Risky business: Det ekonomiska utfallet i Superettan 2018


Nyligen släpptes de ekonomiska siffrorna för Superettan 2018, vilket är en av sommarens höjdpunkter. Vi på Anno 1904 har ett genuint intresse för fotbollsekonomi så vi kommer som vanlig djupdyka i siffrorna och följa upp detta med några artiklar.

Ovan ser vi den viktigaste tabellen i SvFF:s sammanställning. Tittar vi på intäkterna så finns det med och utan spelarförsäljningar, detta gör att det går att få en bättre grundförståelse för föreningarnas ekonomi utan de extrapengar som spelarförsäljningar ger klubbar. Så vi fokuserar på intäkter utan spelarförsäljningar.

Störst intäkter förra året hur man än räknar hade Helsingborgs IF med intäkter på 52,3 miljoner, utan spelarförsäljningar. Det är 15 miljoner mer än nästkommande förening, Östers IF, har i intäkter. I medeltal omsatte föreningarna totalt 22,3 miljoner, vilket ger ett riktmärke på vilken nivå VSK behöver befinna sig på för att statistiskt sett lyckas vara ett mittenlag.

För att tillhöra topp 4 var det 27,3 miljoner i intäkter som krävdes, som Falkenbergs FF hade förra året.

Det som  är mest intressant med intäkter är hur spelarförsäljningarna spelar in. Vi kan konstatera att två klubbar, J-Södra och AFC Eskilstuna hade över 10 miljoner i försäljningsintäkter 2018. I AFC:s fall var det så klart spelarförsäljningar efter att åkt ur Allsvenskan och dumpat truppen. Men 10 av 16 klubbar hade förra året spelarförsäljningar över 1 miljon kronor. Detta kan jämföras med 2017 då endast 5 klubbar hade spelarförsäljningar över 1m (ytterligare 2 som hade 0.9m). I någon senare analys får vi titta på hur detta har sett historiskt, men utifrån de senaste två åren har försäljningar blivit en allt viktigare inkomstkälla.

Egentligen är intäkter utifrån ett sportsligt perspektiv rätt ointressant, det är vilka kostnader klubben orkar bära ett givet år som är intressant. Även här är det Helsingborgs IF som var störst 2018, så klart. Men det som är slående är att trots att de har 15 miljoner mer i intäkter än tvåan i serien, så var kostnaderna ännu högre, hela 65 miljoner, och det är 30 miljoner mer än tvåan i serien mäktade med. Det är ju ett belopp som de flesta SE-klubbar är långt ifrån att ens omsätta. Man kan lugnt säga att Helsingborg tog i från tårna 2018, ekonomiskt sett.

Så här i efterhand kan vi konstatera att hade inte Helsingborg avancerat hade det blivit ett ekonomiskt haveri utan dess like. Sportsligt är det ett underbetyg till klubben att behöva spendera mer än 30 miljoner extra för att avancera, jämfört med sina konkurrenter. VSK gjorde exakt samma sak för att ta hem Norrettan, vilket vi kommer få se effekterna i flera år, då klubben dras med överbetalda spelare, relativt sett deras prestationer på SE-nivå. I praktiken har HIF och VSK betalat på tok för mycket för de spelare som ifjol spelade med klubbarna i SE och Div 1. Det tar nu flera år för klubbarna att korrigera detta, vilket sker vartefter man ömsar spelartruppen.

Nu var inte Helsingborgs IF ensamma om att satsa på ett avancemang, så gjorde också Halmstads BK. Man tog en ekonomisk smäll på nästan 10 miljoner för att försöka lyckas. Det gick inte så bra som bekant och effekten syns i år när klubben är på väg i konkurs om inte näringsliv och supportrar hostar upp ett antal miljoner under året.

Men för HBK:s det är det inte bara en ekonomisk press. Kraven från ifjol om avancemang har inte minskat. Problemet i år är att man inte har en lika bra trupp för jobbet, pga sämre ekonomi. Eftersom kraven finns där är så klart deras situation som fd bottenlag oacceptabelt, vilket ledde fram till tränarbyte, vilket leder till mer turbulens och ännu högre kostnader. Ja, ni hör, missade avancemang med stora driftsunderskott som följd får kaskadeffekter i föreningarna som man får leva med i många år, om man ens överlever. I HBK verkar det här ekonomiska chanstagandet återvånda ungefär vart femte år, när man lyckats städa undan det förra kaoset.

