Så minns vi försäsongen – VSK Fotboll i backspegeln – Del II

Då var fotbollen tillbaka, om bara två veckor kan vi på nytt beskåda våra grönvita krigare göra slarvsylta av AFC Eskilstuna på deras hemmaplan. Det kommer vara en härlig känsla att vinna den matchen stort och kanske redan i första omgången ta ledningen i tabellen.

Det blir förstås en speciell premiär utan den vanliga uppladdningen med träningsmatcher. Den ekonomiska desperationen är stor i svensk fotboll och tydligen har man lovat sina stora partners start i mitten av juni. Då fick det bli så här.

Som vi skrev i vår förra genomgång av försäsongen var AFC det sämsta lag, möjligen efter Akropolis vi mött på försäsongen. Förvisso har mycket coronavatten runnit under våra bror sen dess och AFC kommer att vara ett helt annat lag att möta nu, än då. De kommer så klart vara mycket bättre. Men det kommer VSK också att vara. Det här var trots allt VSK:s blott tredje träningsmatch i början av februari.

Nåväl, vi kommer att återkomma om detta, Idag fokuserar vi vår säsongsuppladdning på VSK:s matcher i Svenska cupen för att lära oss mer om lagets utveckling under försäsongen.

Vi går igenom matcherna och avslutar med en sammanfattning av lagets prestationer.

Svenska cupen

IFK – Göteborg – VSK Fotboll 2 – 0 (22/2)

Som vi supportrar och säkert spelarna med, sett fram emot den här matchen. VSK är äntligen tillbaka i Svenska cupen och får nu direkt mäta sig med de stora pojkarna. Vädret i Göteborg är som förväntat i februari, regn och hård blåst. Temperaturen är dock av det mildare slaget så trots blåsten var väderleken ändock tjänlig för fotbollssupportande.

Som alla nog minns var det här en match man gärna fort glömmer. VSK fick möta ett IFK som satsade på att vinna cupen. Vad VSK försökte åstadkomma med sin närvaro på Valhalla var lite svårare att klura ut. VSK gör en dålig match, under sin förmåga och vad man visat för kapacitet i tidigare matcher. Dock ska tilläggas att IFK är hyperaggressiva och sätter upp ett bolltempo som nog ingen av VSK-spelarna fått uppleva tidigare i sina karriärer.

Trots detta håller VSK IFK stången bra matchen igenom. Givet IFK:s överlägsenhet blir det några slumpmål i baken. VSK hade aldrig kunnat vinna denna match, inte ens med all tur i världen, ty man hade inga målchanser att tala om.

Vi sammanfattar matchen med att det var en nyttig läxa för VSK. Man fick lära sig vad allsvenskt tempo är i praktiken. Man fick också lära sig att försvarsspelet fungerade väl matchen igenom men också att vårt anfallsspel blev helt blockerat. Spelarna var tagna av stundens allvar och presterade inte på sitt max, då kan det bara sluta på ett sätt. Inte mycket mer att säga. En nyttig läxa och tillika väckarklocka för laget och tränarna.

IK Sirius – VSK Fotboll 0 – 3 (29/2)

Inför den här matchen fanns nog dubbla känslor hos de på Vikingavallen i Sollentuna, ansamlade grönvita supportrarna. En känsla av att det kan sluta som i Göteborg, vilket ingen vill ge de närvarande Siriussupportrarna. Men det fanns också en mer trotsig känsla av att nu jävlar ska vi visa världen vad vi kan och att det som hände i Göteborg förra helgen inte är vad man kan förvänta sig få av det här grönvita laget. Vi kan bättre.

Uppenbarligen tänkte VSK-spelarna likadant, för den här matchen blev något helt annat än det vi fick se i Göteborg. Man hade lärt sig läxan, tillbaka var presspelet och modet att våga gå in hårt i spelet och närkamperna.

Även om det är Sirius som har bollen, är det VSK som anfaller med sitt patenterade omställningsspel. Redan i fjärde minuten blir Filip T frispelad och dunkar upp bollen i nättaket. Chocköppning av VSK som nu klokt faller ned i ett djupt försvarsspel och bygger en grönvit försvarsmur utanför eget straffområde.

Sirius som trodde att VSK var av samma kaliber som Sollentuna, som man förnedrat helgen innan med deras höga och naiva försvarsspel, kör nu fast och kommer ingen vart. Istället gör VSK 2-0 på ett snyggt anfall. Halvtidsvila med 2-0 och på läktaren tror man knappt att det är sant.

I andra halvlek är VSK än mer aggressiva. Nu vet man att man kan, självförtroendet hos alla är på topp. Halvlekan har knappt börjat förrän Ahmed Awad rullar in 3-0 på straff och i praktiken avgör matchen. När sen Sirius i minut 75 får en utvisning tar VSK över fullständigt och skapar massor av målchanser och leker med ett desillusionerat Sirius.

