Så föddes en VSK:are

Grusplanen, den som spolades vintertid.  Belägen högt, ovanför de gula bostadshusen. Tillhåll för oss grabbar. Någon enstaka tjej kanske. Ständiga matcher vår och sommar.

Tillslag, studsar och bollen som träffade målplanken. En ganska dominerande ljudbild för kvarteret. Den yngste kraken fick hämta putan om den skjutits över och hamnat på asfaltstråket nedanför. Hånfulla kommentar från övriga.

Sent 80-tal, tidigt 90-tal. tv-spel fanns. Två tv-kanaler blev med tiden både tre, fyra och fem. Ändå ett rätt torftigt utbud. Inga fotbollsspel till nintenot, begränsat med fotboll bland kanalerna. Sparka och spring matcher mellan perifera engelska lag på lördagarna. Cupfinaler på våren. Annars inget. Vi fick leva ut på planen. 

Baggio, Van Basten och Maradona. Fotbollskort  somköptes i kiosken, tillsammans med tuggummin, 50 öre styck. Läsk i glasflaska på ica och konsum, 3:60 vill jag minnas.

I pauserna mellan matcherna tjuvläsning vid den intilliggande containern. Av okänd anledning fylld med porrtidningar. Vem eller vilka som gjorde av med sin lektyr är svårt att veta idag?

I skuggan av de stora internationella namnen bildades ett embryo till intresse även för den lokala fotbollen och VSK. Några åkte på matcher med sina farsor.

Så småningom cyklade vi dit själva, till Arosvallen alltså. Alltid blåsigt som fan. Slitet redan, ingen Berlinmur förvisso, men väl en diskusring och en löparbana som förde tankarna till DDR..

Någon snål sate följde matcherna från sluttningen vid badet. Skottebacken kallades den.

VSK med Markstedt, Spårvägen med Myrthil och Bajen med Eskilsson. Lite så var det. Nån period i divisionen under. Avgörande derbyn mot IFK i jakten på en återkomst till division 1. Vad blev det egentligen av IFK?

På hösten landbandy/landhockey. Klubbor av märkena titan och sirius. Remarkabelt slitna tennisbollar. Hur kunde de bli så slitna, nakna rentav? Fullkomligt ofattbart! Öva på bandyrapp. Hasse och Ola var stora. 

Bandyn, den verkliga inkörsporten till VSK.   Höst blev vinter. Grusplanen spolades. Cykel till Rocklunda. Kallt som fan, för det mesta.  Sång, glöggdoft och bengaler. Kufiska gubbar på värmeläktaren.

Det spelade ingen roll om det var stormatch mot Boltic eller 10-2 mot Selånger, oavsett vilket  högljudd sång från läktarna. Om man inte var på plats hördes den, hjälpt av vinden, hela vägen hem. ”Hejsan alla är ni klara.”

När våren närmade sig lång kö vid kansliet. Jakt på finalbiljetter. Söderstadion första året, därefter en hemmafinal. Sedan vid åtskilliga tillfällen, Uppsala och Studenternas.

Kamratandan födde intresset och bandyframgångarna fick det att växa. Så skulle man kunna sammanfatta det hela.

Hur som helst, grusplanen, som tornade upp sig över hyreshusen, var själva urmodern till VSK-intresset. Det var där allt tog sin början. Det som fortfarande är så angeläget.

Så här 30 år senare är det rätt kul att tänka tillbaka på det. Minnas och samtidigt hoppas på att fler ur de yngre generationerna fyller på.

Facebook Comments