HBK spenderade ändå fjärde mest förra året och hade också en reell chans att avancera, men det var långt ifrån säkert. Att då göra en satsning som bokstavligen knäcker föreningen med 10 miljoner i underskott. Förvissa hade man så klart inte budgeterat med minus 10M men man missade intäktsmålen, vilket i sig är illa. VSK gjorde likadant ifjol och gick också back nästan 10 miljoner.

Som vi kan se i tabellen drog J-Södra på sig mer kostnader än vad de egentligen hade intäkter till. Man räddades (nästan) av försäljningen av Peter Gwargis till Brighton på 10 miljoner. Detta är dock helt galet. Trots att man sålde en spelare för 10 miljoner, så gick man back -1,3 miljoner på sista raden. De kan inte ens ha budgeterat för spelarförsäljningar på denna summa. Att få in så mycket pengar måste sägas vara ren tur. Gwargis hade bara varit i klubben en kort tid innan han såldes. Utan den försäljningen hade det varit godnatt med J-Södra.

AFC Eskilstuna har en låg grundekonomi, endast 14,9 miljoner utan spelarförsäljningar, vilket är fjärde lägst i serien. Men tack vare att de spelade i Allsvenskan 2017 kunde de sälja flera spelare, varav Buya till Dalkurd, vilket gav många miljoner.

Det anmärkningsvärda är att Östers IF har så pass höga kostnader. Utifrån dessa underpresterar laget regelmässigt, då man brukar ligga på de här kostnaderna. Förra året låg de åtta och nu ligger de näst sist. Däremot 2017 så hamnade de femma och låg mer i paritet med deras kostnader. Det tyder ändå på en svag sportslig ledning när ekonomin är mer än 10 miljoner större än snittet och man ändå inte lyckas kriga om avancemang.

Flera föreningar lider av ett driftsunderskott, dvs om vi tar bort spelarförsäljningar och spelarköp och kollar på intäkter minus kostnader. Helsingborgs IF (-12,7m), AFC Eskilstuna (-12,1), J-södra (-10,5), Halmstads BK (-7,8) och Gefle IF (-4,7).

Det är oerhört riskabelt att ha en verksamhet som har så pass stort driftunderskott, för enda sättet att få ekonomin i balans är att luta sig mot spelarförsäljningar, vilket inte kan budgeteras för om man är någorlunda seriös (visst om man är storlag kan man göra det men inte lag i SE). Gefle och AFC hamnade dessutom på negativt eget kapital, medans övriga har väldigt lite kvar.

Nio klubbar i Superettan gjorde ett minusresultat och det resulterade i att AFC, Gefle, Landskrona och Frej hamnade på negativ eget kapital och därmed hotas också elitlicensen. Nu är det endast Frej som är i farozonen i Superettan då AFC avancerade och Gefle samt Landskrona åkte ur.

Om vi ska göra någon sammanfattning är det hårresande satsningar vissa klubbar gjort. Speciellt Helsingborg, Halmstad, Gefle och Jönköping gjorde helt galna satsningar som sätter klubbens existens på spel. Som medlem bör man ifrågasätta om det är rätt personer som leder verksamheten i dessa föreningar.

Utifrån ekonomisk styrka så underpresterade framförallt Östers IF och Jönköping Södra. Öster skulle behöva göra en förändring hur det sportsligt ansvariga styr verksamheten, då de underpresterat två år i rad. Jönköping Södra kickade tränaren och tog in Brännström förra året och har gjort sin sportsliga förändring som verkar ge resultat. Ekonomiskt lär nog situationen inte vara så mycket bättre utan vi får nog se nya försäljningar i år, för att rädda situationen.

I nästa text kommer vi skriva om VSK och hur dessa siffror förhåller sig till årets budget och årets sportsliga prestation.

Facebook Comments