Matchen slutar 3-0 och VSK har lyckats med allt man förutsatte sig denna dag, en härlig viktoria mot fjolårets 11:a i Allsvenskan.

VSK Fotboll – Sollentuna FK 4 – 0 (7/3)

Den här matchen går väl inte till historien som den bästa vi sett. Ett ganska lojt VSK vinner till slut med fyra bollar. Chansen till avancemang i cupen fanns om Sirius skulle kunnat vinna i Göteborg, vilket de dock helt programenligt inte var förmögna till.

Det är ett segt VSK som spelar av denna match. Det som är positivt att laget har en riktigt hög lägstanivå i sitt försvarsspel. Även om man inte spelar bra och låter motståndarna anfalla så släpper man inte till mycket. Det är ett ramstarkt VSK vi får se under årets försäsong.

VSK slutar på andra plats i cupen efter IFK Göteborg. Vid ett oavgjort resultat i Göteborg, vilket inte hade varit omöjligt, hade man avancerat. Så små är marginalerna och VSK är verkligen tillbaka i fotbollens finrum och en kraft att räkna med.

Innan vi sammanfattar tar vi också med årets sista försäsongsmatch, den mot Akropolis som spelades på ett tomt Iver Park

VSK Fotboll – Akropolis IF 3 – 0 (14/3)

Den här matchen börjar chockartat. Akropolis har tydligen bestämt sig att sätta kusinerna från landet på plats ordentligt och göra det direkt från start. De första 10 minuterna är VSK helt utspelade och får inte låna bollen. Baklängesmålen hänger i luften och Akropolis har ett friläge som dessbättre Anton räddar.

VSK lyckas rida ut stormen och börjar få ordning på presspelet. Den här matchen vill man ju inte förlora. Akropolis är trots allt ett förortsgäng från Stockholm, de ska inte sticka upp.

Redan efter 15 min har VSK tagit över och börjat anfalla. Bilden är helt förändrad. Akropolis kan inte hantera VSK:s presspel, de har nog aldrig upplevt presspel tidigare, givet sin dominans i serien förra året. De blir tagna på sängen de med. Detta med den nya tränarens obegåvade taktik att ställa baklinjen högt, vilket gav autostrador för de grönvita, gjorde att VSK fullständigt tog över.

Man undrar ju varför inte Oscar Pehrsson sagt åt tränaren att höga försvar inte funkar. Han borde veta, det var ju han som förlorade duellen mot Karwan i mittcirkeln när VSK ställde om i förra årets premiär mot BP och gjorde 2-1.

Nåväl, VSK krossar nu Akro och gör snabbt 1-0 på hörna. I andra halvlek blir det fler mål och det är faktiskt Oscar P som genom ett skickligt mittbacksspel förhindrar fler baklängesmål. VSK är klasser bättre än sina Superettakollegor.

Den här matchen såg också en grönvit stjärna födas. Talangen William Viderhult gör sin klart bästa match i A-lagströjan och står för ett mål och fixar dessutom fram en straff. Han spelar i denna match vänstervinge men det tycks inte bekomma honom. Han är överallt och gör en rad skickliga aktioner. Han är stor och stark och vågar utmana på ett härligt sätt. William är bäst på planen i denna match och med det spelet han visade upp kan ingen offensiv spelare i VSK vara säker på att Ville inte tar deras plats ifrån dem i startelvan.

Kort sammanfattande reflektion av försäsongen

Vi kommer att göra en mer noggrann genomgång av försäsongen där vi går igenom mer i detalj vad som utspelats framför våra ögon. I den här sammanfattningen konstaterar vi några saker.

  • VSK har i mångt och mycket använt ett nytt lag under försäsongen, jämfört med ifjol. Som exempel. I matchen mot IFK Göteborg var det 4 spelare som startade som var med och klev av planen i Borlänge i fjolårets sista seriematch. När matchen i Göteborg var slut var det trots maximalt antal byten fortsatt bara 4 spelare på planen som var med mot Brage i slutet av den matchen.
  • Spelsystemet är helt nytt. Bort med possessionspel och in med rakt kantspel. Uppställningen är också helt ny, en uppställning som VSK bara sporadiskt har provat på förut – 3-4-3 med uttalade vingspelare på mittfältet.
  • VSK har uppvisat en imponerande stabilitet i försvarsspelet, man har släppt in väldigt lite mål, faktiskt bara 5 stycken på 7 matcher. I fyra matcher har man hållit nollan, vilket också är imponerande och detta mot motstånd från AS och SE (Sollis undantaget).
  • Framåt har man trots att det nya anfallsspelet inte sitter än gjort hela 16 mål på 7 matcher, så målskillnaden 16-5.
  • På två försäsonger med cupspel inkluderat (16 matcher) har VSK bara förlorat en.

Facebook Comments