången är långtifrån given.
Jag ser med oerhört stor tillförsikt fram emot matcherna mot Villa, bandy blir knappast bättre än när dessa lag ställs mot varandra!
DU HAR VÄL INTE MISSAT
Grönvitt behöver ditt stöd, gå mot Mjällby!
Hemmapremiär – vi ses på Hitachi!
0-1, 0-1, 0-1…